Med peruk på huvudet och rekvisita från en familjegudstjänst poserar Sandra Dehlin avslappnat och självklart framför kameran. Vi möts på hennes arbetsplats, Korskyrkan i Karlstad, där hon arbetar som ansvarig för arbetet med barnen sedan drygt två år tillbaka.

När hon visar runt i lokalerna för barnverksamheten lyser hon av kärlek till Jesus – och barnen. Det är svårt att föreställa sig den blyga, oroliga och vilsna själ hon beskriver sig själv som innan hon mötte Jesus. 

– Jag var väldigt rastlös på den tiden, reste mycket och flyttade runt, berättar Sandra Dehlin som hade vuxit upp i en trygg familj.

Man gick inte till kyrkan och pratade aldrig om Gud hemma, men när Sandra var i gymnasieåldern började frågor dyka upp, frågor som genererade ett sökande som skulle vara i åtta år.

– Vad är sanning? Finns det något större än oss människor? Finns det någon Gud eller några gudar? Jag började söka efter svar inom new age och gick helt och hållet in i den världen, berättar Sandra.

Samtidigt som hon brottades med dessa frågor led hon också av en nackskada, som orsakade henne mycket smärta. Olika träningsformer som qigong, tai chi och yoga blev ett sätt att försöka bli kvitt smärtan. 

– Jag gjorde det för att det skulle vara bra för kroppen, men samtidigt var jag ute efter de andliga upplevelserna. För tjugo år sedan var alla öppna med yogans andliga ursprung, det var självklart att man visste om den dimensionen, säger Sandra. 

Men i stället för svar på frågor upplevde hon att förvirringen ökade. I stället för frid tilltog rastlösheten och vilsenheten. 

– New age är som ett smörgåsbord. Du plockar den sanning du tycker passar dig och kan byta ut den när som helst. ”Vilken enorm frihet”, tänkte jag då, säger Sandra. 

– Allt fokus var på mig själv då: min lycka, min väg, min sanning. 

Så blev Sandras bästa vän frälst, en vän som hon hade delat intresset för nyandlighet med. Vännen ville ta med henne till en kyrka i Göteborg där de bodde då, och Sandra tackade gärna ja. Hon var öppen för allt. 

– I kyrkan var det en ung kille som stod och predikade om en massa konstiga saker, tyckte jag. Jag fattade ingenting av vad han sade, minns hon. 

Men när de började sjunga lovsång var det som om någon tryckte på en knapp inom henne och tårarna började rinna. Sandra har svårt att med ord beskriva exakt vad det var hon upplevde den dagen, trots att minnet är lika klart som om det hade hänt i går. 

– Jag fick en känsla av att jag mötte någonting, jag förstod inte vad det var eller vad de pratade om, men det fanns något där. Det var kärlek, värme, frid och lugn. Jag grät fast jag inte var ledsen, säger hon.

Så här i efterhand vet hon att det hon kände var den helige Ande som rörde vid hennes hjärta. Men då hade hon ingen aning.

Tiden som följde efter kyrkobesöket beskriver Sandra som en kamp om hennes liv. Hon reste mycket under den här tiden och bodde en period i Australien. I varje ny stad hon kom till letade hon alltid upp en kyrka det första hon gjorde. 

– Varje gång jag besökte en kyrka hände det samma sak. Jag förstod ingenting av vad de pratade om, men när de sjöng lovsång började jag gråta, berättar hon. 

Samtidigt höll hon fast vid yogan och new age. Märkliga möten med människor och sammanhang inom den världen drog i henne.

– Det var väldigt frustrerande att slitas mellan dessa två vägar, säger hon. 

Ett nytt arbete styrde flyttlasset mot värmländska Karlstad, och Sandra som var van att rycka upp rötterna och dra vidare gjorde så även denna gång. Sin vana trogen besökte hon den första kyrka hon hittade.

Två år efter den där märkliga första händelsen i en kyrka i Göteborg, satte hon så foten i Korskyrkan i Karlstad. Att det skulle bli platsen där hon slog rot, bildade familj och äntligen hittade den bestående friden visste hon inte då. 

– I efterhand när jag ser på detta förstår jag att Gud jobbade på mitt hjärta under de här åren. Det tog ganska lång tid, för jag släppte aldrig taget helt om new age. Men så en dag insåg jag, ”jag tror ju på Gud”, och då tog jag emot Jesus och blev frälst, berättar Sandra. 

I Korskyrkan fick hon möjlighet att ställa sina frågor i Alphakurser, själavård och samtal med pastorn. 

– Det var väldigt viktigt för mig att få ställa mina frågor som ny i tron. För mig var det viktigt att det blev konkret det som stod i Bibeln. Vad betyder det och hur ska jag leva det? förklarar hon. 

Vid samma tid som Sandra blev frälst gick hon också igenom en tuff tid på sitt arbete. Hon blev utmattad och gick in i den berömda väggen. Då betydde församlingen mycket, där hon fick stöd och hjälp att ta sig upp från botten, som hon beskriver det.

När hon sedan skulle börja arbetsträna igen öppnade sig en möjlighet att arbeta administrativt i församlingen. 

– Jag fick bli hel och frisk där, säger hon om det som än i dag är hennes arbetsplats. 

Sandra trodde att den största friheten var att själv kunna välja sin sanning. Men det visade sig bli ett åtta år långt fängelse. När hon väl blev frälst förstod hon vad verklig frihet är, säger hon. 

– Gud öppnade mina ögon och mitt hjärta för att se andra människors behov på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan. Jag var stängd innan och såg inte klart. Men nu kan jag se det Gud vill att jag ska se och göra det Gud vill att jag ska göra. Det är en enorm frihet! 

Sandra förklarar att för henne som kom från smörgåsbordet new age, kom friden först när hon slapp välja, när hennes prestation och duktighet inte längre spelade någon roll – när fokus inte längre låg på henne själv, utan på Gud. 

– Jesus säger att han är vägen, han är sanningen. Det är en enorm vila i att veta att jag får följa Jesus. Duktighet och prestation släpper då, säger Sandra. 

I dag är hon gift, har två barn och leder ett blomstrande arbete med barnen i Korskyrkan. 

– När jag blev kristen tänkte jag, ’”Oj, vad smalt utbudet på killar blir nu. Hjälp, hur ska man hitta någon?” Men sedan stod han bara här en dag, säger hon, och ler varmt. 

Sandra, som inte kunde stå inför klassen och redovisa utan att vilja sjunka genom jorden, leder i dag gudstjänster för alla åldrar – både med och utan peruk. Jesus har förvandlat hennes liv totalt. 

– När jag väl tog emot Jesus, då fick jag uppleva frid. Det var som att komma hem. Jag hade aldrig upplevt det någon annanstans. Den friden får jag leva i varje dag, och det är 17 år sedan.