Vilka fallna mantlar ligger i dag på vår egen kontinent?

En berättelse från det Gamla testamentet har levt länge i mitt hjärta. En historia om två män – en andlig fader, en föregångare, ett exempel, och en andlig son, som i sitt hjärta anade att han en dag skulle ta vid och fortsätta, den dagen då hans andlige fader skulle avsluta sitt lopp. Och hur så den där speciella dagen slutligen kom.

”Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. Elisha såg det och ropade: 'Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!'” (2 Kung 2:11).

Jag hör desperationen i Elishas rop. Elia, generationen före honom, kändes omöjlig att ersätta. Och de mirakel som hade skett, den eld som hade brunnit i det förflutna, kanske nu bara skulle förvandlas till ett bleknande, nostalgiskt minne. Till ett museum över en svunnen tid när Gud verkade och rörde sig i landet.