”Jag vill vara en röst för den som ingen röst har”

Vi har stämt träff i studion, där hon just nu gör praktik hos den kristna musikproducenten Johan Åsgärde. Lokalerna ligger högst upp i ett hus på det gamla regementsområdet i Örebro. Cornelia Sander, 32 år, hälsar välkommen och visar in i ett stort rum som rymmer soffor och piano. Här träffas den kristna gemenskapen ”Noise Village”, som också ger ut musik. 

Cornelia är berest och det tar ett tag att få grepp om alla städer och länder hon bott i. Men för tillfället går hon sista året på den eftertraktade skolan Musikmakarna i Örnsköldsvik. 

– Jag är väldigt tacksam att jag fick möjlighet att praktisera här hos Johan i Örebro.

För i Örebro har Cornelia bott i många år, även om hon föddes i Uppsala som yngst av sex syskon. Hon beskriver ett barndomshem fyllt av musik och kärlek. 

– Vi hade en speciell familjesituation, då min äldsta syster, Anna, var gravt multihandikappad, berättar Cornelia. 

– Annas liv är ett mirakel och vi har fått se så mycket av Guds godhet manifesteras genom henne. 

När Anna föddes som första barn till hennes då 20-åriga föräldrar sade läkarna att föräldrarna nog gjorde bäst i att lämna Anna på sjukhuset och glömma henne. Hon skulle inte klara sig. 

– Anna hade en sjukdom som heter Trisomi 18 och man visste inte mycket om det alls då. Allt som min mamma kunde läsa om det fanns i ett lexikon och var bara några rader, säger Cornelia. 

Men Anna krossade alla barriärer. Cornelia berättar att när Anna till sist somnade in, med hela familjen runt sig, var hon 30 år gammal och då äldst i världen med sin sjukdom. 

Annas liv skänkte Cornelia och många fler mycket glädje. 

– Hon hade också så mycket musik i sig, hon kunde inte sjunga med ord, men hon sjöng och var med när vi dansade och spelade hemma, säger Cornelia. 

Annas död blev omvälvande för den då 15-åriga Cornelia. Ett år senare, när föräldrarna flyttade till Israel, blev det för Cornelias del flytt till Jönköping för att studera musik- och mediaproduktion. 

– Jag önskar att jag kunde gå om gymnasiet nu och lära mig allt igen, jag tog nog inte vara på det riktigt som jag borde ha gjort. Man hade fullt upp med kompisar och så. 

Förutom hemmet så var kyrkan, Livets Ord i Uppsala, den plats där Cornelia formades i scenvana, frimodighet och musikalitet. Som 16-åring hade hon stora drömmar och tog chansen att pröva sina vingar. 

– Jag sökte till Idol två gånger och X-factor en gång, berättar Cornelia. 

– I dag är jag glad att jag inte kom med. Jag vet inte var jag skulle ha varit i min gudsrelation i dag om jag börjat den resan där och då, när man var så ung. 

Vid sidan om musiken finns hjärtefrågor som blivit vägvisande för Cornelia. Uppväxten, där hon nämner sina föräldrar som stora förebilder, gav henne ett särskilt hjärta för utsatta människor. Människor vars röst inte hörs. En sak som engagerat henne sedan hon var barn är förföljda kristna över världen.

Detta ledde henne till organisationen Open Doors, där hon arbetade under flera år. 

– Jag har alltid velat vara en röst för den som ingen röst har, säger Cornelia.

Bland annat utbildade sig Cornelia i teckenspråk 2011 och i dag, vid sidan om praktiken, arbetar hon som boendestödjare på riksgymnasiet i Örebro för döva, hörselskadade och ungdomar med språknedsättning.

Möten med människor i utsatta situationer har vid flera tillfällen resulterat i nya sånger, såsom ”Desert flower”, ”Hold on” och nu senast ”Starkare” med anledning av kriget i Ukraina. 

Cornelia verkar veta precis vad hon vill skapa och hur hon vill beröra med sin musik. På senare år har hon också fått ett brett kontaktnät och erbjudanden om att nätverka och samarbeta med betydelsefulla personer i branschen.

Ändå är det som om hon trevar sig fram, vill inte förlora något dyrbart på vägen. 

– Något som alltid varit vägledande för mig är bibelordet ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ”. 

År 2019 var Cornelia med om något som verkligen satte henne på prov. En vän och musikproducent, Samuell Alan, hade via sociala medier fått kontakt med en producent i Tyskland. Producenten efterfrågade en sångerska och en text till den musik som han skrivit. 

– Samuell hoppar på och hjälper till med produktionen av ”Gotta let go”. Tillsammans skriver vi texten och spelar in min sångröst innan vi skickar tillbaka alltihop till Tyskland, berättar Cornelia. 

– En manager i Tyskland fick höra låten och ville signa mig som låtskrivare och artist till deras bolag. 

Bolaget i sin tur släppte låten tillsammans med Sony Music Tyskland, ett stort och seriöst musikbolag. 

– Jag tänkte att ”nu händer det, nu händer det jag väntat på”, säger hon. 

Cornelia flögs till Tyskland för att nätverka och bli presenterad för producent och manager. Lyxhotell, fina middagar och viktiga människor. 

– Det enda märkliga var att jag aldrig fick se kontraktet, berättar hon. 

När hon senare på sommaren är i Brasilien på resa blir hon uppringd av managern. Han vill bara bekräfta att hon är med på noterna. Han säger att hon kommer få betalt i förskott, resa till Nashville och skapa musik – att allt är som det ska och att hon kan lita på dem. 

– Men jag fortsatte hävda att jag ville se hela kontraktet.

När Cornelia är hemma i Sverige igen får de kontakt och det börjar gå upp för Cornelia vilka krav de har på henne. 

– Jag börjar förstå att allt för dem handlar om att tjäna pengar, de börjar prata om musikvideon och att den ska utspela sig på en strandklubb, säger Cornelia. 

Hon tycker det är märkligt. Låten hon varit med att skriva har ett betydligt djupare syfte än så. 

– De hör av sig och ber mig skicka en video där jag dansar i bikini. De vill veta om jag ska vara med i musikvideon eller inte, berättar Cornelia. 

Cornelia sade ifrån, att hon inte tänkte dansa i bikini och att hon inte ville vara med i musikvideon. 

– Efter det har jag inte hört ett ljud från dem. 

Cornelia har heller inte fått en enda krona för låten där hon sjunger och som hon skrivit text till. En låt som, under hennes andra artistnamn på Spotify ”IA”, i nuläget har över 8 miljoner spelningar. 

– I det här är jag ändå så glad för att jag kunde välja som jag gjorde, säger hon.

Hon minns att hon som yngre tänkte att man väl kan vara kristen och göra allt annat ”ändå”. Men i dag har hon fått andra perspektiv. 

– Man helgas genom livet, och jag tror inte att jag hade kunnat leva mig själv om jag valt det där.

– När man märker att tron och livet med Gud blivit så rotat i en att man kunde tacka nej till det där kontraktet, då blir man tacksam. 

Cornelia menar att det är väldigt svårt att vara karriärsdriven i musikbranschen, om man också önskar bevara sitt hjärta. Även i kristna sammanhang kan det vara svårt att komma in, och ibland känns karriärtänkandet av där också, tycker hon. 

En annan sak att brottas med är jämförelse. 

– Det finns överallt, hela tiden. Tankar på att ”jag borde ha varit där, borde hunnit med si eller så”, säger hon. 

Cornelia vet inte hur framtiden ser ut. De senaste två åren har hon utbildat sig inom musikproduktion och producerar i dag musik både till sig själv och andra.

– Som producent dras jag mest till det filmiska soundet. De stora ambienta ljudbilderna som skapas med starka melodier som tränger in på djupet, berättar hon.

– Som tonåring kunde jag stänga in mig i mitt rum och lyssna på soundtracks från olika storfilmer som Starwars, The gladiator och Sagan om ringen. Jag fascineras över hur mycket musik utan ord kan beröra en människa.

Även lovsång ligger nära hjärtat, liksom att fortsätta arbeta med människor för att ge röst åt dem som ingen röst har. Erfarenheterna bär hon med sig som vägmärken på en väg som visade sig vara väldigt smal. 

– Men när tiden är inne kommer Gud att lägga saker på plats. Vi är först och främst kallade till att älska Gud.