|
Startsidan
Opinion
Ledare
Nämn saker vid dess rätta namn | 2009-06-26 00:00 | |
Nämn saker vid dess rätta namn |
|
|
Det finns en stor fara i tidens tendens till generalisering och abstraktion. Exempel på det fanns det gott om i det angrepp på ”religionen” som en grupp debattörer gjorde i DN häromdagen. I artikeln buntades alla religioner ihop, oberoende av syn på mänskliga rättigheter, distinktion mellan politisk och andlig auktoritet och liknande. Man ville ha ett ”sekulärt samhälle”, utan att göra någon distinktion mellan om det endast var en sekulär stat, eller faktiskt även ett helt sekulärt civilt samhälle som krävdes. Det vill säga ett religionsförbud. Det finns naturligtvis en avsikt bakom denna typ av flytande och generaliserande formuleringar. Tag till exempel den i debatten vanliga etiketten ”homofobi”. Inom dess ram sammanbuntas personer som verkligen hatar och ser ned på homosexuella med personer som inte alls gör det, men fortfarande har den åsikt som svenska staten hade till 1979, nämligen att homosexualitet är en psykisk sjukdom, vilka i sin tur buntas ihop med dem som inte har någon åsikt alls om homosexualitet som sådan, men som anser att vissa konkreta sexuella handlingar är moraliskt fel. Dessa buntas i sin tur ihop med alla dem som anser att äktenskapet mellan man och kvinna är en naturlig institution för barns omvårdnad som inte bör ”könsneutraliseras”, vilket till sist får den fantastiska effekten att etiketten ”homofob” omfattar icke så få personer som själva är homosexuella! Ett annat exempel är etiketten ”islamofob” som klistras, inte bara på dem som verkligen har fördomsfulla och främlingsfientliga åsikter om muslimer, utan också mot dem med stor respekt för islam som likväl hyser en rationellt grundad oro inför doktrinen om jihad, sammanblandningen av politik och religion, Koranens kvinnosyn och sekler av aggression mot väst. För att inte tala om när flyktingar i Sverige, som själva upplevt islamistiskt förtryck, inkluderas! Med denna typ av generaliseringar kan man demonisera sina motståndare genom att bunta ihop de många som har sakligt grundade kritiska åsikter med de få som lever med frånstötande fördomar. Genom att reducera andras åsikter till fördomar kan man också bespara sig mödan att sätta sig in i deras argument och på allvar lyssna till dem som partners i det demokratiska samtalet. Och man behöver inte skaffa sig verklig kunskap om vad till exempel olika religioner egentligen har för etik och samhällssyn, eftersom allt ändå bara är trams! Motmedlet är att börja insistera på att saker nämns vid sina rätta namn, att vi kommer bakom de plattityder som döljer de verkliga frågorna, gömmer agendor och till sist dödar det demokratiska samtalet. Nyligen drev ett antal muslimska länder igenom en FN-resolution om förbud mot religionskritik. Inför detta intog många av västs sekulariserade stater en låg profil, försiktigt uttryckt. Däremot riktade den föga sekulariserade Vatikanen skarp kritik mot resolutionen, såsom ett hot mot religions- och åsikstfriheten. Hur passar det in i Humanisternas okomplicerade föreställningsvärld? Lars F Eklund Den här e-postadressen är skyddad frÃ¥n spam bots, du mÃ¥ste ha Javascript aktiverat för att visa den
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved." |
|
|
|||||||||||||||||