Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.
Job 19:25

Världen idag

Pär-Ola blev helad från obotlig ALS

När läkaren berättade för Pär-Ola Malm att han hade fått en dödlig nervsjukdom bröt han ihop. Han var rådlös, men ringde en vän och bad om förbön.

Då fick han besök om natten.

Reportage · Publicerad 15:17, 21 okt 2020

Trots att Pär-Ola Malm alltid haft en grundläggande tro på att Gud finns, tog det lång tid innan han valde att verkligen leva för Gud.

– Under många år jobbade jag för ett amerikanskt företag i Östeuropa och levde i spänningen mellan öst och väst. Då blev man dagligen bombarderad med världens undergång. Jag blev faktiskt rädd, berättar 80-åringen, som i dag bor i Gåsvik, cirka en timma norr om Stockholm.

1979 hamnade Pär-Ola i Norge, vilket skulle visa sig bli början på räddningen för honom. Genom sitt jobb träffade han Öyvind Lie, en kristen man som kort sagt fick honom att läsa i Gideonitbibeln som låg på hotellrummet.

Fyra år senare valde Pär-Ola att själv bli en troende, och knappt två år efter det hände det som många än i dag har svårt att tro på.

Det var midsommar 1985.

– Då upptäckte jag att jag inte kunde lyfta vänster hand. Sedan tappade jag också träskon när jag gick, berättar Pär-Ola, som först trodde att han hade fått diskbråck.

Den dåvarande 44-åringen blev allt sämre och uppsökte därför lokalsjukhuset i september. Därifrån skickade man honom vidare till Danderyd, som i oktober överförde honom till Karolinska sjukhuset, där han fick träffa flera olika specialistläkare.

– När jag till slut fick höra vilken sjukdom jag hade, trodde jag inte på läkaren. Det kunde bara inte vara sant.

Pär-Ola, som vid den här tidpunkten behövde använda rullstol och inte kunde lyfta händerna över huvudet, var övertygad om att det bara krävdes en operation.

– Jag tänkte att jag bara kunde sälja allt jag ägde, sticka till Amerika och sedan kunde de fixa mig där, säger han.

När läkaren förklarade för Pär-Ola att det handlade om ALS, en obotlig och dödlig sjukdom som får nerverna att vissna, bröt han ihop.

Ensam kvar på rummet kom Pär-Ola att tänka på Inge Ström, en numera nära vän men som han då just träffat under sommaren.

– Han hade lovat besöka mig på sjukhuset, så jag ringde honom.

Efter en stund kom Inge tillsammans med en äldste från sin församling.

– De bad för mig, smorde mig därefter symboliskt med olja och bröt alla band till det onda, minns Pär-Ola.

Men i stället för att känna något speciellt, upplevde han bara tomhet. Och när vännerna hade gått, bröt han åter ihop och grät.

– Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag lade mig i sängen och kramade Bibeln.

Senare den natten, den 31 oktober 1985, vaknade han plötsligt av en inre röst som sade: ”Pär-Ola, jag har sett din vilja och dina tårar. Det korset du bär är inte ditt. Jag tar korset i ditt ställe.”

Därefter kände han en varm ström gå genom hela kroppen, från huvudet och ner till tårna. Hans vanligtvis ovanligt kalla fötter blev plötsligt alldeles varma.

– På sju dygn ökade muskelstyrkan med 47 procent. Det stärkte självklart min tro på att något hade hänt, medger Pär-Ola.

Han blev utskriven med order att komma tillbaka om en månad. Vid återbesöket anlände han utan rullstol eller kryckor.

– Läkaren bara stirrade på mig. ”Det här är märkligt”, sade han. Sedan fick jag gå på både häl och tå för honom.

Även om Pär-Ola var överlycklig över att vara frisk, var det få som delade hans glädje.

– Ingen kunde förstå att jag hade varit så sjuk. Inte jag heller. Jag blev frisk så snabbt att de flesta inte förstod, säger Pär-Ola.

Han förklarar att eftersom ALS inte var lika känd på 80-talet som det är i dag, var det inte många som kunde sätta sig in i vad han hade genomgått.

– Det var jättetungt. Även i dag kan jag känna mig ensam om det jag har upplevt, säger Pär-Ola, men understryker det som likväl är det viktigaste för honom:

– Det enda jag vet att är att nåden räcker! Jag fick en ny chans här i livet.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag lade mig i sängen och kramade Bibeln.
Läkaren bara stirrade på mig. ”Det här är märkligt”, sade han.
Det enda jag vet att är att nåden räcker! Jag fick en ny chans här i livet.

Mer förskola kan inte lösa språkproblemen

Ledare Det finns i Sverige cirka 520 000 barn i förskoleåldern, alltså mellan 1 och 5 år. Av dessa är alla... lördag 5/12 00:00

Kyrkor i Europa tar strid för mötesfrihet

Corona. Kristna runt om i Europa förbereder sig för ett julfirande utifrån olika förutsättningar. I... fredag 4/12 08:00
E-tidning
Senaste magasinen