Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du, Gud.
Psaltaren 90:2

Världen idag

Vann OS och VM – i dag är Gud hans främsta trygghet

Det är tveklöst att skridskoåkaren Jonny Nilsson är en av Sveriges mest framgångsrika idrottare genom tiderna, med många erövrade medaljer och världsrekord. För Världen idag berättar han om karriären, om hur han gick från folkkär till hatad, om sin kristna tro och om hur han i dag går sin tuffaste match hittills – den mot cancer.

Vittnesbörd · Publicerad 07:00, 23 apr 2021

År 1955 blev Sigge Ericsson första svensk att vinna ett VM-guld på skridskor. Bilderna från tävlingen imponerade på den då unge värmlänningen Jonny Nilsson.

– Det var blänkande stål och blank is, det var fantastiskt, säger Jonny, som dessförinnan provat en mängd sporter men främst valde mellan just skridskor och skidåkning.

Men efter att ha upplevt femmilen på hemmaplan i ösregn och fem plusgrader valde han snart bort skidåkningen.

– Det var ett riktigt grisföre, de såg inte vackra ut de där pojkarna som åkte, säger han och skrattar.

Så Jonny började träna skridsko – utan större talang, enligt honom själv.

– Skidor hade jag anlag för, men i skridskoåkningen såg jag inte ett uns av anlag.

Trots det började han träna aktivt i Filipstad, där familjen då bodde. Där fanns dock ingen skridskobana utan bara en bandybana.

– Jag fick inte komma dit förrän efter klockan nio på kvällen, då ljuset var släckt och grinden stängd. Det var ett högt staket runt om som jag i många år fick klättra över för att kunna träna i månskenet, berättar Jonny.

1958 tävlingsdebuterade han, men det blev ingen större succé.

– Det fanns de som skrattade åt mig och tänkte ”han blir det inget av”, minns Jonny.

Så fel de skulle komma att få. 

Bara några år efter Sigges VM-guld tog Jonny själv sitt första VM-guld. I dag samsas den med bland annat ett OS-guld från Innsbruck 1964, sex VM-guld, tre EM-guld liksom en rad andra VM- och EM-medaljer.

Dessutom har Jonny satt inte mindre än fem världsrekord, vunnit en lång rad SM-guld, och upplevt tävlingar med 70 000 åskådare på Ullevi och 100 000 i Moskva.

– När jag kom hem från VM i Japan möttes jag av tretusen personer på Arlanda, och på Hagaterminalen stod prins Bertil med militärparader, minns han.

Jonny blev en stor kändis långt utanför Sveriges gränser.

– Jag tror det var en konsekvens av att jag var ung, ganska späd, pratsam och uppriktig. Journalisterna gillade mig, för de behövde aldrig ställa några frågor, dem ställde jag själv.

Men så vid toppen av karriären valde Jonny att lägga skridskorna på hyllan, bara 24 år gammal.

– Jag ville bli bäst i en sport. När jag hade blivit det och utsågs till Nordens bästa idrottsman, och hade alla medaljer du kunde tänka dig, då tröttnade jag. Jag hade nått mina mål och det räckte för mig.

Jonny utvecklar sina tankar:

– När jag gjorde militärtjänst hade jag slagit fem världsrekord, hade VM- och OS-guld och åkte runt i en jättefin bil. Men var jag lycklig? ”Vad var det för märkvärdigt med det här?”, tänkte jag. Jag tappade lusten.

– Det spelar ingen roll om du har en fin bil eller ett fint hus, det är ändå något som fattas. Det som fattas är inre glädje och den kan inte köpas för pengar – det är en affär mellan dig och din skapare.

Har du aldrig ångrat att du slutade med skridskoåkningen?

– Inte en sekund. Det var inga problem att sluta.

Jonny startade International Speed Skating League (ISSL) för att göra det möjligt för skridskoåkare att tjäna pengar på sin åkning. Fram till dess hade amatörreglerna gällt, vilket gjorde att ingen fick tjäna pengar på sitt idrottande. 

– Jag tyckte att det var bedrövligt att unga friska människor skulle behöva fuska med pengar, för tjänade du ens 50 kronor blev du diskad, förklarar Jonny.

Till en början gick det bra med planerna; 16 av de bästa skridsko­åkarna från hela världen skulle delta. Men när en av dem hoppade av, vändes det hela till ett enormt mediedrev mot Jonny och hans planer på att släppa in pengar i idrottandet. 

– Det var en häxjakt. Alla skällde på mig, och besökte jag en idrottsplats ansågs den vara ”smittad”. Kan du tänka dig något så otroligt ynkligt?

Jonny beskriver det som ”rena kriget”. Journalister skrev elaka saker om honom och från alla håll blev han utskälld, bland annat i timslånga direktsända debatter i tv. Efter ett besök vid tävlingar på Ullevi blev han misshandlad av en mobb av upprörda människor utanför arenan.

– Ibland funderade jag på att bara vräka mig ut ur fönstret. Alla skällde på mig.

Jonny gick från att under sin karriär ha blivit utsedd till Sveriges mest populära person, till att bli bespottad på gatorna.

Efter ett år orkade Jonny inte mer och kastade in handduken rörande ISSL, som i stället togs över av en holländsk organisation. 

– Jag var tvungen, för att rädda min hälsa. Jag fick sälja mina aktier och börja från början med allt. Det kostade mig miljoner – och en bestående ohälsa. 

Ytterligare ett par år senare skrevs amatörreglerna om, men utan att det gavs någon cred till Jonny.

– Men när jag ser vilka pengar som idrottare tjänar i dag är det nästan så att jag ångrar mig. Det är aldrig nyttigt att tjäna för mycket pengar, påpekar han.

Ett erkännande fick han dock 1992, när Internationella skridskoförbundets president och IOK:s president Antonio Samaranch tackade honom för det han gjort för att förändra amatörreglerna.

– Annars kanske det hade dröjt 10, 30, 50 år till, säger Jonny.

Jonny gifte sig och satsade på en civil karriär, där han byggde upp en egen firma inom husbranschen. 

Och nu har han även fått se ännu en stor svensk skridskoåkare träda fram – den nyligen dubbla världsmästaren Nils van der Poel.

– Han har gjort en bra prestation, och han har gjort den själv. Det är väl det som är mest utmärkande, för annars är det så mycket annat runt omkring. Han är en udda idrottare, konstaterar Jonny.

Själv har Jonny de senaste åren fått gå en helt annan match än den på isen. För tre år sedan upptäcktes att han hade prostatacancer, som sedan spridit sig i kroppen.

– Jag är väl inte precis den ”Tarzan” jag vill vara.

Hans pappa dog av just prostatacancer efter en fem år lång kamp. Nu har Jonny själv slagits mot sjukdomen i tre år.

– Jag kör lite huvudet i sanden och frågar inte doktorerna för mycket, jag vill inte veta för mycket. Hittills har jag gjort så här och hoppas på att det finns någon som ger mig extra tid, så att jag får leva ett tag till, säger han.

Jonny är uppvuxen i ett pingsthem och är öppen med sin kristna tro, en tro som funnits med honom genom hela livet.

– Jag tror på Gud och har en naturlig tro. Jag har aldrig tvivlat på honom, och frågar någon mig om jag är kristen så svarar jag ja direkt, utan omsvep.

– Men jag har inte vänt mig till Gud för att vinna OS-guld eller så, det har varit min egen grej.

Jonny funderar och sammanfattar med att han med tiden har förenats alltmer med Gud.

– Under min sjukdomstid har min gudsrelation fördjupats ännu mer.

Det spelar ingen roll om du har en fin bil eller ett fint hus, det är ändå något som fattas. Det som fattas är inre glädje och den kan inte köpas för pengar – det är en affär mellan dig och din skapare.

Jonny Nilsson

Ålder: 78 år.

Familj: Fru, två döttrar och fyra barnbarn.

Bor: Hindås.

Yrke: Pensionär.

Meriter: Ett OS-guld, sex VM-guld, tre VM-silver och ett VM-brons, tre EM-guld, två EM-silver, ett EM-brons, 17 SM-guld, SVD:s ”Bragdmedalj”, samt utsedd till Nordens bästa idrottare 1964.

Om frikyrkan och samkönade relationer

Ledarkrönika Debatten har gått hög sedan Joel Halldorfs text i Expressen om att frikyrkan fullt ut bör acceptera... torsdag 17/6 00:10

Majoritet vill fälla regeringen Löfven

Regeringskris. Fyra partier tänker rösta för att fälla statsminister Stefan Löfven och hans regering i en... torsdag 17/6 16:00

Vårtecken för oföddas rätt till liv en utmaning till Sverige

Ledare Det finns tecken som låter ana en växande förståelse för kritiken mot abortsituationen i världen.... torsdag 17/6 00:10
E-tidning
Senaste magasinen
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier