Var rakryggad och strunta i medie­hyenorna, Lann

Dramatiskt var ordet när Sverige fick sin nya sjukvårdsminister. Elisabet Lann (KD) hann inte mer än presenteras och säga några ord innan hon föll ihop mitt framför chockade journalister på en pressträff.

Partiledare Ebba Busch var genast vid hennes sida för att lägga henne i fram­stupa sidoläge och kontrollera andnings­vägarna – ett agerande som hennes politiska motståndare Magdalena Andersson (S) hedrande nog berömt henne för. Elisabet Lann själv verkar i efterhand ta det hela med ro, och händelsen kan förhoppningsvis få de flesta att påminnas om att politiker faktiskt bara är människor.

En dag senare handlade rubrikerna återigen om Elisabet Lann. Inte särskilt förvånande hade Sveriges progressiva journalistkår rotat fram en gammal artikel från tidskriften Krist­demokraten, där Lann försvarade samvetsfrihet och skrev att vi behöver ”låta samvetet tala och våga lyda dess röst”. De förfärade kommentar­erna lät inte vänta på sig. 

”Djupt olämplig som sjukvårds­minister [om hon håller kvar vid texterna]”, sade V-ledaren Nooshi Dadgostar.

”[Det] väcker oro”, kommenterade S-politikern Fredrik Lundh Sammeli och kallade upp henne till social­utskottet.

”Ulf Kristersson måste svara”, menade S-ledaren Magdalena Andersson.

Som om Elisabet Lann hade haft samröre med gängkriminella, dömts för brott eller försvarat nazism – inte endast tyckt att barnmorskor ska kunna välja att fokusera på att förlösa liv, inte ta liv.

Liksom sin partiledare rättade Elisabet Lann sig genast in i ledet och försäkrade att hon står bakom den svenska abort­lagstiftningen och att ”man inte ska kunna vägra att utföra vissa arbetsupp­gifter som ingår i ens arbete”. Men frågan är ifall Lann står för dessa uttalanden innerst inne. 

Precis som sin föregångare Acko Ankar­berg Johansson har Elisabet Lann rötter i den småländska frikyrko­myllan och Allians­missionen. Som scout inom detta samfund (så kallad UV-scout) fick hon lära sig den scoutlag som bland annat gör gällande att en UV-scout ”är hjälpsam och bryr sig om andra människor” och ”är en bra kompis och gör sitt bästa”.

Elisabet Lanns föredömliga insats då Frihamnskyrkan i Göteborg drabbades av en sanktionsavgift för sin matutdelning till hemlösa – hennes insamling – visar att hon antagligen lever upp till dessa två bud.

Man skulle önska att sjukvårdsministern även lever upp till bud nummer tre: att ”en UV-scout är rädd om sina och andras saker”. Här skulle Lann kunna göra vad hon kan för att skatte­betalarnas pengar inte går till saker som wokeprojekt, onödiga kommunikatörer och personer som lurar det svenska välfärds­systemet. Det är kanske att hoppas på för mycket, men hon skulle även kunna ifrågasätta att skattepengar och vårdens resurser går till personer som vill operera sig för att efterlikna det motsatta könet.

Men frågan är slutligen om hon – i ljuset av abortdiskussionen – skulle klara de mediestormar som lär följa om hon lever upp till bud nummer fyra: ”en UV-scout är pålitlig och håller sig till sanningen”. Kommer hon våga säga att det endast finns två kön? Kommer hon ha modet att benämna aborter för vad de verkligen är? Och kommer hon våga säga vad hon egentligen tycker om samvetsfrihet?

Det är en hård värld, och mediehyenorna är inte nådefulla, men kanske skulle Elisabet Lann vinna respekt om hon till skillnad från många andra politiker vågade gå emot pk-strömmen och säga vad hon egentligen tycker.