Trenden måste brytas

Statistiken över antalet aborter i Sverige är en dyster och skrämmande läsning. Förra året genomfördes mer än 37 000 aborter, den högsta siffran på nästan tjugo år. Utslaget över året görs alltså omkring 100 aborter varje dag, året runt.
Var femte abort görs på en tonårsflicka. 7 500 unga flickor började i fjol sitt vuxna liv genom att en tung börda lades i det bagage som de bär med sig för framtiden. Tonårsaborterna har nästan fördubblats under en tioårsperiod, med stor sannolikhet en följd av den norm som vuxit fram, att tonåringar och unga vuxna ska leva sexuellt ansvarslöst. Bortsett från alla andra negativa konsekvenser av en sådan livsstil tvingas alltså ett stort antal flickor betala ett pris, som för många innebär en skada för livet.

Också antalet sena aborter ökar. De flesta av dessa ansökningar, som alltså gäller abort i femte eller sjätte månaden, beviljas. Drygt fyra hundra fullt utbildade, på gränsen till livsdugliga, foster hindras från att födas. Vilka spår, vilka sår, sätter detta hos mödrarna, och hos den personal som utför ingreppet?
Problemen och misslyckandet i den svenska abortpolitiken måste vara uppenbar för alla. Under ett drygt kvartssekel har man satsat miljardbelopp på information, rådgivning, billiga preventivmedel. Men siffrorna fortsätter att stiga. Kostnaderna ökar i samma utsträckning, eller snarare i högre utsträckning. Till kostnaden för den faktiska verksamheten kommer kostnader för fysiska och psykiska besvär hos kvinnor som trott på propagandan att abort var ett enkelt ingrepp.
Slutsatsen måste vara att det krävs något annat än upplysning för att hejda de skenande aborttalen. Det behövs en annan sexualmoral, det behövs en diskussion om värderingar och ansvar, om livets värde och innebörd.

Det finns i svensk opinion och abortdebatt ett underliggande outtalat budskap att höga aborttal är bra eftersom de kan ses som en bekräftelse på att de krafter som drivit fram abortutvecklingen haft och har rätt. Med sådana signaler vågar knappast någon föra en seriös abortdebatt eller på allvar diskutera varför siffrorna är så höga och vad som kan göras för att vända kurvan. Den svenska enögdheten har också gjort att man inte vill ta till sig andra länders synsätt och erfarenheter.
Andra länder kan visa insatser som varit framgångsrika. Sänkta tidsgränser, riktade insatser, skärpt lagstiftning, en allmän diskussion om aborträtten har ökat medvetenheten om ingreppets allvar och konsekvenser. I Sverige har vi i stället fokuserat på ytterligare liberalisering av abortlagen. En opinionsbildning där i princip inga kritiska röster hörs driver i sig på utvecklingen mot ständigt fler aborter.

Ett första steg i en motoffensiv, som skulle betyda mycket också i andra avseenden, måste vara att påverka ungdomars och unga vuxnas livsstil. Det är uteslutet att unga kvinnor och män vill leva på det sätt som nu är brukligt, med en nedvärdering och ett missbruk av den egna sexualiteten. De har, med samhällets tysta medgivande, blivit förförda och måste få hjälp att ändra sitt beteende, att respektera sig själva och andra. Utifrån en ökad medvetenhet om det egna ansvaret kan insatserna därefter fördjupas.

Carin Stenström
ledarsidan@varldenidag.se