De blir kristna på grund av IS

Hon har precis kommit tillbaka från Mellanöstern. De senaste veckorna har hon jobbat som vikarie på förskolan där hon tidigare var fast anställd. Hon älskade sitt jobb – ändå sade hon upp sig, eftersom hon kände en dragning som var omöjlig att stå emot. 

– Jag ska tillbaka till Mellanöstern. Då reser jag för att bo där en längre tid, säger hon. 

Vad är det som drar dig?

– Jag har aldrig varit på en plats där mörkret är så tydligt, men inte heller någonstans där hoppet har varit så starkt, förklarar hon, och förtydligar: 

– Mitt i kaoset ser jag en levande Gud som står för sina löften till änkor och faderlösa. Det gör att jag känner mig väldigt levande. 

Den unga kvinnan är uppvuxen i en kristen familj. Kontrasten mellan Skandinavien och den råa verklighet hon precis har lämnat är överväldigande. I ena stunden pratar hon energiskt om allt hon har upplevt, i nästa stund tittar hon tankfullt ut i luften och söker efter ord. 

Hon vill inte använda sitt verkliga namn i tidningen av hänsyn till egen och andras säkerhet. Vi kallar henne ”Ellen”. 

Ellen tog inte in på hotell när hon reste till ett av Syriens grannländer. De första veckorna bodde hon tillsammans med en kurdisk familj som just hade flytt från norra Syrien. Familjen hade bott på gatan och var i en desperat situation när de kom i kontakt med evangeliska kristna som hittade en lägenhet till dem. I samma lägenhet inkvarterades Ellen. 

– Det var både fantastiskt och krävande att bo så tätt. Familjen hade upplevt mycket smärta. De var så generösa och gästvänliga, men också traumatiserade. Särskilt mamman var djupt deprimerad, berättar hon. 

Den äldsta dottern i familjen talade engelska, och hon och Ellen fick en speciell relation. 

– Hon fick ett möte med Jesus. Det var stort att få vara med på hennes vandring. 

Den unga kurdiska flickan togs väl emot av lokala kristna och blev en del av en kristen ungdomsmiljö. 

– Steg för steg ville hon lära känna Jesus mer. Att ta ett sådant steg, med allt vad det innebär för en muslimsk kurd att bli Jesu efterföljare, var inte något enkelt val, berättar Ellen.

– På ett bönemöte där vi bad för Syrien upplevde flickan att Gud kallade henne. Med hjälp av en tolk fick vi förklara evangeliet för henne. Senare, när jag hade rest hem, tog hon emot Jesus. Nu är hon kopplad med andra Jesus-troende syrier med muslimsk bakgrund. De tar hand om henne.

Det som hände med den unga kurdiskan är samma sak som många muslimska flyktingar har upplevt de senaste åren. 

De söker sig till kyrkor och kristna organisationer för att få mat och praktisk hjälp, men de finner mer än så. Flera av dem är själva offer för våld som utförs i islams namn. Kontrasten till kärleken de möter i kyrkorna blir så stor att de börjar ställa frågor.

Så var det också för det gifta paret Mustafa och Jihane. De är kurder från Afrin i Syrien och blev tvungna att fly till Libanon. Tidigare jobbade han som lokförare; nu är han sjuk och arbetslös. 

De hyr ett litet skjul i utkanten av Beirut och sover på madrasser direkt på golvet. De har ingen garderob, kläderna hänger på krokar på väggen. Men de har en spis, ett kylskåp och en tv som de fått av en lokal församling. Samma församling har också sörjt för skolgången för dottern Slava, 13 år. 

Slava älskar att teckna. Drömmen är att bli modedesigner. På väggen ovanför madrassen hänger teckningar av modeller i de finaste kreationer. Kontrasten till det utarmade rummet kunde inte varit större. 

– Jag vill bli designer och hjälpa fattiga som inte har föräldrar, säger hon, och hämtar en mapp där hon har ännu fler teckningar. 

På en av dem har hon ritat att hon själv ger sitt hjärta till Jesus. På eget bevåg sätter Slava i gång att förklara att Jesus är både bror, pappa och frälsare. Det har hon lärt sig i skolan. Hon har också lärt sig att dansa och prata engelska. 

Mamman ler medan hon lyssnar till dotterns ordflöde. Hon och maken har också kommit till tro på Jesus. 

– Jag ber för min dotter hela tiden. Om att hon ska få ett bra jobb. I henne ser jag ljus och glädje, säger Jihane. 

Hon berättar att tron har förvandlat familjen. 

– Den största förändringen är att vi har fått en sådan kärlek till varandra. Vi har fått en frid i familjen som vi inte haft förut. 

Väckelsen förvandlar inte bara enskilda människor och familjer; den förvandlar även församlingar. 

Före flyktingkrisen, kom det runt 90 personer till gudstjänsterna i Resurrection Church i Beirut (RCB). Inom loppet av nio år har den evangeliska församlingen vuxit till 1 300 medlemmar, varav 70 procent är flyktingar. 

”Många araber väljer i dag att följa Jesus”, skriver huvudpastorn i RCB, Hikmat Kashouh, i boken Following Jesus in turbulent times. Han har erfarit att människor möter Jesus på olika sätt:

”Människor möter honom i visioner och drömmar. Några söker honom för att de känner en djup törst och hunger efter sanning. Andra kommer till honom på grund av kärleken de ser i sina kristna vänners liv. Andra upplever befrielse, frid och frihet efter att någon har bett för dem i Jesu namn. Åter andra reagerar på islamsk radikalisering genom att söka sig till kristendomen i stället”, skriver han i boken, som gavs ut i fjol. 

Pastorn försöker inte dölja att tillströmningen av flyktingar har skapat snudd på kaos i församlingen. Uppföljningen av nya troende har krävt stora resurser, och en del av de gamla medlemmarna upplever att de inte känner igen sin församling.

Den libanesiska pastorn tror också att kristna i Väst har ett och annat att lära sig när det gäller att möta muslimer med respekt och kärlek. 

Respekt och kärlek är också grunden för kvinnan som leder ett nätverk av husförsamlingar i Irak. Eftersom arbetet är känsligt väljer vi att kalla henne ”Maria”.

För Maria inleddes arbetet med ett chockartat möte med föräldralösa barn i Bagdad 2003, samma år som Iraks mångåriga diktator Saddam Hussein blev avsatt. Hon arbetade i ledningen för ett universitet i huvudstaden på den tiden.

Det var hennes chef som uppmanade henne att besöka en plats i staden där det bodde många föräldralösa barn. Han hade förstått att hon älskade barn och ville se hur hon reagerade efter att ha mött de här barnen.

Maria blev förkrossad av synen som mötte henne. Hon såg barn som åt sopor. Som bodde på gatan eller i skröpliga hus utan vatten och elektricitet. Det fanns tusentals av dem. 

”Varför Gud?” ropade hon medan tårarna rann. 

Tillbaka på jobbet ställde hon samma fråga till sin chef: ”Varför skickade du mig dit?”

”För att varken regeringen eller rika människor i Bagdad gör något för dem, men jag vet att ni kristna kan hjälpa”, svarade han.

Marias liv vändes snart upp och ner. Hon tvingades sluta sitt jobb på grund av hot, men arbetet som hon hade startat för änkor och faderlösa barn fortsatte. Och eftersom hon hade ledig tid, nu när hon var utan jobb, skickades hon på en kurs om församlingsplantering i Egypten.

Tillbaka i Bagdad fick hon ett telefonsamtal med en fråga om att komma på sjukbesök och be för en man som var döende i cancer. Hon tvekade. Bagdad var livsfarligt att ta sig fram i på den här tiden, men maken uppmuntrade henne. Hon gav motvilligt efter. 

När hon kom fram var den sjukes hus fullt av grannar som ville ta avsked av honom. Maria kände sig illa till mods, hon hade ingen tro på att hennes bön kunde göra vare sig till eller från. 

– Den sjuke var helt gul i ansiktet och hade en stor svulst i magen. Jag bad en kort bön, avslutade bönen i Jesu namn och lämnade huset, minns hon. 

Dagen efter blev hon uppringd från samma nummer. Hon räknade med att det var den sjukes familj som ville berätta att han var död. 

– De berättade att den sjuke hade stigit upp ur sängen, och han bad mig komma på besök igen. Nu hade det kommit ännu fler människor till huset, men de hade inte kommit för att gå på sjukbesök – de kom för att Maria skulle be för dem också. 

– ”Detta är din första husförsamling”, påpekade min man när vi var på väg hem. Han fick rätt, berättar Maria. 

De kommande åren byggde hon upp team som kunde starta husförsamlingar både i Bagdad, runt Mosul och i de kurdiska områdena i norra Irak. I dag räknar nätverket över tvåhundra församlingar. I början hade de flesta medlemmarna kulturellt kristen bakgrund, men de senaste åren har de också startat husgrupper för tidigare muslimer. 

Maria upplevde att det blev lättare att prata om Jesus i Irak efter att IS angrep 2014. 

– Tidigare avvisades vi från många byar. Nu är fler intresserade av att höra, säger hon.

Även norska Ellen berättar om en ny öppenhet för evangeliet, eftersom människor är trötta på våld och terror: 

– När jag frågade människor hur de hade mött Jesus, svarade många att det hade hänt på grund av IS, berättar hon.

För Ellen blev detta en mäktig bekräftelse på att Gud inte låter sig övervinnas av mörkret. 

– Inte ens döden kunde hålla kvar honom. Flyktingarna har upplevt det mörkaste och vidrigaste, men mitt i detta har människor letts till Jesus. Mitt i grymheten skapas liv av död. Det blev väldigt hoppfullt för mig, säger hon. 

Vad tror du de menade när de sade ”på grund av IS”? 

– Två av dem som sade det hade flytt från Mosul. De hade upplevt att den levande Guden uppenbarade sig för dem genom människor de mötte. De upplevde att kristnas godhet mot dem öppnade dörrar in i hjärtan och förde familjen till Jesus. De skulle gärna ha sluppit flykten och grymheterna, men ändå upplevde de att detta ledde dem från döden till livet. 

– Andra hade vandrat en längre väg. De hade först sökt en mer extrem form av islam, innan de fick uppenbarelse om vem Jesus var, både genom människor och genom att Gud själv visade sig för dem. 

Ellen berättar att hon själv flera gånger fått vara med att dela de goda nyheterna om Jesus till muslimska flyktingar. 

– De var ivriga att höra mer. Det var tydligt att detta var något de längtat efter. 

Hon har mött många muslimer som blivit kristna. Det har gjort intryck att höra vilka beräkningar de gjort innan de konverterade. De som upplevt så många faror genom åren med krig och terror, ställdes inför ett enda hot ifall de skulle följa Jesus: risken att bli förföljda och utstötta på grund av sin tro. 

– Då måste de överväga om tron på Jesus var värd det. 

Ellen har tänkt mycket på Jesu ord i Markusevangeliet kapitel 10 om att ”Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och för evangeliets skull utan att få hundrafalt igen”.

– Dessa människor lever mitt i det löftet. De upplever förföljelse. Några blir utstötta från kärnfamiljen och mister fru och barn, mödrar och fäder. Då är det starkt att uppleva att jag kan få vara en syster till någon som har mist sin syster.