Allt fler unga vill byta kön – läkare förvånas

Även om hon i dag framför allt arbetar som forskare, träffar Louise Frisén unga patienter en dag i veckan vid det team i Stockholm som utreder barn och unga upp till 18 års ålder.

Antalet remisser till teamet har ”galopperat”, berättar hon, även om ökningen under 2018 var något mindre än de 100 procent om året som man sett sedan 2013.

– Förekomsten har ju ökat väldigt mycket, framför allt bland flickor, och en del av dem debuterar ganska plötsligt och sent i puberteten, jämfört med de ”klassiska” fallen som inte verkar öka i samma omfattning, säger Louise Frisén.

De ”klassiska fallen” handlar om en flicka eller pojke som sedan tidig barndom tydligt identifierat sig med och uppträtt som det motsatta könet.

– De med senare debut har sällan visat tecken under uppväxten. Det är inte så ovanligt att det kommer in en tonåring som plötsligt klipper håret och säger: ”Hej, nu är jag Kalle”, säger Louise Frisén.

Förra året ansökte 453 personer till Socialstyrelsen om att byta kön. Det är en mer än sjufaldig ökning sedan 2012, då 60 ansökningar kom in.

En tydlig trend är att alltfler är unga tjejer. Tre av fyra sökande vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm, till exempel, var unga tjejer.

I dag finns inget sätt att rent biologiskt fastställa att den som är född flicka egentligen är en pojke. I de fall där utredningsteamet är osäker på att ungdomen verkligen blir hjälpt av att ändra sitt kön, försöker man dra ut på processen.

– Många av de här patienterna som är födda flicka vill ha testosteron utskrivet omedelbart för att kunna utvecklas till man, säger Louise Frisén.

– Vad vi säger i en del fall är att vi behöver mer observation över tid. Särskilt eftersom det handlar om unga, omyndiga personer måste man vara försiktig med de oåterkalleliga behandlingarna och veta vad man gör.

Hon tycker inte att det vore rätt att avfärda en tonåring som sökt för könsdysfori, även om utredningen inte landar i en säker diagnos.

– Vi kan inte bara skicka ut dem i kylan. Så en stor del av vårt arbete är att hjälpa dem att orka vänta, att coola ner lite och ta sig vidare, säger Louise Frisén.

– Många mår väldigt dåligt. Och varför skulle de försätta sig i det tillståndet om deras upplevelse inte var ”på riktigt”? De betalar ett jättehögt pris, och med tiden kommer det att visa sig vad som är rätt för dem.

Världen idag har talat med en förälder som oroar sig för att hans dotter ska bejakas i sin sent uppkomna könsdysfori, trots att föräldrarna anser att det i första hand handlar om psykisk ohälsa av annat slag.

Samma undran finns inom delar av Barn- och ungdomspsykiatrin. I remisser till regeringen varnar Bup för en anstormning av unga sökanden om regeringen går vidare med förslaget att sänka åldersgränsen för könsbekräftande kirurgi.

– Vad man sett är att många av de här flickorna har autismspektrum av någon form, och det undrar vi så klart över, säger Louise Frisén, som inte utesluter att man i framtiden finner hormonella markörer för könsdysfori.

Hon är medveten om att det även talas om ”social smitta” i sammanhanget, alltså att ungdomar stimulerar varandra till att se sig som transsexuella.

– Det är klart att vi också undrar vad det är i samhället som bidrar till den här utvecklingen. Det är ju jättestort bland unga i dag att tala om gender, säger Louise Frisén.

– Antingen är det här en fluga, eller också är det ett av de stora kliv som mänskligheten tar ibland, jämställdhet 2.0.

Ännu finns inga långtidsstudier för att se hur behandling med så kallade könskonträra hormoner och i vissa fall underlivskirurgi slagit ut för den nya gruppen ungdomar som behandlats för könsdysfori.

– Vi vet från tidigare generationer av transsexuella att de har fått ett bättre liv efter behandling. Jag tycker nog att man måste förhålla sig ödmjukt, även om vi inte vet allt, säger Louise Frisén.

De studier som finns, visar att det är få som ångrar en könskorrigering. Men på internet är det inte svårt att hitta sådana exempel.

”En ung flicka som gillar skateboard och klär sig i killkläder och vill ta hormoner för att bli kille är inget vi ska ifrågasätta, bara bekräfta,” skrev signaturen G ironiskt i Aftonbladet i våras.

Men det som väntar många av dessa tjejer, menar G, är ”ett livslångt beroende av vården, med ökade hälsorisker som vi ännu inte vet så mycket om, och en mental hälsa som statistiskt ger en 20 gånger högre risk för att någon gång vilja ta sitt liv ”.