Varför denna mediala svart­målning av kristna och Israel? 

Kriget i Mellanöstern är inne på sin andra vecka, och visar i skrivande stund inga tecken på att tystna. Ingen sida tycks vilja ge vika, och med nästa generations Khamenei som ny ayatollah tycks regimen ha surrat sig ännu hårdare vid masten. För att pågående bombregn ska kunna sluta i långsiktig fred behövs ett maximalt tryck på alla politiska fronter mot Irans islamistiska ledning.

Sveriges regering har under det pågående kriget agerat i huvudsak moget, och på frågor om krigets legitimetet har Ulf Kristersson helt riktigt svarat att en sådan bedömning avgörs av hur kriget slutar. Om USA och Israel på rimlig tid kan nå sina militära och politiska mål kan kriget motiveras, i annat fall kommer relevant kritik att väckas i flera länder.

En analys av detta krig måste dock grundas på sakskäl, snarare än de ensidiga reaktioner som åter­kommande sprids i svenska medier. Förra veckan hade flera sådana märkliga tillfällen – inte minst via SVT. I Aktuellt för­medlades bilden att detta krig motiveras av en aggressiv apokalyptik som för­beredelse för tidens avslutning där Aktuellt och gästen Joel Halldorf beskrev väckelse­kristna i USA som konspira­toriska krigs­hetsare som vill frammana jordens undergång. Detta är en märklig vinkling, inte minst eftersom det faktiskt finns ett uttalat sådant motiv på annat håll – i Iran! I den shia­muslimska världs­bilden ligger ju just ett sådant mål: att förbereda denna tidsålders slut och den tolfte imamens åter­komst, bland annat genom att utplåna den judiska staten.

I helgen hölls också finalen i Melodi­festivalen, med två program­ledare som tidigare har deltagit i offentliga utspel med ensidig kritik just mot Israel. Detta är i sig diskutabelt utifrån SVT:s public service-uppdrag. Till det kan fogas att årets vinnare direkt efter segern för­klarade att Israel inte borde få delta i Eurovision. Efter att ha sovit på saken fick hon följd­frågor och motiverade då sitt ställnings­tagende: ”Det beror på allt som händer just nu i världen …  Jag får ont i magen av allting som händer bara.” Nu är det inget krav att musik­artister ska ha en doktors­examen i politisk filosofi, men ett dramatiskt utspel mot ett enskilt land borde rimligen motiveras med något mer genom­tänkt än en personlig känsla. Speciellt när det gäller ett land och ett folk som lever under konstant utplånings­hot och aktivt missil­regn från Iran i öst och Hizbollah i norr.

Allt detta illustrerar ett större mönster: Det finns två aktörer som svenska medier alltid tycks se det som självklart att svartmåla: Israel och väckelse­kristna. I andra ämnen kan public service-bolagen erbjuda fördjupning, men på just dessa två områden hamnar de istället alltför ofta i en perspektivlös fördumning.

En regim på fallrepet kan tala stort och skrytsamt om en före­stående seger. Men Irans regering står i dag ensamma emot i stort sett hela världen, utom Ryssland. Det är inte bara USA och Israel som nu befinner sig i strid med islamisterna i Teheran. Iran bombarderar även sina muslimska grann­länder, och landets egen befolkning har gång på gång gett sig ut på gatorna och krävt frihet från islamist­regimens förtryck. Det allra minsta vi bör kräva av SVT i det läget är att de skulle stå neutrala. Men det hade varit både över­raskande och väl­görande om SVT likt andra länders medier vågade lägga fokus på det hopp om lång­siktig fred och frihet som skulle kunna vänta om Irans vålds­benägna regim faller. Frihet inte bara för Israel, utan också för övriga länder i regionen och inte minst – för Irans egen befolkning.