Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

Countryparet som sprängt fromhetsvallen

Bosse och Anita Andersson är ett för många välkänt par i den kristna musikvärlden. Under 38 år fanns de med på alla stora marknader i Sverige och sålde sina countryplattor. Skivorna spelades sedan av såväl raggare som vanliga Svenssons när de åkte vidare i sina bilar.

Reportage · Publicerad 14:00, 14 okt 2020

Bosse och Anita Andersson har många beundrare i vårt land bland dem som gillar kristen country. I 52 år har de varit gifta och ytterligare några år har de sjungit tillsammans. Bosse är en multimusikant, som även spelat på andra sångares inspelningar. Sedan mer än 30 år är paret bosatt i Vetlanda och det är där vi möts i deras trivsamma hem.

Musik är det allt överskuggande intresset i Bosse liv. Han har alltid haft en barnatro och som 16-åring upplevde han en tydlig livsförvandling.

– Det band jag spelade i hade underhållit på en firmafest på ett hotell i Köping och i väntan på nattbussen hem gick jag en promenad genom den lilla stan, berättar han.

– Då såg jag att det var nattmöte på Frälsningsarmén. Jag gick in och berördes av sången, musiken och atmosfären i mötet. Jag väcktes över det faktum att jag var på väg åt fel håll med mitt liv, förklarar Bosse.

Med förnyad tro, ungdomlig entusiasm och sina stora musikaliska gåvor blev Bosse snart en ambassadör för Guds rike. På bibelskola i Örebro träffade han Anita, en vacker och musikalisk tjej från Ångermanland, och ljuv musik uppstod på mer än ett sätt. Allt sedan dess har de hängt ihop.

– Vi gifte oss 1968 och har nu sjungit och spelat tillsammans i mer än 50 år, säger Bosse.

Han började tidigt spela in skivor; den första egna LP-skivan gjorde han 1968, och efter det har det blivit många vinyl- och cd-skivor med Anita under årens lopp.

– Cirka 400 låtar har vi spelat in sammanlagt och nått tusentals människor, de flesta utanför kyrkans värld, summerar Bosse.

”Bosse & Anita” är numera ett begrepp inom den kristna countryvärlden och de har många anhängare ute i de svenska bygderna. Anledningen till att de har en så stor publik i alla möjliga sammanhang är den långa resa de påbörjade 1975.

– Det året började vi vår satsning på de marknader som hålls på sommaren – och kring jul – på olika platser i landet, förklarar Bosse.

– Där mötte vi en helt annan åhörarskara, av vilka de flesta sällan satte sin fot i någon kyrka. Genom de personliga kontakter vi skapade på marknaderna, och genom våra skivor, var det många som dök upp när vi sedan besökte någon kyrka i närheten. Ofta samlade vi fulla hus, tillägger Bosse leende.

Anita, som större delen av intervjun hållit sig i bakgrunden, vill nu också ha ett ord med i laget. Hon är övertygad om att det var Gud som förde dem ut på marknaderna.

Hon och Bosse var bland de första som deltog med ett kristet budskap ute på de stora marknaderna; senare fick de flera efterföljare, men inga som varit lika uthålliga – hela 38 år blev det till slut.

– Vi fick redan från början oerhört många personliga kontakter i vårt marknadsstånd. Då och då hände det att vi mitt i marknadsvimlet fick be för människor som anförtrodde sig till oss, berättar Anita.

– En gång hade vi sjungit och spelat några sånger vid vårt marknadsstånd och en atmosfär av helighet spred sig runt omkring oss. Det var som om hela marknadsbruset bara stannade upp. Just då kom ett par fram till oss och berättade att de hade alla våra skivor. Vi fick ett fint samtal, och efter en stund fick vi be för dem till frälsning, säger Anita med tårar i ögonen.

Bosse flikar in att detta inte var enda gången som det kristna budskapet nådde ut över marknadsområdet. På Sjöbo marknad ett år spelades Bosses och Anitas musik i radiobilarna på nöjesfältet.

– Senare på kvällen hörde jag att våra skivor spelades som bakgrundsmusik över hela tivoliområdet. Det var en så stark upplevelse, fortsätter Bosse.

– Jag minns att jag tänkte: hur många evangelister i vårt land får vara med om något liknande?

– Sedan stötte vi också på motstånd emellanåt. Vissa tillfällen blev vi hotade och provocerade av marknadsbesökare som retade sig på vårt evangeliska budskap, konstaterar Bosse.

En gång var det en bråkstake som måttade ett slag mot Bosse, samtidigt som Anita sträckte ut handen för att rädda en gitarr som stod i närheten. Slaget träffade då henne och spräckte ett finger i vänsterhanden, och från den dagen har hon inte kunnat spela gitarr.

Men de positiva minnena överväger med råge.

– För vissa människor är det oerhört stort att personligen träffa dem som syns på skivomslagen, handla direkt av dem och växla några ord. Vi har sett människor återkomma år efter år för att träffa oss, och många gånger har vi fått vara en bro till olika kristna församlingar, säger Bosse.

För Bosse och Anita har marknaderna inneburit gyllene möjligheter att nå ut med evangeliet till ett stort antal människor, som vanligtvis aldrig går i kyrkan. Bosse har skrivit cirka 150 evangeliska texter till populära melodier som folk känner igen.

– Många spelar våra inspelningar gång på gång i hemmen och i bilarna, och först kanske de bara fastnar för melodierna de känner igen. Men när de lyssnat på sångerna några gånger så landar också det evangeliska budskapet i deras undermedvetna, förklarar Bosse.

Att de nått ut med sitt budskap till alla möjliga världar har Bosse ett slående exempel på.

– Vid ett tillfälle när vi var på en marknad i Dalarna kom en karavan av raggarbilar dit, och det uppstod en del stök och bråk och polisingripanden. Men några timmar senare såg jag när karavanen av raggarbilar drog förbi, och då hörde jag att de spelade våra skivor i bilarna. Det gladde mig så, och jag kände mig verkligen privilegierad att få vara en del av detta.

Bosse får tårar i ögonen när han berättar om hur ett kort samtal på någon marknad kan leda till att människor hittar vägen till en kyrka.

– I Korskyrkan i Umeå fick vi en gång be till frälsning för en hel familj som träffat oss på en marknad. Vi skulle kunna ge många fler exempel. Jag kan ärligt säga att det viktigaste för oss aldrig har varit att tjäna pengar – möten och samtal med människor har alltid varit det viktigaste, slår Bosse fast.

År har lagts till år, mil till mil, och livet har inte alltid varit lätt. Anita berättar att Bosse haft tre strokes, förutom att han lider av svår diabetes, och själv har hon drabbats av bland annat bröstcancer. Men genom allt har de bevarat en trygg förtröstan på Gud.

– Jag ser allt detta som attacker från mörkret för att vi ska bli missmodiga och ge upp, säger Anita.

– Förra året såg det ut som om Bosse skulle gå genom pärleporten, livet hängde på en skör tråd, säger Anita, medan Bosse sätter sig vid sin nyinköpta steel guitar.

Efter den senaste stroken lyder vänstra handens fingrar inte riktigt, och Bosse har fått finna sig i att han inte kan spela gitarr som förr. Men han ger inte upp så lätt.

– Att spela steel guitar kräver inte samma fingerfärdighet med vänsterhanden, säger han glatt, och räknar med att addera även steel guitar till det betydande antal instrument som denne musikaliske virtuos redan trakterar.

Cirka 400 låtar har vi spelat in sammanlagt och nått tusentals människor, de flesta utanför kyrkans värld.
Då och då hände det att vi mitt i marknadsvimlet fick vi be för människor som anförtrodde sig till oss.

17-åriga Signe levde utan skärmar under sex månader

Ung. Det tillhör inte vanligheterna att en 17-åring väljer att leva skärmfritt. Men för Signe Strålin... lördag 24/10 13:27
E-tidning
Senaste magasinen