På gamla I3-området i Örebro träffar jag den kristna låtskrivaren Johan Åsgärde i hans studio, som mer liknar ett vardagsrum. Här både skriver och producerar Johan till sig själv och andra artister. Och det har blivit ett helt gäng genom åren.
I oktober släppte han sitt senaste album, Identitet, som är ett samarbete med flera internationella kristna låtskrivare, som Brenton Brown och Leeland Mooring. Skivan uttrycker en längtan efter mer av Gud och speglar Johans upptäckt av hans sanna identitet i Jesus.
– Jag vill ge det vittnesbördet till alla om vad han har gjort för mig. Jag vill hjälpa människor ur de käftarna som förstör livet för så många, säger Johan.
De så kallade käftar som han pratar om kan se olika ut för olika personer, menar han, men för honom själv handlar dessa om den psykiska ohälsan som han kämpade med i många år. Den begränsade hans liv och dränkte alla hans drömmar.
Johan växte upp på en gård söder om Jönköping. I hans hem var gemensam bön och bibelläsning en naturlig del av vardagen. Men i tonåren började han uppleva apati och hade svårt att känna mening med livet.
För att lindra ångesten kunde han slänga sig i sängen efter skolan och lyssna på föräldrarnas LP-samlingar med bland andra Keith Green och Larry Norman. Det var hans första kontakt med musiken.
– Det var något som kommunicerade med mig redan då. Något jag kände men inte kunde sätta ord på. Jag blev berörd och älskade att lyssna på den musiken, säger Johan.
Ju äldre han blev desto sämre mådde han i perioder, och han hade några svackor där depressionen slog ut honom, mer eller mindre. Men det fanns också stunder då han kände sig starkare och tänkte att ”nu blir allt bättre”.
– Men så kommer det igen och då går det lite djupare för varje gång.
– Och för varje gång som du hamnar där växer hopplösheten mer och du tror ännu mindre på att du ska kunna ta dig ur det, att du ska bli fri det. Så var det för mig, minns han.
Som vuxen flyttade han till Örebro för att studera till musiklärare. Han gifte sig med Magdalena och tillsammans har de tre barn. Johan skrev många låtar till nationella så väl som internationella artister. Han har arbetat en hel del i USA, där han skapat goda relationer med andra kristna låtskrivare.
Men under hela den här perioden har han också kämpat med sin melankoli och depression.
– Det har inte varit svart hela tiden, men om jag inte haft Gud genom de åren, då vet jag inte vart jag hade tagit vägen alls, säger han.
Vändpunkten för Johan kom i maj 2017. Då var han 36 år gammal och befann sig på botten av sitt liv. Han låg hemma i vardagsrummet med svår ångest och kämpade för att andas.
– Jag såg alla mina drömmar segla iväg. ”Det kommer inte att gå att göra det jag vill för jag är så sjuk. Jag kan inte fungera normalt, och jag kan inte tänka eller koncentrera mig på något”, tänkte jag.
– Så jag gav upp.
Han hittade ett videoklipp på internet av en kille som sade sig ha blivit fri från sin depression. I sitt vittnesbörd citerade han ett bibelord från Kolosserbrevet 1:27 där det står: ”Kristus i er, härlighetens hopp”. Det ordet tog tag i Johan, som upplevde att Gud bad honom gå på det ordet.
Därefter följde en tid av tre veckor då han knappt lämnade vardagsrummet. Allt han gjorde var att bara vara med Jesus. Under den tiden upplevde Johan att Gud undervisade honom om hans identitet i Kristus, vad det innebär att vara född på nytt och det nya livet med Jesus.
– Jag har ju pratat om det här och sagt det här bibelordet innan, men nu flyttade det härifrån till hit, säger han, och för handen från huvudet till hjärtat.
– Och när jag såg det ställdes det i total kontrast med depressionen, säger han.
Detta medförde att den mångåriga depressionen till slut brast. Känslostormarna fanns kvar, men Johan märkte att hans tankar börjat förändras.
Trots den upplevda befrielsen dröjde Johan till största delen kvar hemma under ett år, bara för att fortsätta vara i Guds närvaro och låta honom förvandla honom inifrån och ut.
– Jag var så dragen in i Guds närvaro att jag inte längtade tillbaka till jobbet eller till att börja göra saker. Det var inte så att jag var så dålig att jag inte kunde gå till jobbet, men jag var så dragen in i hans närvaro att jag gjorde väldigt lite under ett helt år.
– Jag förstod att det inte är mitt första ansvar hur jag ska sätta bröd på bordet, utan att jag måste tro på vad Jesus säger om det också. Det var inte utifrån någon plikt, utan jag var bara dragen till att vara med honom. Och det är jag fortfarande, säger Johan och ler.
Hur mår du i dag?
– Jag mår fantastiskt bra, det gör jag verkligen. Livet är allt annat än utan friktion, motstånd och tuffa omständigheter, men jag lever inte utifrån det.
– När jag möter motstånd och det är kamp – för det känner jag absolut – så börjar jag inte fäkta eller köra på hårdare, utan då går jag djupare med Jesus. Då stannar jag inför honom och väntar på honom där. Och han kommer alltid, säger Johan med ett trosvisst leende.
– Han talar alltid om vila och han undervisar som han undervisar en son.
Vad har du för råd till den som vill närma sig Jesus?
– Gå efter intimitet med honom, våga gå efter honom i din ensamhet. Är du van att läsa fem kapitel i Bibeln om dagen, läs i stället kanske fem verser och stanna i dem tills du börjar höra vad den helige Ande vill undervisa dig om. Så att ditt liv inte handlar om att du bockar av religiösa grejer. För det är lag och inte liv.
– Våga göra ett avbrott från allting och gå ensam inför honom och börja söka honom. Be honom uppenbara sin kärlek för dig, be honom lära dig älska dig själv. För du kommer inte kunna älska någon annan innan du älskar dig själv, fortsätter Johan.
För två år sedan grundade Johan tillsammans med vänner den kristna rörelsen Noise Village. Tillsammans med många andra troende träffas de veckovis för att genom bland annat lovsång och tillbedjan söka Guds ansikte. Även om konceptet liknar ett kyrkligt sammanhang vill Johan understryka att de inte är en kyrka i vanlig mening.
– Vi är en ”församling” för att vi församlas och vi är i Kristi kropp, men folk vill ganska snabbt sätta ett epitet och ett tak på det om du säger att du är en kyrka. Jag känner inte att det är viktigt, det är inte det som Gud har lagt på mitt hjärta, utan det handlar mer om att vara en samlingsplats och att få betjäna Kristi kropp generellt.
– Vi älskar kyrkan och vill betjäna den och välsigna den, tillägger han.
Detta är något som Johan länge har längtat efter, och det är delvis därför han fortsätter att skriva musik.
– Det är ett sätt för mig att andas på, de här sångerna föds ju ur en längtan och vandring med Jesus. Jag gör det för att ge som gåva det jag fått som gåva. Det här albumet heter ju Identitet för det var på det sättet som Gud mötte mig.
– Sedan längtar jag efter att vara en sann tillbedjare och resa upp människor i tillbedjan bortanför allt det där med rättigheter och vilken musik och inte. Därför ger jag ut musik och material för att betjäna, utrusta och bygga upp troende och kyrkan till att gå efter honom, avslutar Johan.