Plusarkiv: Vad är sund spelkultur?

Vad är sund spelkultur?I helgen arrangerades det som kallas världens största datorspelsfestivalpå Elmia i Jönköping. Tusentals deltagare samlas på Dreamhack från när och fjärran för att LAN:a, tävla och umgås både digitalt och IRL.
Datorspelskulturen växer och lockar allt fler. UNG frågade en expert om det kan vara riskabelt eller rent av nyttigt att ägna timmar framför dataskärmen.
Det är fredag och Dreamhack är inne på sin andra dag. De stora mässhallarna på Elmia är fulla. På rad efter rad efter rad sitter datorspelare, unga män är i majoritet, och spelar alltifrån nostalgiska arkadspel från en annan tid till rollspel online. De har tagit med sig sina egna datorer, skärmar, vissa har till och med egna stolar, och de allra flesta har minst ett flak energidryck bredvid sig. En tonårskille vilar huvudet på en kudde direkt på tangentbordet medan technomusiken dunkar runt honom.
Den som vill kan här få sina fördomar om datorspelare besannade. Men samtidigt ändå inte. Det räcker att ta en titt i raderna för att förstå att det var länge sedan spelkulturen handlade om ett gäng nördar som satt ensamma i ett nedsläckt rum och ägnade sig åt svårbegripliga saker. Om det nu någonsin handlat om det. Här finns alltifrån trettonåringar till 40-åringar, föräldrar med sina barn, de som spelar timmar och de som spelar då och då. Kort sagt: datorspelskulturen växer. Men det finns olika syn på den här kulturen – alltifrån de som menar att den är våldsam och farlig till att det är en bra skola för framtida ledare att nå högsta nivån på World of warcraft.

I rapporten "Världen som spelplan" har forskarna Jonas Linderoth och Camilla Olsson undersökt vilka som spelar, varför och hur deras vardag kan se ut. Jonas Linderoth är fil dr och universitetslektor vid Göteborgs universitet. Han har forskat i många år om datorspelandets påverkan på barn och unga och skrivit flera avhandlingar i ämnet. Han kallar datorspelsvärlden för en prestationskultur.
– Det bygger helt enkelt på att du ska vara duktig. Men det är å andra sidan det enda krav som ställs på dig. Det är helt okej för en 19-åring att spela tillsammans med en 12-åring så länge denne gör bra ifrån sig i spelet.
Samma prestationskultur kan exempelvis gälla inom idrotten där det ofta sker en utslagning tidigt utifrån kunnande och potential. Men skillnaden är att där, liksom i många andra sammanhang, bedöms man även utifrån andra premisser, som utseende eller social kompetens. Något som ofta är mindre viktigt i datorspelandet. Jonas Linderoth tror dock inte att man ska överdriva varken de påstått negativa eller positiva följderna av att spela datorspel.
– Majoriteten av forskarna menar att det inte finns något som pekar på att man till exempel skulle bli våldsam för att man spelar spel med våldsinslag. Däremot ska man ha klart för sig att en individ givetvis kan bli skrämd och exempelvis få mardrömmar. Och sedan kan det ju finnas anledning att censurera eller välja bort vissa spel utifrån till exempel moral- eller trosuppfattning.
– Men på andra sidan finns det också en hajp, en schablon, att datorspel skulle vara så otroligt pedagogiska och lärorika och hjälpa utövarna att träna alltifrån problemlösning till ledarskap. Det är ganska överdrivet.

Han talar om att avdramatisera. Kanske är datorspel varken så farligt eller så fantastiskt som det påstås. I rapporten skriver Linderoth och Olsson att datorspel kan ha en gränsöverskridande effekt där man möter människor utan att bry sig om hur populär denne är eller vilken social status man har. Samtidigt finns där de reella riskerna. Exempel finns där det som sker i datorspelet blivit mer betydelsefullt än det som händer i verkligheten. Och just där går en viktig gräns.
– Man kan inte sätta upp en tidsgräns och säga att det här är för mycket tid framför datorn och det här är lagom. Allas liv ser olika ut, det som är mycket för en är lite för en annan. Däremot måste man ha koll på om det börjar påverka ens liv. Går betygen ner? Påverkas dina relationer? Prioriterar du spelet framför att äta eller sova? Det är varningssignaler, säger Jonas Linderoth.

Han menar att man redan innan man ger sig in i till exempel World of warcraft behöver bestämma sig hur mycket tid ett sådant spel kan få sluka. Och när det gäller föräldrarna tycker Jonas Linderoth, kanske något oväntat, att man kan uppmana barnen att välja andra spel.
– Återigen, det är mest snack att det skulle vara så väldigt lärorikt att spela de här onlinespelen. När jag var ung var jag med i scouterna i Missionsförbundet. Och även om jag i dag inte är troende, kan jag säga att man lär sig tiotusen gånger mer inom frikyrkan än man gör på datorspel, säger han. Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se