Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.
Romarbrevet 8:1

Världen idag

Resan till ... en barnbok

Just när livet såg som mörkast ut och Cecilia Lundell behövde en ljuspunkt att hålla fast vid och sysselsätta sig med, förde Gud ihop två kvinnor som visade sig bära på samma dröm – men en dröm de inte kunde fullfölja utan den andre.

– Gud bara lade det i våra händer, precis när jag behövde det som mest, säger Cecilia, som nu har gett ut två barnböcker ihop med väninnan Anna Lahti.

Vittnesbörd · Publicerad 07:00, 16 jun 2022

Att skriva en barnbok var en dröm som Cecilia Lundell hade haft länge inom sig, och som förskollärare i trettio år hade hon mycket erfarenhet av barn och sagoberättande. Men livet vändes upp och ner 2018 med en oväntad bröstcancerdiagnos.

– Det var en stor chock, säger Cecilia.

Hon påbörjade en cancerbehandling som gjorde henne trött och försvagade immunförsvaret. Det blev därför omöjligt för henne att fortsätta jobba på förskola. Cecilia berättar att det kändes som om livet tog slut.

– Jag undrade: ”Vad ska jag göra nu?”

Ungefär ett år efter diagnosen kom Cecilia med i Anna Lahtis hemgrupp, där man bad mycket för Cecilia och hennes situation. Anna minns att Cecilia vid en samling uttryckte att hon ville ha något att göra. Hennes infektionskänslighet isolerade henne och dagarna kretsade bara kring sjukhusbesök och cancern. Hon kände att det fanns lite energi över, men inget att använda den till.

Anna, som till vardags arbetar på ett behandlingshem för tjejer, beslöt en vaknatt på jobbet att passa på att be för Cecilia.

– Jag bad att Gud skulle lägga någonting i händerna på Cicci, ge henne en uppgift, berättar hon.

Plötsligt dök tanken om en barnbok upp. Anna visste att Cecilia hade jobbat som förskollärare men visste ingenting om hennes sagoberättande eller dröm om att skriva en barnbok.

– ”Jaha, men då är jag också inblandad”, var min reaktion, återger Anna med skratt, eftersom hon själv älskar att måla och tidigare har illustrerat just barnböcker, samt gjort illustrationer för kyrkans tidning och barnverksamhet.

Även Anna hade redan som liten drömt om att göra barnböcker.

Vid nästa hemgruppssamling berättade Anna för Cecilia om tanken hon fått. Det visade sig då att Cecilia redan hade några manus på gång men som hon nästan hade lagt ner, just på grund av att hon själv inte kunde illustrera sina sagor.

Så Anna föreslog att de skulle göra en bok tillsammans.

– Och jag som älskar hennes bilder! Det är ju inte heller självklart, men jag är helt såld på dem, säger Cecilia.

Anna kontrar:

– Och jag älskar hennes sagor! varpå båda brister ut i skratt.

Ett nära och bra samarbete inleddes. Men det fick bli kreativa lösningar, för att kunna arbeta tillsammans mitt under pågående pandemi. Skrattande berättar de om hur de suttit utomhus med papper flygandes för vinden. Bilder skickades med sms och ibland sågs de ute på trappan hos Cecilia.

När de ändå behövde ses inomhus satt de vid var sin ände av ett långbord hemma hos Anna, som hade spritat av allting. Cecilia fick en egen ingång, ansiktsmasker användes och de höll avstånd – allt för att kunna träffas på ett säkert sätt.

– Det är en knepig situation när man knappt vågar ses, säger Anna.

– Och så ska man göra en bok ihop, tillägger Cecilia.

Men de ser Guds hand även i detta. Det faktum att de bor nära varandra har gjort att de kunnat arbeta tillsammans, trots hinder.

Och nu finns resultatet att både beskådas och köpas, två böcker om kaninfamiljen som reser till pannkakslandet respektive ballonglandet.

Varifrån kom då idén om just kaniner? Och pannkakor, och ballonger?

Frågan roar både Anna och Cecilia. Anna förklarar att hon älskar stora familjer och att kaninfamiljen gav möjlighet till en stor familj i boken. Just en större kärnfamilj ser de båda som en motvikt till alla de små familjer som oftast framställs i svenska barnböcker.

”Hur många orkar du rita?” hade Cecilia frågat Anna. Det blev sju kaninbarn – men Anna erkänner skrattande att det senare kändes som rätt många när hon väl satt och jobbade med vissa sidor.

När det gäller hur pannkakor passar in, svarar Cecilia upprymt att hon har tänkt på hur häftigt det skulle vara att befinna sig i ett pannkaksland. Tanken kom från hennes arbete som förskollärare, där hon jobbat mycket med den välkända berättelsen om pannkakan som rymmer.

Eftersom den är skriven på rim använde förskolan den för språklek med barnen. Dessutom skapade barnen en pannkaksrestaurang, med laminerade gula cirklar och ”pysslad” sylt och grädde och en skylt med namnet ”Pannkaks­pärlan” – det namn som restaurangen i boken sedan fick.

Att det är roligt och lekfullt är viktigt.

– Det är jag noga med, säger Cecilia.

– Små barn lär sig av att leka, och ju roligare och ju mer lekfullt det är desto bättre.

Detta är något Cecilia brinner för och en anledning till att hon skrivit de två böckerna. Utifrån sin arbetserfarenhet vet hon hur sagor, språklekar och drama kan användas för att hjälpa barn att bli språkligt medvetna.

– Det gäller att man får tag i det redan innan man knäcker läskoden, förklarar hon.

Det handlar om att rimma, upptäcka stavelser, språkljud och börja förstå att det finns mer i ord än bara vad de betyder. Att börja förstå hur ord är uppbyggda och relaterar till andra ord underlättar för barn senare, förklarar Cecilia vidare.

– Om vi genom att leka med språket kan förebygga senare läs- och skrivsvårigheter för ett enda barn, så är det värt det.

Böckerna är skrivna med detta i åtanke, med naturliga pauser i berättelsen för att engagera barn och ge dem möjlighet att gissa och komma på rim tillsammans med kaninerna i boken.

Anna och Cecilia ser Guds ledning så tydligt i hur de fördes samman i detta projekt – en sagoberättare och en illustratör, som båda drömt om att göra en barnbok men som behövde den andra.

Även förlaget de kom i kontakt med är ytterligare ett vittnesbörd för dem hur Gud var med i varje steg på vägen. Eftersom det skrevs många böcker under pandemin var konkurrensen hård och manuset skickades till flera förlag utan framgång.

Så dök Tomsings förlag upp hos Cecilia en dag på Facebook. Det visade sig att de vänder sig speciellt till förskolor och ger ut pedagogisk litteratur – vilket stämde väl med deras vision.

– Man kan tänka att man jobbar och går på i egen kraft, men plötsligt öppnar Gud dörrar, säger Anna.

– Det är så häftigt med livet, hur Gud kan …

– ... överraska! inflikar Cecilia.

– Precis! För det hade man aldrig kunnat gissa, det här samarbetet, avslutar Anna.

Samarbetet blev ett bönesvar, inte minst för Cecilia. Hon fick fortsätta att arbeta med det hon brinner för – sagoberättande och språk – trots att hon inte längre kunde vara på förskolan. Och arbetet kunde göras i lugn och ro när hon själv orkade, samtidigt som det blev ett sätt för henne att kunna ge av sina gåvor och sin erfarenhet och ändå själv få så mycket i processen.

– Att jag har haft det här att fokusera på – det har varit en otrolig hjälp. Just det att hålla modet uppe och att hålla på med det friska, det som är jag, snarare än att dyka ner i allt det andra, säger hon.

– Gud bara lade det i våra händer, precis när jag behövde det som mest.

Cecilia berättar även att hon nu fått goda besked från läkarna. Det går åt rätt håll med hälsan och cancern har backat för första gången, till läkarnas förvåning.

Och i våras kunde vännerna ha ett releaseparty för uppföljaren, boken om kaninfamiljens resa till Ballonglandet.

– De som har läst Resan till Pannkakslandet förstår nämligen att kaninfamiljens säng inte flyger på bensin, förklarar Cecilia med en glimt i ögat.

– Den flyger bara om man rimmar.

Det finns även lärarhandledning, riktad till förskolor, som delar upp böckerna i fem avsnitt, med olika språkmoment såsom rim, stavelser, rytm och språkljud, liksom lekar.

Man kan tänka att man jobbar och går på i egen kraft, men plötsligt öppnar Gud dörrar.
Att jag har haft det här att fokusera på – det har varit en otrolig hjälp.

Cecilia Lundell

Ålder: 53 år.

Familj: Gift med Henrik, tre barn.

Utbildning: Förskollärare.

Favoritbarnböcker: Astrid Lindgrens böcker, Elsa Beskows böcker, Mamma Mu och roliga rimböcker som Sagan om pannkakan.

Anna Lahti

Ålder: (snart) 50 år.

Familj: Gift med Thomas, fem barn.

Utbildning: Undersköterska. Har även varit missionär i flera år. Arbetar numera på ett behandlingshem för unga tjejer.

Favoritbarnböcker: Pettson och Findus, Pelle Svanslös och Astrid Lindgrens böcker.

Undersökning: Få politiker bor i utsatta områden

Förorten. Av de politiker som kandiderar till höstens val är det få som bor i landets mest socioekonomiskt... tisdag 28/6 12:00

Artikel om hbtq och Pingst har lett till intensiv debatt

Hbtq. Världen idags rapportering om kyrkorelaterade hbtq-forums slutna diskussion kring att förändra... tisdag 28/6 10:00

Abortfrågan handlar om ofödda barns rätt till sin kropp

Ledare I fredags kom så beslutet från USA:s Högsta domstol gällande aborträtten. Det gamla beslutet från... tisdag 28/6 00:10

Sorgegudstjänst hölls för offren i masskjutningen i Oslo

Norge. På söndagen slöt Osloborna upp i en sorgegudstjänst i stadens domkyrka efter helgens terrordåd där... tisdag 28/6 07:00

Visdom från en nioårig flicka i Uganda

Ungkrönika Jag kom häromveckan hem från en fantastisk, lite galen missionsresa med min bibelskoleklass i ett... tisdag 28/6 00:00

Hur missionerar vi i världens mest sekulära land?

Gästkrönika Den har naturligtvis sina brister och förklarar inte verkligheten fullödigt, men sedan resultatet... tisdag 28/6 00:00

Keramiker till vänster och vd:ar till höger på valsedeln

Politiker. Drygt hälften av alla 54 000 politiker som kandiderar i höstens val har uppgett något slags... tisdag 28/6 04:30
E-tidning
Under perioden 20 juni–5 augusti är kundtjänst endast öppen vardagar kl 10–12.
Magasin
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier