Existens eldade på fördomar mot kristna

Existens eldade på fördomar mot kristna
Skapelseaspekten och barnperspektivet uteblev när Existens behandlade ämnet kristen tro och homosexualitet. Istället hade programmet inslag som medeltida bålbränning, gammaltestamentliga dödsstraff och en ljudförvrängd bandinspelning av Åke Greens predikan. Existens producent Per Melander tycker dock inte att programmet var ensidigt.

Existens den 21 april skulle handla om kristen tro och homosexualitet. Programmet började med att beskriva hur homosexuella muslimer blivit dödshotade och därför avböjt att medverka i den föregående sändningen.
Det fortsatte med citat från Gamla testamentet om att män som ligger med män förtjänar att dö, samt några citat från Nya testamentet som tar avstånd från en homosexuell livsstil.
Därefter visas bilder på en docka som eldas upp på ett bål, samtidigt som speakerrösten suggestivt fortsätter: "Genom historien har kristna ledare hjälpt till att göra verklighet av de här bibelorden... De flesta kristna förespråkar inte dödsstraff, utan livslång avhållsamhet, eller i bästa fall bot genom bön, utdrivning eller kanske cellgift..."

"Cellgift" syftar på ett citat i Åke Greens predikan: "sexuella abnormiteter är en cancersvulst i samhället", berättar programmets producent Per Melander.
Programmets ljudtekniker spelar upp det lösryckta citatet med sänkt hastighet och har försett Åke Green med förvriden röst.
Berättelsen från två anonyma personer från olika frikyrkor handlar därefter om hur besvärligt de upplevt sin situation. En homosexuell katolik som valt att ha sex med män och därför inte får ta nattvarden, får uttrycka: "Det är otäckt".
Sedan hjälper Existens den homosexuelle prästen Lars Gårdfeldt att träffa och ställa frågor till ärkebiskop Anders Wejryd. På vägen till ärkebiskopen beskrivs kristna som fördomsfulla och intoleranta, och de jämställs med antisemiter, kvinnoförtryckare och slavförespråkare.
"Kyrkan fortsätter att diskriminera", slår Lars Gårdfeldt fast.
Skapelseberättelsen om att Gud skapade människan till man och kvinna, liksom äktenskapets syfte att skydda den svagaste parten – barnet – berördes över huvud taget inte. Producenten Per Melander förklarar varför:
– Programmet speglade inte samlevnadsfrågor i vid mening utan utgick specifikt från homosexuellas erfarenheter.

När man belyser äktenskapsfrågan kommer man väl automatiskt in på barn?
– Jo, absolut, jag har ingenting emot att man konstaterar det. Vi väljer ut en del av ett komplext sammanhang och så försöker vi skildra det. Man kan skildra saker och ting på en mängd olika sätt. Det som programmet handlade om var att i diskussionen kring äktenskapslagstiftning och det som har varit ute på remiss, har det kommit fram att det finns lite olika sätt att se på det här.
Angående barnens roll i sammanhanget menar Per Melander att det är ju väldigt sällan som debatten hänvisar till det argumentet.

Var det inte kristenhetens bild du skulle redovisa. Tycker du då att ni redovisade en heltäckande bild av de argument som finns inom kristenheten?
– Det går aldrig att säga att man har gjort en fullkomligt heltäckande bild. Det vi gjorde var att vi lyfte fram ett antal olika sätt att argumentera.

Att elda upp dockor och dra ned på hastigheten när Åke Green predikade. Varför gjorde ni det? Det är ju ganska suggestiva effekter...
– Du läser in någonting i programmet som det aldrig har avsett att driva. Det är ofta återkommande att vi blir tillskrivna det.

Vad tror du det beror på?
– Jag har faktiskt ställt den frågan flera gånger, det är en typ av reaktion som finns. Vi lyfter en specifik fråga, vi säger inte generellt att kristendomen, eller islam, är en hopplös företeelse, utan vi lyfter fram en specifik frågeställning och försöker skildra den från så många olika håll som möjligt.
– Den där skildringen där dockan brinner, det är en historisk skildring om hur kristna tidigare har sett på homosexualitet. Det är en kortfattad beskrivning, från olika tider av historien.

Är det vanligt förekommande att kristna har eldat upp homosexuella?
– Det var inte det den bilden åsyftade, det var ju tal om vad djävulen anbelangade. På bilden finns en illustration av djävulen från en gycklartillställning, det är väl ganska uppenbart. Det är kopplat till ondskan.

Vad säger du till en tittare som menar att ditt program uppväcker fördomar och starka negativa känslor mot kristna?
– Då skulle jag säga: se programmet igen och försök att se det med andra ögon. Då tycker jag att man ser det på ett väldigt ytligt sätt.

Det är fel på tittaren, helt enkelt?
– Nej, det säger jag inte, jag säger bara att de skall se programmet igen och försök att tänka med ett annat sätt att se på det.

Tittaren skall alltså se programmet en gång till och sedan ändra sig?
– Jag har inte sagt att någon måste ändra sig, jag kan inte tvinga någon till någonting, jag kan bara säga att jag tycker att det vi låter representera i programmet är en rad olika kristna röster kring den här frågan.

Så kan ditt program skapa fördomar?
– Den kritiken finns, men sedan finns det de som säger precis tvärtom också. Så är det med allting. Problemet är att det finns lika många på andra sidan som säger: äntligen finns det någon som säger det som jag förstod och som jag känner igen.
Så talar en tv-producent som inte är medveten om vilka krafter tv-mediet sätter i rörelse och vilken roll han som programansvarig har. Andra skulle kanske kalla det missbruk av makt och förakt för tv-tittaren eller förföljelse av kristna.

Ruben Agnarsson
ruben.agnarsson@varldenidag.se