Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

”Man måste nog vara lite envis om man är bibelöversättare”

I februari firades slutförandet av ännu en bibelöversättning, denna gång till nyungwe-språket i Moçambique. Bland eldsjälarna bakom insatsen finns svenske Mikael och Jeni Bister.

– Det betyder så oerhört mycket för människor att få Bibeln på sitt eget modersmål, sitt hjärtespråk, säger Mikael till Världen idag som var på plats.

Reportage · Publicerad 14:00, 12 maj 2020

Den 22 februari 2020 är en dag Mikael och Jeni Bister kommer att komma ihåg länge. Inte bara för att det var deras 23:e bröllopsdag. Samma dag hade man nämligen en högtidlig invigning av Nya testamentet med 1 och 2 Mosebok på nyungwe-språket – med sång, dans och tal i flera timmar i en av kyrkorna i Tete i Moçambique.

Äntligen gick ett projekt som har sysselsatt dem i över tjugo år i mål.

Vi sitter och pratar på verandan till ett hus i Tete och ser solen gå ner över Zambesifloden bakom Zamora Machelbron, som är något av ett landmärke för staden.

Mikael är stor, lugn och trygg. Han svarar eftertänksamt på mina frågor. Jeni, däremot, är ett litet yrväder. Alltid på språng med flera bollar i luften samtidigt, pratar gärna och har alltid ett skratt redo att släppas fritt. 

– När vi kom hit 1998 hade staden ungefär 50 000 invånare, nu är det fem gånger så många. En brunkolsfyndighet i närheten har lockat hit folk, och sedan är det som vanligt att folk flyttar in till städerna i hopp om att hitta jobb här, säger Mikael.

Tete är huvudstad i provinsen med samma namn. I själva staden bor kanske 30–40 000 nyungwe-talande. Det är i byarna runt om i provinsen de flesta av nyungwe-folket bor, närmare en halv miljon.

Det här är ”Afrika på riktigt”. De enkla husen används bara för att sova i. Den vakna tiden tillbringas utomhus – gående, åkande på mc eller moped utan hjälm, stående i små klungor vid ett ”hål i väggen” där man kan köpa läsk och öl, sittande under skuggande träd eller inträngda i minibussar på väg hem.

Det finns några ”riktiga” butiker i centrum, men det mesta av kommersen sker i små bodar eller utomhus utmed den stora vägen genom staden. Den har en sliten asfaltsbeläggning, alla tvärgator är grusvägar med massor av potthål. Ingen verkar bry sig om några trafikregler, utom att man möjligen kör på vänster sida.

Det här har varit familjen Bisters hemort i omkring tjugo år. Här har deras barn vuxit upp. I dag läser 20-åriga Katie på universitet i USA med fullbetalt stipendium. Jakob går sista året på en internatskola i Kenya och ska i höst börja på samma universitet som sin storasyster. Yngste sonen, John, har ännu några år kvar i Kenya, där han stortrivs.

Mikael var bara fem år när han själv följde med sina föräldrar till Thailand, där de var missionärer. Han kom hem till Skövde igen lagom till gymnasiet.

– Den omställningen var inte helt lätt, men min bror hade det värre. Jag kom ju till en nybildad klass, där alla var lika nya, medan han kom till en högstadieklass där alla redan kände varandra.

– Jag var intresserad av språk och valde en språkinriktning i gymnasiet. Det var också då min egen missionskallelse började växa fram. Någon föreslog att jag, som var så språkintresserad, borde kolla upp Wycliffe bibelöversättare [Folk och språk, i Sverige; red anm]. 

Efter gymnasiet läste Mikael teologi på Brommaskolan och lingvistikkurser i England, och lärde sig dessutom portugisiska. 1993 antogs han som missionär av Folk och språk, och efter kortare uppdrag i Kamerun och Centralafrikanska republiken, kom han 1995 kom till Moçambiques huvudstad, Maputo.

– Från början hade jag nog tänkt mig Sydamerika, men där var behovet inte så stort. Det landade i att min kallelse kanske inte var till något speciellt land utan snarare till just bibelöversättning, säger Mikael.

Året därpå kom den amerikanska lärarinnan Jeni till Maputo. De blev ett par, gifte sig och 1998 flyttade de till Tete i det inre av Moçambique. 

– Vi kände att det var här bland nyungwe-folket Gud ville ha oss, förklarar Jeni.

Några månader senare flyttade även ett annat amerikanskt par, David och Hillary Ker, dit.

– Tillsammans började vi arbeta med nyungwe-översättningen. Det var så perfekt för oss att vara två familjer tillsammans. De hade redan barn och vi fick vårt första barn ganska snart och då hade jag ju någon att fråga om hur allt fungerade, fortsätter Jeni.

När Bisters kom till Tete hade en katolsk präst redan gjort en liten ordbok och översatt en sångbok och några korta bibeltexter till nyungwe-språket, men det var då som arbetet tog fart på allvar. Först med att få språket på plats med grammatik och stavning innan själva översättningsarbetet började.

De första åren, när de jobbade med språkanalys och alfabetisering, fick projektet Sida-bidrag. När man sedan gick in i själva översättarfasen gick bland annat Mikaels hemförsamling Skövde Pingst in som understödjare.

Mikael och Jeni har oförtrutet kämpat på med alfabetisering och översättning, trots att allt inte har gått på räls. Vid ett tillfälle tvingades de byta ut det lokala översättarteamet de jobbat tillsammans med.

Men de gnetade på och har jobbat troget, trots att resultaten inte syns direkt. De kan inte skriva hem om att de samlat tusentals människor på ett kampanjmöte. 

– Man måste nog vara lite envis och uthållig om man är bibelöversättare, medger Mikael.

En av de första bibelböcker Mikael jobbade med var 1 Mosebok. De har hela tiden varit inställda på att ha med de två första Moseböckerna tillsammans med Nya Testamentet.

– Det är ju där man finner basen för Guds förhållande till sitt folk. Ska man läsa Nya Testamentet med behållning behöver man känna till förbundet mellan Gud och Israels folk, säger Mikael.

Efter ett tag flyttade familjen Ker, och Bisters fick ensamma huvudansvaret för översättningen, även om de förblivit nära vänner. Numera bor de åter nästan grannar, strax utanför Kapstaden i Sydafrika, dit Bisters har flyttat för att fortsätta jobba med att ge människor bibelordet på sitt modersmål, fast på ett annat sätt.

Mikael ska arbeta som bibelöversättningskonsult. Det innebär en del resor, och dagarna innan invigningen var han ute på ett konsultuppdrag. 

– För närvarande pågår ett åttiotal översättningar i södra Afrika, oftast med lokala översättare, så behovet av konsulter är stort, inte minst sådana som talar portugisiska som jag, säger Mikael.

Jeni, som mestadels har arbetat med alfabetisering, har de senaste åren varit involverad i ett projekt kallat ”Little Zebra Books”. Det är små färgglada barnböcker med bibelberättelser och folkets traditionella berättelser.

– Vi vill vänja barnen vid litteratur och att läsa på sitt modersmål. Det är ju ingen idé att översätta Bibeln om den inte blir läst, förklarar hon.

– Vi har utbildat volontärer som har Zebra-grupper med barn som träffas varje vecka. De möts alltid utomhus, i en trädgård eller under ett träd, småskaligt och enkelt. Alla som går förbi kan se vad som händer, och mammorna får gärna sitta med och lyssna, berättar Jeni entusiastiskt.

Det kommer en ny bok varje månad och numera ges de ut på många fler språk än nyungwe. Nyligen passerade ”Little Zebra Books” en miljon tryckta böcker. 

Det var dock på håret att Mikael och Jeni kom ut på sina nya uppdrag. Det strulade med än det ena, än det andra. Det var problem med visum och de hade inte fått ihop det underhåll de skulle behöva.

– Gud hade börjat öppna dörrarna, och då trodde vi inte att de skulle stängas så vi gick vidare i tro. I absolut sista stund föll bitarna på plats så att vi kunde fortsätta jobba från Sydafrika, berättar Jeni.

– Det är det här vi vill arbeta med. Det betyder så oerhört mycket för människor att få Bibeln på sitt eget modersmål, sitt hjärtespråk, säger Mikael.

– Det är då de riktigt förstår. Nu hoppas vi att nyungwe-bibeln ska få verka i församlingarnas och människornas liv, samtidigt som det lokala översättarteamet fortsätter med fler böcker i Gamla testamentet.

En tid efter invigningen i Tete kontaktar jag åter Bisters, som på grund av coronaviruset sitter i ”husarrest” i Sydafrika. Myndigheterna har stängt landet och de får bara lämna huset när det är nödvändigt, till exempel för att handla mat.
”Vilken omsorg Gud har. Från början var ju invigningen planerad till den 21 mars. Vilken tur att den flyttades en månad så vi hann med den innan coronaviruset lamslog hela världen”, säger Jeni.

Det är ju där [i 1 och 2 Mosebok] man finner basen för Guds förhållande till sitt folk. Ska man läsa Nya Testamentet med behållning behöver man känna till förbundet mellan Gud och Israels folk.
Vi vill vänja barnen vid litteratur och att läsa på sitt modersmål. Det är ju ingen idé att översätta Bibeln om den inte blir läst.

Utan apostlar saknas missionellt perspektiv

Ledare Nya testamentet beskriver de femfaldiga tjänstegåvorna i Kristi kropp: apostlar, profeter,... lördag 4/7 00:00

Nytt franskt styre ska presenteras på onsdag

Frankrikes regering avgår, meddelar det franska presidentämbetet i ett uttalande. Ersättare till... fredag 3/7 18:00
E-tidning
Senaste magasinen