Kanadensaren Gordon Neufeld är känd för sina tankar kring anknytningens betydelse för barns mognad och utveckling. Det är tankar som han vidareutvecklade under ett heldagsseminarium om förskolebarn i Stockholm nyligen.

– Vi lever i samhällen som inte är anpassad för små barn. Men även om vi inte kan ändra samhället, går det att bli bättre på att förstå hur barn fungerar och hjälpa dem att få det de behover, sa han.

Och vad är det då små barn behöver som de har svårt att få i dagens samhälle? Enligt Gordon Neufeld handlar det framför allt om fri lek, om att få vila från arbetet med att knyta an till en vuxen och om att få och kunna möta frustration med tårar.

– Det finns inga som är så missförstådda som barn i förskoleåldern. Vi kan faktiskt inte "träna dem" till att bli vuxna, med disciplin och tillrättavisningar. Det enda sättet att få dem att bli som vi är att låta dem vara sig själva, sa Gordon Neufeld.
– Små barn är totalt opålitliga och kan inte dra slutsatser. Men så är det för att det ska vara så; de har ännu ingen brygga mellan vänster och höger hjärnhalva. Det kommer när barnet är redo.

Gordon Neufeld har en alldeles egen stil som föreläsare, och får ofta åhörarna att le igenkännande när han går in i rollen som egensinnigt och trotsigt litet barn. Lika skickligt förklarar han sedan hur barnens behov och beteende hänger ihop.
– Små barn kan bara ta in ett perspektiv i taget, en människa i taget och en känsla i taget. Det finns ingen som är lika säker på sin sak som ett barn i förskoleåldern, och det är helt bortkastat att försöka förklara och resonera med dem, sa han.

– När barnet börjar kunna ta in fler perspektiv och känslor samtidigt, ungefär i åldern fem till sju år, då har det mognat och är redo för nästa fas i utvecklingen.
Innan dess är Gordon Neufelds råd att inte dämpa barnets starka känslor, utan låta dem få komma ut; att finnas till hands för tröst och närhet, och att framför allt sätta gränser när barnet riskerar att skada sig själv eller andra.

Han tog även upp frågan om trots, och vilken roll det spelar i ett barns utveckling.
– Små barn i två-tre-årsåldern är extremt känsliga och reagerar starkt mot allt som det upplever som tvång eller press, sa han.
– Ta det bara lugnt. Den här fasen är helt naturlig och går över när barnet är mellan fem och sju, och har lärt sig att möta motgångar med tårar i stället. Se bara till att barnet kastar saker på golvet eller väggen i stället för på andra.

Eftersom barnet upplever närhet till en vuxen som en fråga om överlevnad, är separation något av det allra svåraste att hantera. Och Gordon Neufeld gav flera tips på hur man som förälder kan dämpa avskedet och snarare "överbrygga" avståndet.
– Det kan man göra till exempel genom att berätta att man lagt ner en liten överraskning som barnet kan ta fram ur sin ryggsäck på förskolan, sa han.
– Få barnet att tänka på närheten, inte på avståndet.

Uppfostringsmetoder som bygger på separation eller hot om separation är Gordon Neufeld en stor motståndare till.
– Det gör att barnet lyder för stunden eftersom rädslan för separation från föräldern är större än allt annat. Men det är en genväg som inte hjälper barnet på sikt, sa han.

Vad ska man då göra när barnet låser sig och inte vill göra som föräldern säger?
– Gå nära barnet och ändra dynamiken. Ta dig tiden att gå in i ett samspel; lyssna, lek lite, och skapa närhet. Sedan får du med dig barnet på det allra mesta, sa han.

Eftersom behovet av närhet är så starkt, lägger barnet ner massor med energi på att antingen upprätta närhet eller på att på olika sätt kompensera för bristen på närhet. Därför är det, menar Gordon Neufeld, viktigt att låta barnet vila från det arbetet.
– Hur ger vi barnet den här vilan? Genom att ta ansvar för relationen och skapa mycket mer närhet än barnet efterfrågar. Annars får vi alfabarn, som kan verka självständiga men som i själva verket ersatt närheten till vuxna med närhet till andra barn, sa han.

– Man kan få små barn att göra nästan vad som helst om man spelar på deras behov av kärlek och närhet. Men det är inte något som bidrar till en sund utveckling.
Små barn kam inte känna eller ge uttryck för mer än en känsla i taget. Att försöka dämpa de här känslorna leder ingenstans, menar Gordon Neufeld.
– Lösningen är inte träning eller disciplin, det skapar större problem för barnet. Tvärtom behöver barnet lära sig att känna igen sina starka känslor. Det följer helt enkelt den universella lagen om att all utveckling börjar med en sak i taget, innan man går vidare med något annat, sa han.

– Möjligheten att ta in fler känslor samtidigt kommer först vid fem-sju års ålder, eller ännu senare, om det rört sig om en komplicerad födelse. Får de inte ro med att urskilja sina starka känslor när de är små, riskerar de att behålla en oförmåga att ta in flera perspektiv samtidigt.

Gordon Neufeld menar att barn inte är redo att leka fritt och oövervakat med andra barn innan de lärt sig att hantera och uttrycka motstridiga känslor. Innan dess klarar de inte krävande sociala situationer, och det måste finnas vuxna med som "orkestrerar" leken.

I mindre sammanhang hjälper den fria leken barnen att få fram sina känslor och att leva ut konflikter och rädslor på ett säkert och tryggt sätt.
– Något som stör den verkliga leken i dag är framför allt alla skärmar, eftersom de med få undantag inte låter barnet uttrycka sig fritt, sa Gordon Neufeld, som heller inte är någon stor vän av att ge barn målinriktade uppgifter.
– Att kräva prestation och resultat av små barn är ett stort utvecklingsmässigt misstag, sa han.

– Så hur får man en tvååring att kissa på potta eller att äta? Genom att göra det roligt, så klart! Förvandla skeden till en magisk sked, låt barnet kissa prick på kalaspuffar, eller härma farfar på toa. Småbarn är gjorda för lek, inte för att tänka vuxet.
Barnet behöver också få tillgång till "sina tårar", som Gordon Neufeld uttrycker det. Det innebär att barnet känner att det kommit till vägs ände i något hänseende, och accepterat att sakernas tillstånd inte går att påverka.

– När man inte kan göra något åt leken, åt avskedet, åt förlusten, då kommer tårarna. Och de förändrar oss på så sätt att vi lär oss att anpassa oss efter de vilkor som gäller. Det är särskilt viktigt för små barn, sa Gordon Neufeld.
– Men dagens föräldrar är rädda för gråten, och distraherar ofta barnen för att de inte ska gråta. Det kan finnas tillfällen när det behövs. Men i grund och botten behöver de få gråta med den de älskar mest, till exempel när de kommit hem från en lång dag på förskolan.

Något annat som många vuxna enligt Gordon Neufeld oroar sig i onödan för, är barn som är blyga och reserverade.
– I dag handlar allt om att barn ska vara sociala. Men det är inget märkligt med att vara reserverade mot andra än dem vi har en stark anknytning till. Dessutom är blyghet mer genetiskt betingat än intelligens – människor tenderar att vara blygare ju mer homogen den egna släkten är, sa Gordon Neufeld, som gav lek som bästa recept för att på ett varsamt sätt locka fram ett blygt barn.

– Överlag är det ett överdrivet krav i dag på att små barn ska bete sig väl, bli självständiga och socialiseras tidigt. Fokusera på att i alla lägen skapa goda och nära relationer, så löser sig det mesta med tiden.

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se