Vi träffas en varm dag på uteplatsen vid Nils-Olov Nilssons seniorlägenhet, och han kommer snart in på åren i Chile, då han bland annat råkade få Chilediktatorn Pinochets livläkare som sin egen personlige läkare.
Men låt oss backa i historien och ta det från början.
Nils-Olovs barnaår var fattiga i arbetarhemmet. Pappans låga bagarlön räckte inte långt, så Nils-Olov och brodern gick ofta till skolan i lappade kläder. Till jul fick de gåvor av Frälsningsarmén – livstycken, kängor och annat livsnödvändigt.
Efter föräldrarnas skilsmässa kunde pappan inte klara barnens uppfostran, och pojkarna hamnade på kommunens barnhem. Där gick föreståndarinnan Helena Larsson, med rötter i Örebromissionen, sin egen väg. Hon läste och berättade varje lördag från Bibeln och bad tillsammans med barnen.
– Hon gjorde ett mycket positivt intryck på mig med sitt kurage, minns Nils-Olov.
– Hon hotades med avsked för sina bibelberättelser för oss barn. Men hon svarade barnavårdsdirektören: ”Ska du ta bort mig härifrån får du sparka ut mig. De här barnen har Gud gett mig, de står under min uppsyn och förvaltning.”
Hon fick behålla jobbet.
Långt senare berättade hon för Nils-Olov att hon bett speciellt för fyra av pojkarna under många år. ”Tre av er blev pastorer och du blev missionär!”
Nils-Olovs stora fritidsintresse var idrotten. En ledare såg hans talang och menade att han kunde gå mycket långt. De idrottsliga framgångarna, där Nils-Olov bland annat vann svenska skolungdomsmästerskapet i diskus fem år i rad och satte flera svenska rekord, gjorde att han sågs som en tänkbar kandidat för OS 1968.
Den svenska mästarens ungdomsrekord i diskus slog Nils-Olov med sex meter.
Men något saknades hos Nils-Olov. Som 19-åring blev han deprimerad och började söka Gud.
– Jag hade aldrig bekymrat mig för döden, och på och utanför idrottsarenorna svor jag som en borstbindare, berättar han.
– När farmor 78 år gammal blev frälst och började tala om under och tecken så trodde jag först att hon blivit tokig. Men jag kunde inte släppa tanken på livet efter döden.
Nils-Olov mådde inte bra och sökte upp sin konfirmationspräst, som mindes honom som bästa eleven. I samband med konfirmationen hade Nils-Olov kunnat svara på de flesta frågor och fick 25 kronor av prästen som tack. För pengarna köpte dock konfirmanden ingen psalmbok – utan en diskus.
Festandet fortsatte och tjejerna i Nils-Olovs sällskap avlöste varandra. När ungdomskamraten Rolf, en tuff hockeyspelare, blev frälst trodde Nils-Olov det slagit slint i hans huvud.
Men de deppiga tankarna drev honom om igen till kyrkan, denna gång till pingstkyrkan en påskhelg. Där grep missionsevangelisten Gustav Landmers förkunnelse tag i Nils-Olov, som började gråta. Påskhelgen slutade vid botbänken, där han gav sitt liv till Gud.
– Jag blev tvungen att lära mig ett helt nytt språk i stället för alla svordomar. Mina idrottskamrater stod förundrade inför att jag plötsligt totalt slutat svära, minns han.
– En dag satt jag på en bänk vid Södra kyrkogården och tittade på gravstenarna när jag upplevde Guds tilltal: ”Jag kallar dig att tjäna mig på hednafälten.”
Från sångledaren Larseric Jansson i Pingstkyrkan fick han rådet att ”om det är en kallelse från Gud, så kommer han att kalla dig igen, som han gjorde med profeten Samuel”.
Lite senare blev Nils-Olov andedöpt, och en ström av kraft fyllde honom och han började tala i tungor. Samtidigt förnyades missionskallelsen.
Nu bröt Nils-Olov med idrottskarriären, eftersom denna mest utövades på söndagar, då han ville vara i kyrkan.
– När jag tog steget in i det kristna livet vände mina idrottskamrater mig ryggen. Min bror fick en chock och kunde inte prata med mig. Men pappa och min styvmamma blev glada.
Nils-Olov gick tekniskt gymnasium och började arbeta på LM Ericson. Men kvällstid läste han teologi och tog sig via självstudier igenom 600 A4-sidor med grekiska, som han tenterade av för Lennart Thörn på Örebro missionsskola. Efter ytterligare några år erhöll han en masterexamen och därefter doktorsexamen i teologi, i ämnet pingstevangelister och jämlikhet.
Missionskallelsen började utkristalliseras. Efter en plågsam vapenfri tjänst – utsatt för ren pennalism från en av cheferna – kom Nils-Olov, som nu gift sig med den musikbegåvade Christina, till spanska Madrid som missionär.
I samband med en viloperiod hemma i Sverige blev Nils-Olov kallad till en mans dödsbädd på sjukhuset i Örebro. Det var ”plågoanden” från vapenfriutbildningen, mannen som kastat Nils-Olovs mat på golvet och trampat på hans smörgåsar. Nu låg han döende på sjukhuset och ville be om förlåtelse.
Där och då fick Nils-Olov be en frälsningsbön med honom, innan denne gick över gränsen till sitt himmelska hem.
Från Spanien åkte Nils-Olov och Christina till Chile, mitt under militärdiktaturen, för att arbeta med undervisning respektive musik. I Sverige hade Christina ofta spelat till Göran Stenlund, Jan Sparring och flera andra av pingströrelsens mest kända solister.
Men i Chile blev Nils-Olov svårt sjuk, med hög feber, ont i magen och enorm huvudvärk.
– Jag letade i telefonkatalogen efter en läkare, som kom hem och undersökte mig. Jag hade fått tyfoidfeber, en epidemi som gick i huvudstaden Santiago. Läkaren, som hade en privatpraktik, visade sig också vara diktatorn Pinochets livläkare.
När läkaren undersökt Nils-Olov och skulle gå sade han: ”Blir du sjuk igen, så ring bara. Jag beundrar det arbete du gör.”
Många dramatiska upplevelser har följt Nils-Olov och Christina. Under några år i Honduras samarbetade de bland annat med Guatemalas generalkonsul.
– Den mannen stod högst upp på högernationalisternas dödslista och åkte runt i pansarbil. Han kom till oss och ville ha hjälp att skydda flyktingar. Vi samarbetade bland annat med ett husbyggnadsprojekt med 25 hus för flyktingar från Guatemala.
Nils-Olov blev också god vän med ”Sydamerikas Billy Graham”, Luis Palau, och när pingstförsamlingen i Madrid firade sitt 50-årsjubiléums var Luis Palau en av talarna.
Under missionärsåren fick Nils-Olov och Christina se evangelisk väckelse bryta ut i Spanien, från 30 000–40 000 troende till det tiodubbla, på några decennier.
Efter tolv år i USA och arbete med en kassettbibelskola återvände de så till Örebro, där Nils-Olov arbetat som tolk, men även författare av flera böcker, bland annat om pingstväckelsen, men också Israel, det judiska folket, profetior och Jesu återkomst.
Och nu kommer hans självbiografi, om hans dramatiska liv från barnhemsbarn och idrottstalang till missionär och teologie doktor. Bokens titel är På liv och död och släpps under december.
– Boken visar att man inte behöver vara född i ett välbärgat hem för att förverkliga en vision och en kallelse från Gud. För mig ligger Guds ledning som en röd tråd för hur jag blev ledd hela tiden till att förverkliga den vision som han gett mig, säger Nils-Olov.