Sonia sprider ljus i utsatt förort

Som ungdomsledare i Skarpnäckskyrkan ägnar Sonia Kamau mycket tid åt att förmedla goda värderingar till unga som står i farozonen att bli involverade i kriminella nätverk. Sonia är själv uppvuxen i området, där kyrkan hon är aktiv i haft en central plats ända sedan denna stadsdel i södra Stockholm växte fram i mitten av 1980-talet. 

Det är också här, på Sonias hemmaplan, som vi möts.

– Skarpnäck är en stadsdel som drabbats av flera dödsskjutningar och sprängningar, berättar Sonia. 

– Kriminalitet, droger och bristande integration är en del av vardagen och rekryteringen till gängen börjar väldigt tidigt. Många yngre ser upp till gängmedlemmar, som erbjuder en genväg till snabba pengar och statusprylar. Det kan vara lockande och svårt att säga nej till.

Hela Sonias framtoning motsvarar definitionen av en eldsjäl, en person som passionerat går in för att göra skillnad. Talesättet att ”det hjärtat är fullt av talar munnen” passar verkligen in på detta sprudlande energiknippe. När Sonia börjar berätta om sitt förebyggande arbete för att motverka att unga blir offer för kriminalitet och droger, finns det en tydlig kallelsemedvetenhet, pondus och övertygelse bakom orden.

– Vi ordnar många aktiviteter för barn och ungdomar här i kyrkan: Epic på fredagar för tonåringar, och i övrigt under veckan samlas ungdomsgrupperna Challenge, Glow och Grow. 

– Nyligen startade vi också Girl Zone, en grupp enbart för tjejer. Där peppar vi tjejerna att våga ta plats och stötta varandra och inte imponeras av kriminella killar. 

– Killarna försöker vi påverka att lägga av sina masker och attityder, och i stället visa sårbarhet, och våga vara sig själva, tillägger hon.

Sonia får många bevis på uppskattning från föräldrar och andra som bor i området. Människor med olika bakgrund, erfarenheter och tro (eller brist på tro) visar sitt stöd för verksamheten genom att ställa upp som frivilliga. Flera av ungdomarna har fått en egen tro på Jesus, blivit döpta och fungerar nu som hjälpledare. 

Att få se de unga ta emot Jesus är det som gläder Sonia mest.

Man har även hittat vägar att dra in pengar som kan kanaliseras in i aktiviteter.

– Genom att anordna loppis har vi samlat in pengar så vi kan subventionera kostnaderna för några dagars sommarläger för ungdomarna. På lägret i somras, som arrangerades på en kristen lägergård, tyckte först ungdomarna som jag hade med mig att det verkade töntigt. Men det dröjde inte länge förrän de upptäckte att det går att vara både kristen och cool, och sedan ville de inte åka hem.

Sonia finns med i ledningsgruppen för dessa läger och har med sin erfarenhet bidragit till en breddning av perspektivet, hur man underlättar kommunikationen till ungdomar som kommer från förortskulturen.

– Det uppstår lätt kulturkrockar och missförstånd annars, förklarar hon. 

– I somras fick jag tillfälle att predika på lägret och efteråt var det jättemånga som kom fram och tackade mig. De kunde identifiera sig med mig och mitt sätt att uttrycka mig, därför gick budskapet hem. Inte minst viktigt var att de hängde med i skämten och kunde skratta med. 

– Tre av ungdomarna som var med på lägret är nu på gång att bli döpta, säger Sonia glatt.

Det märks att Sonia trivs som fisken i vattnet och har hittat sin grej. Men bakom sig har hon också erfarenheter som hon med facit i hand helst skulle ha velat vara utan. 

Orden flödar snabbt när Sonia, med både humor och allvar, sammanfattar sitt 35-åriga liv. Hon växte upp som lillasyster i en kristen familj, som ursprungligen kommer från Kenya, där Sonia är född.

Hennes pappa var som kontroversiell författare och politiker hotad till livet och blev därför tvingad att fly med familjen, som så småningom hamnade i Sverige. Sonia var då i fyraårsåldern. I Kenya hade de haft ett bra liv, och kontrasten till livet i Sverige – med socialt utanförskap i en främmande kultur – var total. 

Efter tre år av ovisshet fick familjen till slut uppehållstillstånd och flyttade till Skarpnäck.

– I Skarpnäckskyrkan fann jag trygghet och människor som brydde sig, något jag nu försöker återgälda. I min familj var Gud nummer ett och jag var ofta i kyrkan. Men när jag kom upp i tonåren började jag fundera över om jag verkligen var kristen eller om det bara var något jag vuxit upp med.

Sonias tro var inte så fast grundad, och livet utanför kyrkans väggar började kännas spännande och lockande. Hon drömde om att bli känd och uppmärksammad, något som uppfylldes då hon i konkurrens med 140 000 andra sökare blev en av deltagarna i dokusåpan Big Brother.

– I huset där vi var instängda fanns över 300 kameror som registrerade allt vad vi deltagare gjorde, och allt detta klipptes ihop så att skandalscenerna fick stort utrymme. Serien följdes av en miljonpublik via tv, säger Sonia. 

– Jag var nära att gå till final, och det genomslag som dokusåpan fick gjorde att jag blev igenkänd överallt. Jag behandlades som en berömdhet, fick sitta vid vip-bord och fick allt serverat gratis.

Hon startade en blogg, som fick tusentals följare, där hon gjorde reklam för olika produkter. Som influencer påverkade hon många och kunde tjäna 15 000 kronor bara på att visa sig på ett visst ställe. 

Men efter att ha levt i den världen en tid ledsnade hon på tomheten och ytligheten som fanns bakom den glättiga ytan.

– Jag visade bara upp en fasad. Jag hade ju trott att jag skulle bli lycklig av kändisskap, pengar och prylar, men det blev tvärtom, förklarar hon. 

– Till slut stod jag inte ut längre. Jag raderade min blogg och drog mig tillbaka från kändislivet.

Sonia hamnade i en relation med en man som till en början visade henne stor uppmärksamhet och fick henne att känna sig som en drottning. Men när han väl hade fått henne på kroken visade han mörkare sidor och utsatte Sonia för både psykisk och fysisk misshandel. 

I sin smärta, ångest och förtvivlan väcktes en längtan tillbaka till Jesus, som Sonia egentligen aldrig hade slutat tro på.

– En söndag bestämde jag mig för att gå på gudstjänst i S:ta Clara kyrka, där min mamma jobbar, säger hon. 

– Det var inte mycket folk i tunnelbanevagnen, men ändå kom det en kvinna och satte sig mitt emot mig. När vi steg av på Centralen lade kvinnan sin hand på min axel och sade: ”Det kanske låter konstigt, men Gud sade till mig att sätta mig mitt emot dig och be för dig. Han längtar efter dig och har en plan för ditt liv.” 

Under gudstjänsten kände Sonia sig hemma och tog till sig predikan.

– Jag upplevde att jag var Guds dotter, trots att jag vänt honom ryggen. I slutet av gudstjänsten gick jag fram till förbön vid altaret och lämnade mitt liv till Jesus. 

– Hålet i mitt hjärta läktes sedan mer och mer. Jag bar på så mycket smärta och ångest och hatade mig själv för att jag hade låtit mig manipuleras. Så nu vill jag använda mina erfarenheter till att varna unga tjejer att inte göra samma misstag som jag gjorde, tillägger Sonia.

– Jag pratar också mycket med tjejerna om våld i nära relationer, att se tecknen på att det går åt fel håll och att våga prata om det.

Sonia visar tatueringen på sin arm. Där står ”Joh 14:6”, vilket hänvisar till en bibelvers i Johannesevangeliet, där Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet. Varje gång hon ser tatueringen blir det en påminnelse för henne om det som är grunden för hennes tro och som hon är övertygad om är svaret på människors innersta längtan.

– Min relation till Gud växer hela tiden och jag brinner för att ungdomarna som kommer till våra samlingar ska upptäcka tron, säger hon med eftertryck. 

– Jag märker också en skillnad hos ungdomarna som regelbundet kommer till våra samlingar. En 14-årig kille anförtrodde mig: ”Vi förstår att ni bryr er om oss på riktigt.” Det gjorde mig så glad, för då känner jag att vi är på rätt väg.