Det är en gråmulen dag i Sverige när Världen idag kopplar upp mot Wenche Thorkildsen för en digital intervju. Linan är relativt stabil, trots distansen på 900 mil. Det är julpyntat i bakgrunden, men när jag ber Wenche glänta lite på gardinen försvinner julstämningen snabbt.
– Det är trettio grader och strålande sol, och snart går solen ner i havet här utanför, säger hon.
Wenche befinner sig på Camiguin, en ö med grönbeklädda berg och kritvita stränder som står i kontrast mot det turkosblå havet. Det är en av de minsta provinserna på Filippinerna med knappt 100 000 invånare, där många lever i svår fattigdom.
Det var just på den här ön som Wenche befann sig 1999, tillsammans med sin vän och kollega Edith Villamor, som själv är från Filippinerna, när de båda upplevde Gud tala.
– Det var ingen stark bön eller så, det var ett helt vanligt samtal, men vi upplevde en tydlig gudsnärvaro, berättar Wenche.
– Gudsnärvaron blev som en vision, jag kan inte förklara det på något annat sätt.
Visionen handlade om att starta en helt ny mission – Sea and Sun Ministries – på ön Camiguin. De såg framför sig att Sea and Sun skulle bestå av en resort som skulle dra in pengar till mission, och sedan skulle de starta en församling.
– Vi hade ingen erfarenhet alls av något sådant, vi var bara två helt vanliga tjejer från kyrkan, säger Wenche.
– Så kommer Gud och visar att han vill använda lilla mig och göra sitt stora verk!
Drygt 20 år senare står det klart att inget är omöjligt för Gud, menar Wenche när hon ser tillbaka på vad Sea and Sun har vuxit till att bli under dessa år.
– Vi startade helt utan någonting, bara ett kall. Vi hade inga pengar, ingen missionsorganisation bakom oss, fortsätter hon.
Ganska snart hittade kvinnorna en tomt som skulle passa perfekt för ändamålet.
– Vi bad till Gud att om det här var rätt väg så skulle han bekräfta det.
Hemma i Norge var det genast någon som ställde sig tillsammans med dem.
– De sade: ”Det här tror vi på. Vi ger er de pengar ni behöver till tomten.”
Redan efter tre månader var organisationen offentligt registrerad både i Norge och på Filippinerna. Sedan fick Wenche, helt oväntat, ett arv som möjliggjorde byggnader på tomten. I mars 2001 invigdes Sea and Sun officiellt.
Men det var fortfarande många steg som skulle tas.
– ”Nu ska vi starta församling, men vi är inga pastorer – hur gör vi nu? Ska vi börja hyra ut, hur då?”, återger Wenche.
I ett filmklipp på Facebook berättar Edith om hur hon arbetade med trädgården på Sea and Sun, planterade, satte stenar, grävde och gjorde fint, samtidigt som hon hela tiden bad och samtalade med Gud om nästa steg.
– Vi började ha bibelstudier hos oss under veckorna och hyrde sedan en bil och åkte till närmaste kyrka varje söndag med de människor vi fått kontakt med, berättar Wenche.
– Många kom till tro och redan i juli 2001 startade församlingen.
Så småningom fick församlingen också en pastor. Den som leder församlingen i dag har haft hela sin ungdomstid på Sea and Sun och har ett stort hjärta för både ön och människorna här, berättar Wenche.
Sea and Sun är både församling och hjälporganisation i ett. Men utåt sett, på hemsidor och i administration, håller de noga isär de båda.
– När skolor och företag ska stötta oss är det bra att skilja dessa verksamheter åt. Men grenarna går parallellt hela tiden, säger Wenche.
– Kyrkdelen är väldigt viktig för oss. Det är viktigt att lära upp nya ledare, och alla som är i ledningsgruppen i dag har själva gått igenom våra barngrupper och skolprogram.
Utöver detta är Sea and Sun engagerade i samhället på ön genom olika hjälpprojekt. De har aktiviteter för barn och unga och ett fadderbaserat skolprogram, där de förser barn och familjer med skolmaterial. De har även vattenprojekt och levererar sjukhussängar och teknisk utrustning till skolor.
– Just nu bygger vi ett hälsocenter i en av de fattigaste byarna på ön. Det är på samma mark där vi redan har en kaffefarm, berättar Wenche.
Förutom en stark trosvisshet och kärlek till Gud och människor finns det en hel del entreprenörsanda hos de två kvinnorna. Deras verksamheter ger arbetstillfällen och betalar samtidigt stora delar av hjälpinsatserna. Men hur går det ihop?
– Det måste du fråga Gud om, säger Wenche och skrattar.
De första sex åren bodde Wenche halvårsvis i Norge och arbetade för att betala Ediths lön och andra utgifter. Men nu bor de båda där på heltid och har dessutom sju anställda för att driva resorten med restaurang och det nyöppnade kafét Taste and see (ung: Smaka och se).
– Målet har hela tiden varit att vara till stor del självförsörjande och inte beroende av stora bidragsgivare, säger Wenche, men tillägger att ungefär hälften av inkomsterna i dag kommer från många små gåvogivare, i framför allt Norge och USA.
Sea and Sun har fem lägenheter som de hyr ut, alla med balkong mot havet, och den som väljer att semestra här kan vänta sig helpension – och mer därtill. Här får man nämligen möjlighet att bli en del av hjälparbetet samtidigt som man njuter av kritvita stränder och tropisk djungel.
Men verksamheten, som i dag verkligen blomstrar för fullt, mötte till en början en hel del motstånd från lokalsamhället. Katolska kyrkan, som dominerar på ön, var till exempel mycket misstänksam.
– I början varnade de människor för att skicka sina barn till våra verksamheter, berättar Wenche.
– I Norge upplevde jag inte att det var så stort avstånd mellan protestanter och katoliker, men här var det på ett annat sätt.
Men med tiden förändrades inställningen.
– De märkte att vi betjänade alla. Vi gav skolmaterial till alla och frågade inte vilken kyrka de tillhörde, säger Wenche.
I dag har Sea and Sun en självklar plats i samhället. Wenche sitter i flera styrelser på ön, bland annat ”Social welfare and development”, som arbetar mot trafficking och barn utsatta för våld.
Och hon får ofta frågan om hon kan inleda mötena med bön.
– Nu kan vi verkligen vara Jesuscentrerade och alla vet vad vi tror på. Vi har ett fint sätt att förhålla oss till katolikerna och är goda vänner med dess ledare på ön, säger Wenche.
– Vi vittnar om vårt direkta förhållande till Jesus Kristus och har blivit accepterade på alla sätt.
Hon berättar om ett tillfälle då hon och Edith var inbjudna till den mest inflytelserika familjen, vars familjemedlemmar innehar de högsta politiska ämbetena på ön. Det var en födelsedagsfest, och frun till kongressledamoten, som är djupt troende katolik, bad Wenche att inleda festen med att be och välsigna kvällen.
– Från att folk var så rädda för oss, till det här. Då tänkte jag: Gud du har gett oss den här möjligheten, nu måste vi använda den väl.
Wenche medger också att det, på ett personligt plan, inneburit en del uppoffringar att ge sitt liv för den här platsen.
– I början var det aldrig svårt att åka från Norge, men det är svårare nu, när man inser vad man missar, säger hon.
– Jag är inte gift och har inga egna barn, men jag har syskonbarn och inser hur fort de växer upp. Under pandemin kunde jag inte komma hem och vara med på bröllop, och det var förstås svårt.
När sådana dagar kommer försöker hon påminna sig om allt hon fått vara med om i stället. Det är också ett härligare klimat här, tillägger hon, och syftar inte enbart på det tropiska vädret.
– Det är ett tufft andligt klimat i Norge nu. Jag upplever faktiskt att det är mycket enklare att vara kristen och leva ut min tro här.
– Jag kommer nog vara här ända tills jag dör, säger hon och skrattar gott.