Huddinge utanför Stockholm är sedan länge hemmet för Menno Prins och hans familj. Till vardags konsultar han via eget företag åt framför allt banker, där han arbetar kring finansiell brottslighet.
– Det är lite detektivarbete, både förebyggande och övervakning av transaktioner, förklarar han.
Menno är dock uppvuxen i ett samhälle i norra Holland. En resa till Pakistan medan han gick på högskolan kom att bli en vändpunkt i hans kristna liv.
– Jag råkade på ett missionsteam från Holland, som också var där, och fick se en massa saker hända. Människor blev helade och blinda fick sin syn. Det öppnade mina ögon, berättar han.
Menno insåg att det fanns mer i den kristna tron än han dittills anat och började forska i andra kristna landskap än de mer ortodoxa sammanhang som han var uppvuxen i.
– Jag började också skriva lite sånger och undersöka kristen musik. Det blev en boost.
Hemma i Holland ställde han sig även för första gången på en scen som lovsångsledare.
– Det var i ett ganska litet sammanhang, vilket är mycket svårare än i ett stort. I ett litet sammanhang kan man inte gömma sig bakom sin gitarr, det måste verkligen vara äkta, säger han.
Snabbspolar man i Mennos liv hamnade han kring millennieskiftet i Stockholm, efter att sju år tidigare ha träffat en svenska. Där kom de tillsammans tidigt med i församlingsplanteringen Elimkyrkan i Skärholmen och efter en tid fick Menno förfrågan om att bli ansvarig för musiken och lovsången.
– Det var en otroligt spännande uppgift att få, och jag har verkligen gett mig hän i det, säger Menno.
En av hans stora passioner i lovsången är att få allt fler barn delaktiga.
– Jag vill låta dem vara med och spela och bygga upp lovsångsteam. Det ska vara äkta och tillgängligt, det ska inte vara något ”expertteam” som gör det.
Det arbetssättet, menar Menno, har gett effekt på församlingens lovsångskultur.
– Det är något kring det här att vi gör det tillsammans, oavsett erfarenheter så får de tjänstgöra.
Redan som elvaåring träffade Menno holländaren Edwin Walter. De båda blev nära vänner och umgicks i samma vänkrets.
– I 20-årsåldern var vi en grupp vänner som startade ett band och spelade mycket på konferenser som en del av olika team, bland annat på campingar och i kyrkor, berättar Menno.
Även Edwin var en del av bandet, som spelade tillsammans i några års tid innan det splittrades då medlemmarna började plugga på olika håll. Men Edwin och Menno fortsatte hålla kontakten, även om den med tiden blev mer sporadisk. Allra minst sedan Menno flyttade till Sverige och Edwin till Massachusetts, USA.
– Men vi har alltid haft en otroligt stabil vänskapsbas, tillägger Menno.
Våren 2020, alldeles innan coronapandemin stängde ner det mesta, var båda på besök i Holland samtidigt och kunde träffas.
– Vi satt och pratade och upptäckte vilka lika liv vi levde, men på olika platser. Båda jobbade intensivt och ledde lovsång.
Efter att de rest tillbaka till sina respektive hem föreslog Menno till Edwin att de kunde försöka skriva en sång tillsammans.
– Han var väldigt skeptisk i början, får jag säga. Men till slut sade han: ”Okej, vi kan skicka någonting.”
I samma veva vaknade Menno en natt och hörde en sång i sitt huvud som han mitt i natten satte sig att spela in.
– Jag tror aldrig det har hänt tidigare!
Han skickade texten till Edwin – och så var bollen i rullning till det som skulle komma att bli låten ”Take me down to the other side”.
– Det blev vår första sång tillsammans, säger Menno.
Båda brinner för lovsång men har en del olikheter som gör att de kompletterar varandra bra.
– Edwin är duktig på att finslipa låtar och han har en fantastisk röst. Jag har skickat mest texter och stått för soundet som producent. Det har varit otroligt spännande, säger Menno om processen.
Han beskriver sig och Edwin tillsammans som ett ”dreamteam”.
– Det här otroliga flödet som kom när vi började skriva musik tillsammans, det har jag aldrig haft med någon annan, säger han.
När coronapandemin sedan bredde ut sig frigjorde det mycket tid i både Edwins och Mennos hektiska kalendrar, vilket gav möjlighet för musiken att ta mer utrymme.
– Så vi försvann in i varsin ”man cave”, säger Menno och skrattar.
Just nu har han ett bra upplägg, yrkesmässigt, där han jobbar som konsult tre dagar i veckan och kan ägna tid åt projektet och lovsången i kyrkan därutöver.
– Jag har verkligen upplevt att detta är en gåva från Gud. Han har lett mig till det jobb jag har nu, och jag är otroligt glad över att kunna jobba på det här sättet.
Tillsammans har Menno och Edwin också hittat ett bra arbetsflöde, där de via en gemensam molntjänst kan skicka sångidéer och arrangemang mellan varandra.
– Vi bor ju i olika tidszoner. Jag gör ofta saker sent på kvällen och så får jag ett meddelande när jag vaknar om att han spelat in lite nya stämmor, som jag sedan plockar fram. Och så skickar vi material fram och tillbaka och förfinar låtarna.
Varför de inte tidigare – under 30 års vänskap – har fått idén att göra musik tillsammans vet inte Menno.
– Visst är det märkligt? Det är helt galet, säger han, och berättar att han genom årens lopp haft många musikaliska idéer.
– Gud har bättre tajmning än vi har. Men i och med att vi båda har gett oss hän i mindre församlingar, och jag dessutom har en handikappad son som tagit mycket tid, så har det kanske inte funnits utrymme tidigare.
Möjligheten som corona gav såg de som ett ”fönster” att vara produktiva.
– Jag var glad för den här möjligheten, även om den bara skulle vara under en tid. Vi har kunnat njuta av det här flödet, det är en otrolig glädje.
Sitt musikaliska projekt har de valt att kalla Reignite – det vill säga, att bli tänd på nytt.
– Vi vill förmedla entusiasmen i att leva livet med Gud fullt ut, säger Menno.
Projektet resulterade i slutet av augusti i en första ep, Sounds of grace. Sångerna handlar om allt från att söka Gud i tyngre stunder av livet och om helande till texter med inspiration från Psaltaren.
– Vi vill lyfta och uppmuntra människor med sångerna och ge dem vidare som en gåva. Vi tar det här tillfället och försöker göra så mycket som möjligt – sedan är det upp till Gud vad som händer.
Menno tillägger att albumet som de nu har släppt lär följas av mer musik inom kort.
– Vi har kanske ett dussin sånger till på gång, så under hösten kommer vi släppa minst en eller två sånger till.