Från paradis till paradis

Myterna i klassrummet

Detta blir det sista inlägget i artikelserien ”Myterna i klassrummet”, och då vidgar jag vyerna från Guds skapelse till Guds återskapelse. Bibelhistorien sträcker sig ju från det ursprungliga paradiset, Edens lustgård, till det renoverade paradiset, Guds rike.

Det hela börjar med att Gud skapar ”himlarna och jorden” och ”planterar en lustgård i Eden”. Han skapar människan ”till sin avbild”, vilket inkluderar ett uppdrag att fullborda det Gud påbörjade. Kallelsen blir att göra nya avbilder (”var fruktsamma och föröka er”) och att utöka paradiset geografiskt (”lägg jorden under er”).

Synden försvårar uppdraget men tar aldrig bort det. Förökningen drabbar kvinnan (”med smärta ska du föda dina barn”), medan brukandet av jorden drabbar mannen (”marken ska bära törne och tistel”).

Men Gud vägrar att ge upp sin skapelse, och därför sänder han sin Son som representerar människan och hjälper henne fullfölja uppdraget. Gud ”försonar allt med sig själv genom Jesus” (Kol 1:20). Frälsningen omfattar alltså inte bara män­niskan utan hela skapelsen. Då ska ”allt återupprättas” (Apg 3:21), och då ska ”skapelsen befrias” från den förgängelse som synden dragit över den (Rom 8:21).

Guds frälsningsplan inleds med att han kallar Abraham och lovar honom ett jordiskt land (1 Mos 13:15), som till och med specificeras till sina geografiska gränser (1 Mos 15:18-21). Löftesmottagare är Abraham och ”hans avkomma”, vilken Paulus definierar som Kristus (Gal 3:16) tillsammans med alla som ”tillhör honom” (Gal 3:29).

Men Abraham fick aldrig se löftet infriat (Apg 7:5), och orsaken är att han och hans avkomma tillsammans ska ärva det utlovade landet (Hebr 11:40). Det kommer att ske när Jesus kommer tillbaka och upprättar Guds rike, som är uppfyllandet av Guds löfte till Abraham med avkomma.

Gud har inte misslyckats med sin skapelse. Han kastar inte bort den och gör en ny. Han renoverar den befintliga! Bibeln talar om ”en ny himmel och en ny jord” (Upp 21:1) med samma ordval som ”en ny människa” (Ef 2:15). Den nya människan är naturligtvis inte en annan människa, utan en förnyad människa, och detsamma gäller för resten av skapelsen.

I Bibeln används ordet ”paradis” exklusivt för jorden före syndafallet och jorden efter upprättelsen. I båda fallen har människor ett evigt liv, och därför finner vi livets träd endast på dessa två platser. Jesus säger att ”de ödmjuka ska ärva jorden” (Matt 5:5), och ett par verser före använder han ”himmelriket” som synonym till jorden och menar därför himlens Guds rike, riket från himlen.

Jesu återkomst och upprättandet av Guds rike åtföljs av Guds dom över världen. Både bibliska och omvärldsfaktorer talar för att det kommer att ske mycket snart. Därför avslutar jag denna artikelserie med en uppmaning till oss alla att börja förbereda oss för världshistoriens största händelse!