Världen idag möter Dan Ådahl på norra Öland, dit han rest för att sjunga och tala om sitt liv tillsammans med Jesus. Ända sedan barnsben har han burit med sig tron på att Gud och Jesus finns på riktigt. Barnatron innebar dock inte att Dans väg genom livet, fram till i dag, blev spikrak.
Långt därifrån.
Dan föddes i Kronoby, en bit norr om Jakobstad i finska Österbotten. Kronoby tillhör Svenskfinland, som är den del av Finland, där majoriteten av befolkningen talar svenska. Under intervjun ger Dan ett smakprov på att han än i dag behärskar den karaktäristiska österbottniska dialekten.
Han berättar om sin uppväxt i en kristen familj.
– Min pappa blev frälst under dramatiska omständigheter när han var i 30-årsåldern. Sedan mötte han min mamma och levde i kallelsen att vara en Jesu lärjunge. Pappa hade ett stort hjärta för människor i utanförskap.
När Dan hunnit fylla tio år flyttade familjen Ådahl till Sverige.
– Först bodde vi i Ramnäs, men när jag gått ut nian flyttade vi till Surahammar, där småpojkarna växte upp.
”Småpojkarna” var Simon och Frank, som med tiden skulle bli kändisar i Sverige genom bandet Edin & Ådahl, som 1990 vann Melodifestivalen med låten ”Som en vind”. Även om Dan inte syntes på scen fanns han med under Edin & Ådahls glansår.
– Jag var turnéledare, och när vi var utomlands var jag den som gick fram och delade vittnesbördet om Jesus. Det var en fantastisk tid, säger han.
Dan är en person som går ”all-in” i det han tar sig för. Ledaregenskaperna inom sig upptäckte han tidigt.
– Redan i tioårsåldern visste jag att jag skulle bli lärare. Min roll har varit, och är, att vara coach och lärare.
– Dessutom hade jag en väldigt stark längtan efter att vara Guds tjänare. När jag hade gått ut lärarhögskolan åkte jag tillbaka till Finland för att arbeta som evangelist i Vasa.
År 1976 flyttade han tillbaka till Sverige och Gävle, där han gifte sig. Under en tid upplevde han att frågorna var fler än svaren. Och så kom alkoholen in i hans liv.
– Bara en nyck gjorde att jag drack den första ölen. Snart var det en vana. Jag använder bilden av en liten förkylning som eskalerade till en ordentlig influensa.
Dan begav sig dock aldrig till barer eller krogar i syfte att supa.
– Det var hemligt, jag drack i ensamhet.
Efter fullgjord värnplikt tillbringade Dan nio månader i San Francisco, vilket gav honom mersmak på tillvaron i USA. Det var sent 1970-tal när han och dåvarande hustrun bestämde sig för att flytta över. Men de hann inte mer än landa i USA innan de tvingades iväg därifrån.
– Dumt nog hade jag papper på turistvisum i väskan samtidigt som vi förklarade att vi ville bo i USA. Mitt på nyårsafton blev vi utvisade från Kennedy Airport.
Dan hade sagt upp sitt jobb i Gävle och framtiden tycktes plötsligt oviss. Då ringde en vän som sade sig ha hört att det fanns en tjänst som musiklärare ledig i Kalmar.
– Vi åkte ner dagen efter – och blev kvar där i sju år.
De bodde dels i Glömminge på Öland, dels i Rinkabyholm utanför Kalmar.
Men 1980 rämnade, bildligt talat, marken under Dans fötter. En fredagskväll hände det som inte fick hända: Dan drack alkohol, satte sig i bilen och togs av polisen för grov rattfylla.
– Det blev en offentlig ”hemlighet” i Kalmar att uppskattade musikläraren Dan Ådahl hade åkt dit för grov rattfylla.
Bara några timmar därefter skrev Dan sången ”Att lämna allt och följa dig”. Sången var länge hans privata angelägenhet, men på senare år har den flugit vida och blivit känd och omtyckt av många, bland annat efter att brodern Frank sjungit den i olika sammanhang och spelat in den på skiva.
Projekten har varit många, bland annat hade Dan en framträdande roll i arrangörskapet av 1990-talets kristna musikgalor i Scandinavium, Göteborg. Få eller ingen av dem som mötte honom anade dock att Dan led av svag självkänsla.
– Tvärtom, man trodde att jag var en tipptopp-kille. Men genomgående i mitt liv har jag själv tänkt att jag inte dög, att jag inte var god nog, säger han.
Utåt utstrålade den högpresterande Dan en stark självsäkerhet, och hans livs gaspedal var ständigt i bottenläge. Som konsult fick han fina uppdrag på stora företag, vilket gav honom möjlighet att resa runt i världen – där han diskret kunde sitta i business class och göda sin alkoholism.
– Jag gömde mig bakom en fasad. När jag skulle vila upp mig från att spela min roll drack jag.
Dan betonar att han under alla år med alkoholen i sitt liv önskade att han skulle bli fri från den. Ibland tog han en vit vecka, men fortsatte sedan att dricka.
– Alkoholen blev min lilla oas, den var min självmedicinering, säger han.
År 2013, drygt 30 år efter rattfyllan, rämnade marken åter under Dans fötter:
– Jag drabbades av en stroke.
Trots det ledde inte händelsen till omedelbar nykterhet; i stället eskalerade alkoholmissbruket.
– Innan dess hade jag hållit det på en, som jag tyckte då, okej nivå.
Snart nog började dock Dan lägga korten på bordet. Han tog med sin dåvarande chef till läkaren, som berättade att Dan led av ohälsa på flera fronter. Chefen fick veta att det handlade om hjärt- och kärlsjukdom, medelsvår depression samt alkoholism.
– Då vände sig min chef till mig och sade bestämt: ”Min pappa dog som alkoholist, men du ska f*n i mig inte dö!” återger Dan, märkbart rörd över minnet av det ögonblicket.
I juni 2014 påbörjade Dan tolvstegsprogrammet, där han fick hjälp under två års tid.
– Där kom jag till insikt om att jag inte behöver dricka, det var en oerhörd upplevelse. Där upplevde jag även vad det verkligen innebär att gå med Jesus.
Dan växte upp i en syskonskara av sex barn; en bror lämnade jordelivet för ett antal år sedan. Systern Elisabeth samt bröderna Rodney, Simon och Frank har dock funnits vid hans sida under de svåraste stunderna.
– Alla mina syskon har varit ett oerhört stöd för mig, säger Dan med kärlek i rösten.
I dag bor han och hustrun Gitte i Kungsbacka. Gitte har nyligen bytt arbete, från en tjänst som sköterska inom ögonvården till arbete som speditör. Fritiden ägnar hon gärna åt hobbyn att odla pelargoner i parets stora växthus.
Dan tar gärna tillfällen i akt att sjunga och berätta om Jesus i olika forum.
– Jag har fått ett helt nytt liv. Tidigare strävade jag och ville bli bäst. Numera har jag en annan inställning till vad som är viktigt i livet, säger han.
Kommande vinter blir Dans tredje som musikledare för Skandinaviska Turistkyrkan i Las Palmas, på Gran Canaria. På solresmålet uppstår även tillfällen att låta de egna erfarenheterna bli till hjälp för medmänniskor med liknande komplicerade förhållande till alkohol.
Överlåtelsen till Gud är ständigt pågående, betonar han.
– Den sida av mig som kallas beroendepersonlighet finns kvar. Jag underhåller kontinuerligt relationen med Gud och med mig själv.
Dan benämner de senaste åtta åren som ”de bästa i mitt liv”.
– Jag hatar inte längre mig själv. Jag kan inte gå så långt att säga att jag älskar mig själv, men jag kan titta mig i spegeln och vara okej med mig själv.