Relationen mellan Israel och de omgivande arabstaterna har ända sedan staten Israels bildande 1948 präglats av konflikter och krig. Framgångarna i form av fredsavtal har dröjt och varit få. Inte ens när regionen 1990 mötte en gemensam fiende i form av Irak, som både invaderade Kuwait och hotade Saudiarabien, kunde FN-alliansen bestående av såväl arabstater som stater i väst inkludera Israel.

Därför är dagens utveckling med ett fredsavtal mellan Förenade arabemiraten och Israel unik. Det har endast skett vid två tidigare tillfällen, nämligen 1994 med Jordanien och 1979 med Egypten. Konsekvenserna för dem som vågar ingå fredsavtal med Israel riskerar att bli stora, såsom när den egyptiske presidenten Anwar Sadat mördades 1981.

USA har spelat, och spelar alltjämt, en viktig roll i fredsprocessen i Mellanöstern. När Trump­administrationen lanserade sin fredsplan, som innebar ett tydligt stöd till Mellan­österns enda demokrati Israel, mötte det mycket kritik. Liksom att administrationen intog en mer kritisk hållning gentemot den islamistiska diktaturen Iran och därmed förändrade USA:s hållning jämfört med Obama­administrationen.

Det vi nu ser är att Trumps linje lett till konkreta resultat i och med undertecknandet av fredsavtalet.

Tydligt stöd för Israel är ingen motsättning för fred i regionen, utan snarare leder det till undertecknande av nya fredsavtal. Sverige­demokraterna har länge fört en Israelvänlig politik, till skillnad från den politik som regeringen för på området. Regeringen har snarare gått i motsatt riktning, bland annat genom att erkänna staten Palestina.

Fredsavtalet mellan Förenade arabemiraten och Israel är ett underkännande även av den svenska regeringens politik på området och ett bevis för att en Israel­vänlig politik leder till fred och stabilitet i Mellan­östern.