I ett uppmärksammat bibelstudium om Romarbrevet 1 beskriver Niklas Piensoho de patriarkaliska föreställningarna som präglade människors syn på kön och könsidentitet i den antika världen.

Han menar att en möjlig tolkning av texten är att man inte längre är bunden av Paulus kritik mot samkönade sexuella relationer, eftersom vi inte längre delar dessa patriarkaliska värderingar, och för att Paulus bara kritiserar ”dåliga” samkönade sexuella relationer, såsom tempelprostitution, övergrepp och maktmissbruk. 

Om Piensoho har rätt, då har Paulus fel. Det finns dock goda skäl att tro att det är Piensoho – och inte Paulus – som har fel.

För det första motiverar Paulus inte sin kritik utifrån patriarkaliska föreställningar. Han gör ingen distinktion mellan den aktiva partnern som förnedrar en manlig slav eller pojke genom att behandla dem som kvinna, å ena sidan, och den passiva partnern som ”sänker sig” till kvinnans roll, å andra.

Båda bär ett ansvar för sina handlingar, som antyds av två flitigt diskuterade grekiska ord i 1 Korinthierbrevet 6:9, som verkar syfta på både den passiva och den aktiva partnern. 

Dessutom nämner Paulus lesbiska relationer som exempel på människans bortvändhet från Gud, vilket är ytterligare ett tecken på att Paulus inte resonerar utifrån patriarkaliska föreställningar. Han bemyndigar kvinnor och kvinnors sexualitet i texten. Sådana relationer i den antika världen karakteriserades inte av maktmissbruk, utan av ömsesidighet. 

För det andra resonerar Piensoho att frikyrkan – eftersom den kristna kyrkan har ändrat sig i förhållande till både kvinnor och slavar – också får ändra sig när det gäller samkönade sexuella relationer.

Man tycks kunna skönja i Bibeln en viss utvecklingslinje som fortsätter ända in i vår tid. Bibeln representerar en motkulturell rörelse med värderingar som stred mot dåtidens föreställningar. Trots att Bibeln inte förespråkar full jämställdhet för kvinnor eller slaveriets avskaffning, ser vi att Bibeln visar större respekt och aktning för slavar och kvinnor än det som förekom i dåtidens patriarkaliska kultur.

Denna utvecklingslinje fortsätter in i vår tid då slavar har blivit befriade och kvinnor har uppnått åtminstone en form av jämställdhet.

Visst ser vi i Bibeln en motkulturell rörelse bland de första kristna när det gäller slavar, kvinnor och hbtq-personer. När det gäller slavar och kvinnor var det i en mer positiv, öppen riktning jämfört med dåtidens kultur. Men när det gäller samkönade sexuella relationer är Bibelns motkulturella rörelse i motsatt riktning – åt ett mer restriktivt håll jämfört med den grekisk-romerska kulturen, där samkönade sexuella relationer var vida accepterade, och där det förekom många exempel på ömsesidiga, samkönade relationer mellan socialt jämlika.

Alltså funkar inte Bibelns utvecklingslinje som argument för en förändrad syn på sex och äktenskap, och Niklas Piensoho är på väg att leda en av Sveriges största församlingar på villovägar.