Anders Gerdmar tillmäter mig åsikter jag inte har.

Pingst bär en traditionell äktenskapssyn på äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna och ramen för sexualitetens utlevnad. I följd av detta finns en mängd konsekvenser vad gäller syn på sexualitetens utlevnad utanför äktenskapet, som sambo, skilsmässa, omgifte och samkönade relationer. Det påverkar också fler frågor, som självtillfredsställelse, adoption, abort, surrogatmödraskap.

Men inte för Gerdmar. Det är som om inga komplexiteter av att vara människa ryms i önskan att måla ut mig som liberal. Listan kan göras lång, men hos Gerdmar verkar den vara kort.

Förstärkt äktenskapssyn, fördjupad människosyn, utvecklad församlingssyn är de tre områden vi försöker bearbeta för att ge församlingarna stöd att vägleda människor utan att stigmatisera dem. Jag har sett för mycket av hur människor drar sig undan gemenskapen i brottningen med de egna impulserna och erfarenheterna.

Samtidigt har de krafter som så lätt förfasar sig dragit sig undan sina lokala församlingar för att de inte är tillräckligt radikala i just deras frågor. Förlusten är då dubbel.

Det pågår absolut en strid om människokroppen och sexualiteten, men det pågår också en strid om församlingens funktion att vara gemenskapen där vi söker Gud och hans helighet utan att glömma också hans barmhärtighet.

Omvändelse behövs och det är vårt ärende att förkunna den, men det är den enskilda människans möjlighet att själv gensvara på den. Låt oss bekänna våra egna synder mer än att stigmatisera andras i en önskan att framstå mest bibeltrogna.