Det finns över trettio miljoner slavar i världen i dag. Människohandeln är den snabbast växande industrin globalt och flera miljoner människor frihetsberövas, utnyttjas sexuellt och används för tvångsarbete varje år. De flesta är kvinnor och närmare hälften är barn. Det är lätt att känna uppgivenhet och frustration över att det är så få som bryr sig och så få som engagerar sig för att göra en verklig skillnad för dessa människor. Det är ingen överdrift att påstå att den svenska mediebevakningen och det svenska politiska engagemanget för dessa frågor är minst sagt undermåliga.
Kampen för social rättvisa och mänskliga rättigheter har under historiens gång letts av kristna företrädare. Under 1700-talets strid för att avskaffa slaveriet kämpade den kristne samhällsreformatorn William Wilberforce en outtröttlig kamp i det engelska parlamentet. Han är känd i historien som en av de främsta krafterna bakom att slavhandeln och slaveriet avskaffades i Storbritannien, och även globalt genom Wienkongressen. Han genomgick många prövningar, inte minst fysisk sjukdom och ohälsa, och mötte ett enormt politiskt motstånd och förakt. Starka egenintressen, maktambitioner, pengar, girighet och inflytande stod på spel. Ofta var han bedrövad och frustrerad över den till synes hopplösa och ensamma kampen. Men han fortsatte, fortsatte och fortsatte.
En av de största drivkrafterna bakom de kristna människorättskämparnas glöd och iver har alltid varit barmhärtighet. Barmhärtigheten är likgiltighetens motsats. Historien har lärt oss att den största tragedin inte är de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Likgiltigheten är den värsta fienden. Den säger alltid: Det angår inte mig, det berör inte mitt vardagsliv, jag orkar inte bry mig, vad finns det för mening med att engagera sig? Barmhärtigheten säger tvärtom: Det är min medmänniska, min nästa, därför är jag skyldig att bry mig om.
Wilberforce hade inte många allierade men av hans starkaste var hans mentor John Newton, en före detta kapten på ett slavskepp. Newton utbildade sig till präst och skrev den välkända psalmen Amazing Grace. Tillsammans försökte de måla upp bilden av människor som utsatts för påtryckningar, våld, fysiskt och psykiskt tvång, sexuellt utnyttjande och utnyttjande i slavarbete. Amazing Grace är ett signum för det barmhärtighetsarbete som utgår från vissheten om att alla människor som oförtjänt har fått möta barmärtighet är skyldiga att visa barmhärtighet mot sina medmänniskor.
Vi kan alla ställa upp i kampen mot människohandel, mot social orättvisa och för mänskliga rättigheter. Engagera dig, gå till den som lider, be för din nästa och ge till organisationer och kyrkor som gör en verklig skillnad för dessa människors liv. Det finns vissa måsten i livet – när trettio miljoner människor håller på att förgås i slaveri och människohandel är det vår kristna plikt att vara barmhärtiga och sluta vara likgiltiga. Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon!
