Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.
Job 19:25

Världen idag

Foto: Julia Nordh

Den lidande församlingen – brevet till Smyrna

Tro och liv-serie · Publicerad 00:00, 27 okt 2020

Även Smyrna var en viktig stad i Mindre Asien. I praktiken tävlade man med Efesos om att vara ”nummer ett” i regionen, och man hade en stark ställning i Roms ögon – inte minst tack vare sin livliga kejsarkult. Efter en erövring år 575 f Kr hade staden i princip legat i ruiner men därefter byggts upp och fått ett rykte om att vara ”uppstånden från de döda”.

Sannolikt är det detta som lyser igenom i Jesu inledande presentation: ”... han som var död och som lever igen” (Upp 2:8).

Men detta budskap var även viktigt att höra för de troende på platsen. De var nämligen hårt trängda för sin kristna tro, och en av de starkast pådrivande krafterna bakom detta var den judiska gemenskapen. Jesus talar om denna som en ”Satans synagoga”, eftersom den genom sin förföljelse av församlingen har blivit till ett redskap för den onde.

Detta är något som Herren redan tidigare hade varnat sina lärjungar för: ”De kommer att utesluta er ur synagogorna, och det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud”, säger han i sitt avskedstal. ”Det kommer de att göra därför att de varken känner Fadern eller mig. Men jag har sagt det till er för att ni, när deras tid kommer, ska minnas att jag sade det till er” (Joh 16:2–4).

Säkert var detta något som församlingen i Smyrna behövde höra. Samtidigt fick den veta att dess lidande var begränsat till ”tio dagar” – sannolikt symbolspråk för en kortare tid.

Självklart är dessa ord en hälsning även till den lidande kyrkan i dag. Till och från kommer vi som Guds folk att få lida, men den som håller ut kommer att få full kompensation för sina umbäranden. ”Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona” (v 10).

Vågar även du och jag lita på denna sanning?

Brevet till Smyrna ger vidare en inblick i hur vi behöver tänka kring detta med Guds respektive djävulens roll i våra lidanden. Å ena sidan säger ju Jesus tydligt och klart att det är Satan som ligger bakom förföljelsen. Å andra sidan säger han att även denna sker inom ramen för hans allmakt.

Samma mönster dyker upp även på andra ställen i Skriften. I Jobs bok är det Gud som ger sitt klartecken till Åklagaren för att pröva den rättfärdige Job, samtidigt som han sätter upp gränser för hur långt han får gå i sina attacker (se Job 1–2). Och på motsvarande sätt i Jesu dialog med Petrus: ”Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder” (Luk 22:31–32).

I alla dessa fall kommer alltså angreppen från den onde, men de sker ändå inom ramen för Herrens större plan med de personer som drabbas.

På detta kan vi reagera med blandade känslor. Borde inte Gud i stället stoppa alla former av lidande för dem som tror på honom? Vad vi än råkar tycka när det gäller detta är det inte så som vår Frälsare agerar. ”Kom ihåg vad jag sagt”, säger han i sitt avskedstal, ”tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er” (Joh 15:20).

I Uppenbarelseboken kan man faktiskt säga att lidandet presenteras som en form av ”genrep”. Kortare perioder av förföljelse – som den som drabbade de kristna i Smyrna – fungerar som en förberedelse för den sista stora nöden. Jesu svar på lidandet är alltså inte att plocka bort det; i stället är det att utmana oss till ett förnyat fokus: ”Den som segrar ska inte skadas av den andra döden” (v 11).

Även på ett annat område kan man säga att Jesus utmanar oss att byta perspektiv, nämligen det som har med yttre och inre framgång att göra. Församlingen i Smyrna, säger Herren, är ”rik” trots både sitt lidande och sin materiella fattigdom. De kan helt enkelt säga precis som Petrus i Apostlagärningarna: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig” (Apg 3:6).

Även på denna punkt tror jag att delar av Sveriges kristenhet kan behöva utmanas. För, som någon har sagt: I Sverige borde vi snarare säga, ”Silver och guld har vi, men så mycket annat kan vi dessvärre inte erbjuda” …

I Guds ögon finns det en andlig rikedom som rankar högre än både trygghet och materiellt välstånd. Med detta i bakhuvudet är vi många som behöver spegla oss i Jesu brev till församlingen i Smyrna!

Församlingen i Smyrna, säger Herren, är ”rik” trots både sitt lidande och sin materiella fattigdom. ... I Sverige borde vi snarare säga, ”Silver och guld har vi, men så mycket annat kan vi dessvärre inte erbjuda”

Mer förskola kan inte lösa språkproblemen

Ledare Det finns i Sverige cirka 520 000 barn i förskoleåldern, alltså mellan 1 och 5 år. Av dessa är alla... lördag 5/12 00:00

Regeringskris nära i Israel – ytterligare ett val kan vänta

Tvist. Framtiden ser alltmer oviss ut för Israels bräckliga regeringsbygge. Premiärminister Benjamin... lördag 5/12 07:00
E-tidning
Senaste magasinen