Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd,
Psaltaren 33:18

Världen idag

Frågan om judar själva ”har ett ansvar för den växande antisemitismen” som ställdes till Israels ambassadör Isaac Bachman i Studio ett förra veckan har fortsatt att skapa debatt. Foto: Claudio Bresciani / TT

Siewert Öholm: Mediaprofiler ursäktar judehat

Opinion · Publicerad 00:01, 25 feb 2015

Det har pågått länge. Och det är obehagligt. När Helena Groll ställer sin fråga (indirekta påstående) till Israels sverigeambassa­dör, Isaac Bachman, i Sveriges Radios Studio ett, om "inte judarna själva har ett ansvar för den växande antisemitismen", avslöjar det att hennes journalistik formats av fördomar, historie­löshet och ideologisk kollaps kring judarna och den nya antisemitismen. Men frågan är ingen tillfällighet.

Denna lobbyism har pågått i åratal och formats ur ett nätverk av stora närmast ikoniska megafoner, där SR är en av medspelarna, och där budskapet varit entydigt: I grunden är antisemitismen judarnas fel. Och staten Israel symboliserar hela skulden. Grolls fråga, liksom Jan Guillous vettlösa antisemitiska och Israelhatande propaganda som kolumnist i Aftonbladet, har byggts upp av att blanda samman staten Israels politik med närmast rasistiskt hat mot judar. Judar ska kritiseras, och i Guillous fall, hatas bara för att de är judar.

Ambassadör Bachmans blixtsnabba och demokratiskt kristallklara svar till program­ledaren Groll: "Jag avvisar hela frågan, den kan inte ens ställas" orsakade en mindre jordbävning både på Studio ett-redaktionen och bland många andra journalister. Plötsligt sattes hela strålkastarljuset på en journalistförpackad smygantisemitism.

"Kejsaren var naken" och hela redaktionen bad oförbehållsamt om ursäkt. Det var bra och förtjänar stor respekt. Men jag hade väntat mig lite mer av eftertanke och analys över hur det kunde hända. Den kom inte. Kanske just för att analysen måste göra upp med en långvarig och eskalerande partisk­het i synen på staten Israels existensberättigande. Det handlar också om att göra upp med den blindhet som tillåter antisemitism och judehat breda ut sig under en täckmantel av Israelkritik, närmast ett hat av nationen Israel. Det ena hat­motivet göder det andra. Därför kan inte en av Sveriges mest kompetenta nyhetsredaktioner ens skilja på vad som är ideologisk antisemitism och politisk kritik av den judiska staten.

Studio ett-redaktionen släpper fram en fråga som i verkligheten innebär att det är "den misshandlade kvinnan" eller "det mobbade barnet" som själva bär skulden. När judar mördas i Paris eller Köpenhamn är det i deras värld först staten Israels fel och sen judarnas eget.

SR-redaktionen är inte ensam. Aftonbladets kultursidor har satt hat och lögner mot Israel i system. Aftonbladet Kultur är i dag det främsta växthuset för samman­blandningen mellan Israelhat och ideologisk anti­semitism. Israel används som symbol och materiellt exempel.

Jan Guillou låter sig användas som "duktig idiot" för tidningen eftersom han kan surfa på sitt folkliga erkännande som skicklig och älskad författare. De flesta har glömt hans tid som palestinsk gerillasoldat, med terrorist­ens rätt att döda judar. Han kunde ha ångrat sig, insett att han hade fel, eller att han gjorde fel. I stället blir han alltmer vulgär och fanatisk (krönika i Aftonbladet 22 februari).

Hans förklaringsmodell är enbart att antisemitismen skapats av Israels "ockupation" och Gazakrigen. Egentligen, hävdar han att det inte finns någon antisemitism i Sverige, men en växande islamofobi. Han upp­fyller helt sin roll som "de politiskt korrektas profet".

Men bland obehaglig opinions­bildning, som i praktiken medverkar till nyantisemitism, finns också Göran Rosenbergs obegripliga agerande. Han har sedan länge varit "ett judiskt alibi" i SR-program av samhällskaraktär. Han är krönikör på SR och debattör på Expressens kultursidor. Att han som gammal kommunist förde samman Arafat och Olof Palme redan på 70-talet tänker ingen på nu. Detta trots att det mötet förändrade Sveriges utrikespolitik och Israelpolitik till vad som nu är ett faktiskt erkännande av Palestina som stat.

Rosenberg är, som Guillou, älskad och uppskattad för sitt författarskap, men när han talar och skriver om Israel och den judiska staten ringer – om än svagt – Karl Gerhards revynummer om "Den ökända hästen från Troja" i mina öron. Det sker när jag hör Rosenberg i Godmorgon världen! (SR) tala om att Israel ska ge upp den judiska staten och bilda en nation tillsammans med palestinierna. Det Palestina Sverige erkände 2014, har inte med Israel på sin officiella karta.

Jag hör samma melodi tona när jag sen läser Rosenberg i Expressen (16 februari, Kultur). Där blandar han alla kort till en soppa av krokodiltårar om hur förskräcklig Israels politik och särskilt premiärministern Netanyahu är. Orsaken är att Israels premiärminister 2015 dristar sig att erbjuda dagens europeiska judar ett skydd och ett hemland i Israel undan rasism och antisemitism.

Rosenberg förstår inte att det som hände under Hitler håller på att ske igen. Närmare 15 000 franska judar förbereder flytt från Frankrike därför att de är rädda.

Åtskilliga svenska judar har redan lämnat Malmö. Nu kryper rasismen ändå närmare om än bortförklarad av Guillou och Rosenberg. Judar i Sverige förbereder sig för flytt till säkerhet i Israel. Detta gör Rosenberg till israelisk inrikespolitik i Sverige, samtidigt som Guillou förlöjligar och hånar svenska judars oro.

Det är det här kultur- och politiska debattklimat som kunnat skapa Helena Grolls fråga till ambassadören och som en hel redaktion då ansåg vara relevant att ställa.

SR-redaktionens ursäkt är betydelsefull och viktig. Men den flyr konsekvenser och efterdebatt.

I stället klipptes hela frågan med följdfrågor bort ur repris och arkiv. En längre time out för programledare Groll hade varit en rimlig konsekvens, parad med öppet redovisad intern utbildning i antisemitismens historia och om nutida lobbyisters och kolportörers påverkan på samhälls­analysen.

Att frågan till ambassadören kunde ställas, sanktionerad av en hel redaktion, väcker också frågor kring redaktioners samman­sättningar och hur ett ansvar kan avkrävas av journalister och kring deras omdöme. Politiker kan väljas eller omväljas vart fjärde år. Så som journalistik utvecklats, inte bara i Sverige de senaste åren, är det bara att inse att journalister i flera avseenden har större makt än politiker. Skillnaden är att journalister lätt fastnar i sin egen box av lika­sinnade utan att behöva riske­ra granskning eller att bli bortröstade. Grollskandalen har satt allt detta i fokus.

Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se

Antalet platser på iva blir allt färre i Sverige

Sjukvård. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige fortsätter att minska och kritiska röster talar bland annat... fredag 28/1 16:51

Anklagelserna mot Bibeln måste bemötas och tas på allvar

Ledare I mer än två hundra år har kristen tro utsatts för kritik – inifrån den kultur som själv är ett... lördag 29/1 00:10

Teater, helande och omvändelse

Missionsglimten Här kommer en hjärtlig hälsning från Kroatien. Nu är julhögtiden nästan slut – på riktigt. För oss... lördag 29/1 00:00

Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

Omöjligt vara både kall och varm som kristen lördag 29/1 00:00

Regeringen: Sök upp familjer där barnen inte går i förskola

Politik. Det ska bli tvingande för alla kommuner att bedriva verksamhet där man söker upp och påverkar... fredag 28/1 13:00

Liberala demokrater pressade inför höstens mellanårsval

Ledare Nästan varje USA-president brukar möta sitt första mellanårsval i motvind. Man lovade stort i... fredag 28/1 00:10

Grattis till doktorshatten, prins Daniel!

Ledare Prins Daniel har utsetts till hedersdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm för sina stora... fredag 28/1 00:00

Senaste nytt

    Planen som skapar en palestinsk stat utan att följa några avtal

    Israelkommentar Oslo-avtalen var de fredsavtal som Israel och PLO slöt under 1990-talet, vilka ledde fram till...

    Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

    Omöjligt vara både kall och varm som kristen
    Följ Världen idag i sociala medier