Vardag
Så skildras pandemin i tusentals coronaberättelser
Oro, uppgivenhet och djup ensamhet. Men också stark solidaritet och gemenskap. Det präglar de tusentals vittnesmål som hittills kommit in till Nordiska museets insamling av coronaberättelser.
– Engagemanget har varit stort. Coronapandemin har varit så omvälvande och påverkat människors liv och arbete. Och i kristider känns det mer angeläget att berätta, säger Sven Rentzhog, avdelningschef på Nordiska museet.
Sedan starten i mars har över 4 000 vardagsskildringar skickats in, varav knappt 3 000 går att ta del av digitalt på museets hemsida.
Till en början präglades många av en rädsla för viruset, berättar Sven Rentzhog. Vissa kunde dock se positiva sidor av de livsstilsförändringar coronaviruset fört med sig.
– Det var slående att människor inledningsvis tänkte att det kanske inte är så dåligt att få bromsa in lite och tänka mer på hur vi tar hand om varandra.
Till exempel upplevde många barnfamiljer att det var värdefullt att få tillbringa mer tid med varandra. Men den känslan har gradvis förändrats.
En hel del berättelser genomsyras av djup ensamhet. Många som insjuknade i covid-19 i våras har också delat med sig av hur de fortfarande dras med symptom och väldig trötthet.
– Men alla vittnesmål är inte deppiga. Det är intressant hur många som skriver om hur vi kommit starkare tillsammans, och om hur vi ställer upp för varandra med handling och andra tjänster, säger Sven Rentzhog.
Materialet kommer, förutom att finnas tillgängligt digitalt, att bli en del av framtida utställningar på museet. Det kommer också att utgöra underlag för forskning om människors liv under pandemin.
Det går fortfarande att dela med sig av sina upplevelser.
