Jag förstod att Gud finns på riktigt. Det var bara Gud som kunde rädda mig. Jag såg ju själv att jag var nära döden och sedan blev frisk, så jag kände att jag ville följa den här Guden, för det här var så stort.
Ange Marie Gleneble
Ålder: 35 år.
Bor: Heby.
Familj: Mamma, syskon och fästman.
Yrke: Jobbar på förskola.
Antagligen kan inte alltför många 35-åringar stoltsera på sitt cv med att själv driva ett missionsprojekt. Men för Ange (uttalas med fransk accent) Marie Gleneble, boende i Heby, är det verklighet. År 2019 kunde hon nämligen starta upp en fiskodling i sin hemby i Elfenbenskusten – helt bekostat ur egen ficka.
– Jag tänkte att om jag gör något sådant kan många människor få arbete, säger hon.
Hembyn har fortfarande en speciell plats i hennes hjärta. Här levde hon tillsammans med sina föräldrar och syskon, tills inbördeskrig bröt ut och förändrade allt. Det ledde till att hennes mamma lämnade landet för att fly till Sverige.
Kvar i Elfenbenskusten blev Ange Marie, hennes lillebror och deras pappa.
– Det var kämpigt, säger hon om att bo kvar i Afrika utan sin mamma.
Under tiden fortsatte kriget att rasa, om än i andra delar av landet än just där de bodde.
– Men man kunde höra ljuden av vapen, säger hon.
Även på andra sätt påverkades livet för Ange Marie och hennes familj.
– Vissa stunder fick man inte gå utomhus. Skolgången var också svår, för vissa dagar kunde man gå till skolan men andra dagar var det för oroligt.
Planen var att resten av familjen skulle ansluta till mamman i Sverige. Men när biljetterna var bokade blev Ange Marie svårt sjuk.
– Det började som en mensvärk, så jag trodde att det var det till en början. Men det eskalerade och jag fick mer och mer ont.
Problemen fortsatte i månader. Till slut kunde hon varken äta eller dricka på grund av smärtan, och för varje dag blev hon allt magrare.
– Jag var på sjukhuset fram och tillbaka, men de hittade inget fel på mig.
Ange Marie beskriver hur orken tog slut och att hennes mage var så platt att hon böjdes när hon gick. Inte heller kunde hon sitta ner långa stunder.
– Det var vissa dagar då folk runtomkring trodde att jag höll på att dö, berättar Ange Marie, som även själv trodde att livet där och då skulle ta slut.
Rädslan för att dö växte inom henne.
– Jag var rädd och tänkte att ”nu är det nog slut med mig”. Men Gud hade något helt annat i tankarna.
Hemma i Sverige bad hennes mamma för att dottern skulle bli frisk, och via kontakter bads det även på fler håll.
En kväll kom en pastor hem till Ange Marie för att be och lade händerna på henne – och allting vände. Den närmaste tiden blev hon allt friskare, samtidigt som pastorn och hans församling fortsatte be för henne.
– Efter två veckor var jag så pigg, som om jag aldrig ens varit sjuk!
Ange Marie hade tidigare haft en tro på Gud och ibland gått i katolska kyrkans söndagsskola, men tillfrisknandet satte stort avtryck i hennes liv och hennes tro växte.
– Jag förstod att Gud finns på riktigt. Det var bara Gud som kunde rädda mig. Jag såg ju själv att jag var nära döden och sedan blev frisk, så jag kände att jag ville följa den här Guden, för det här var så stort.
Tillfrisknandet gjorde också att hon och övriga familjen äntligen kunde flyga till Sverige för att återförenas med mamman.
– Det var väldigt härligt att kunna åka med flygplanet, säger Ange Marie, som anlände till Sverige mitt i vintern, pigg och fullt frisk från de problem hon kämpat med i så många månader.
I dag har det hunnit gå 20 år sedan hon kom till Sverige, och så gottsom hela den tiden har hon bott i Heby utanför Uppsala, där hon i dag arbetar på en förskola.
– Det var inte lätt att komma hit. Det var jättekallt, och bara känslan av kyla var konstig. Vi frågade oss varför det var så kallt, vi visste inte att det brukade vara så här, säger Ange Marie, och skrattar åt sina minnen av det första mötet med Sverige.
Under hela sin tid här har hon hållit kontakt med sitt hemland och rest tillbaka till sin hemby omkring en gång om året. Det var också genom det som hon kunde se hur många hade problem med fattigdom, alkohol och arbetslöshet.
– Jag blev så ledsen när jag kom dit, det var samma sak hela tiden, samma problem som kvarstod. Ingenting gick framåt.
År 2018 reste hon till byn för att vara med när hennes mormor skulle döpas i en å som rinner genom byn.
– Medan jag var där kom jag på tanken att använda området till att göra en fiskodling, berättar Ange Marie.
Hon bad till Gud om hjälp att göra verklighet av planerna, om det var hans tanke, och snart hade hon fått mark till skänks av en kusin för att kunna uppföra en fiskodling, för att genom det kunna hjälpa människor som har det tufft.
Året därpå kunde en fiskexpert konstatera att vattnet och allting var i ordning på rätt sätt, och Ange Marie kunde dra i gång fiskodlingen.
I princip allt har hon finansierat själv, förutom ett stöd från hennes församling i Heby.
– Jag vill göra något bra för dem som bor där och vara till en välsignelse för dem. Och då tänker jag att det också kostar lite, säger hon.
– Jag har ju lön varje månad och mat och sådana saker, men tänk hur det är för dem som inte har det så.
Till en början anställde hon sju personer, men i skrivande stund har hon fått dra ner det till två personer. Dessa sköter odlingen, där tusentals fiskar föds upp och efter fyra till sex månader säljs som mat både i byn och runt omkring.
Ett hus för att odla kycklingar står också färdigt, men har inte kunnat tas i bruk än av ekonomiska skäl, och nyligen kom de första sniglarna som också ska odlas på den omkring en hektar stora anläggningen.
Ange Marie är lite sorgsen och nedslagen av att hon tvingats dra ner på personalstyrkan, och när hon reser ner är det många som fortsätter att fråga om hon kan anställa dem.
– Jag har mycket mark kvar, men jag har inte resurserna att fortsätta utöka just nu. Men jag tänker att Gud kan vända hela situationen. Om han har lagt den här idén i mitt hjärta så får jag lyda den och följa, och då får Gud hjälpa mig.
Tacksamheten över att få ett jobb har hon redan sett på nära håll från dem hon har kunnat anställa, och hon vet vilken skillnad det kan göra i livet för människorna i Elfenbenskusten.
– Människorna i byn är så glada och tacksamma för den här idén. De vill hjälpa mig och har gett mig massor av mark – varje gång jag reser ner får jag ny mark.
Trots de nuvarande utmaningarna lever Ange Maries vision vidare: att genom fiskodlingen hjälpa människor i Elfenbenskusten att få ett bättre liv. Och den omfattar mycket mer än bara den egna hembyn.
– Min vision är att börja i min hemby och den regionen men att sedan kunna expandera och ha fiskodlingar i hela Elfenbenskusten. Och sedan utanför landet. Likaså att vi ska kunna odla mer än bara fisk.
Målet är givet:
– Jag hoppas kunna expandera så att fler kan bli välsignade.
