I denna tidning har tidigare (2/3) rapporterats om ett seminarium, där en person hävdade att den moderna populationsgenetiska forskningen visat att vi har en urmoder som levde för 6 000 år sedan, den så kallade mitokondrie-Eva.

Det är lätt att inse att detta är goda nyheter för alla bibeltrogna, men dessvärre är det inte sant.

Begreppet mitokondrie-Eva uppstod på 1980-talet när de första dna-sekvenserna publicerades, och som visar att alla i dag levande människor kan spåras tillbaka till en person som levde för cirka 100 000 år sedan. Under de senaste årens enorma utveckling vad gäller mängden data som genererats, den teoretiska utvecklingen och inte minst nya kraftfulla datorer, har den bilden inte ändrats utan snarare befäst detta.

Den överväldigande bilden som kommer fram är att vi hade en ”urmoder” som levde för 6 000 generationer sedan (och hon var inte den enda som levde då). Detta är en viktig distinktion – siffran 6 000 gäller antalet generationer, och inte år, som felaktigt rapporterades i denna tidning.

Eftersom en generation är cirka 20 år hamnar vi ofrånkomligen på en tid runt 100 000–120 000 år sedan. Om detta råder ingen diskussion i den vetenskapliga världen.

Arrangörer av ett seminarium måste på goda grunder anta att inbjudna talare har den kompetens och bakgrund som de utger sig för att ha. Så är dessvärre inte fallet här. Att blanda ihop år och generationer är allvarligt och visar inte på någon större kompetens. Personen i fråga har heller ingen bakgrund i modern populationsgenetisk forskning.

Kanske var siffran 6 000 alltför lockande eftersom den kunde passa med ett bibliskt perspektiv? Hursomhelst, studenter vid Uppsala universitet får redan i början av sin utbildning en kurs i etik, där de bland annat får lära sig vikten av att citera rätt. Att som föredragshållaren ge en sådan felaktig bild av modern forskning är inte acceptabelt, och det är bara att beklaga seminariedeltagarna och Världen idags läsare, att de fått denna felaktiga bild av modern forskning.

Det är viktigt att notera att detta inte handlar om skillnader i att mäta mutationshastighet, eller om förutfattade meningar och förväntningar. Det handlar helt och hållet om att ge en ärlig bild av modern forskning. Här har föredragshållaren brustit i sitt omdöme.

Det är givetvis upp till var och en att bilda sig en egen uppfattning, och förkasta den ena eller den andra bilden av vår historia – det lägger jag mig inte i. Men faktum är att två bilder står mot varandra: den vetenskapliga med 6 000 generationer, och den bibliska med 6 000 år, och det är bara att välja sida.

Att försöka omforma en vetenskaplig konsensus så att den passar en biblisk berättelse är dock inte ett val.