Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd,
Psaltaren 33:18

Världen idag

Hjärtoperation på Thoraxkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Foto: Anders Wiklund / TT

Siewert Öholm: Den förtalade sjukvården

Opinion · Publicerad 00:00, 17 jun 2015

Jag har alldeles nyss blivit hemskickad från hjärtkliniken i Karlskrona. Jag hamnade där för ett par veckor sedan, bara några dagar efter familjens flytt till Växjö. Landstingen i Kronoberg och Blekinge samverkar om den akuta hjärtvården och har lokaliserat de mer komplicerade ingreppen och operationerna i Karlskrona. Den här texten blir mest en personlig vårdberättelse i en utsatt situation, men också lite tankar kring vårdpolitik och varför bilden av vården i verkligheten skiljer sig så mycket från bilden av vården i medierna.

Jag är medveten om risken med  att romantisera sin egen upplevelse, att göra den privat och icke relevant för ett rådande förhållande. Som patient på hjärtintensiven är man både lite blödig och lite rädd för nästa timme, och för nästa diagnos. Alla som visar just mig det minsta av uppmärksamhet och värme är mina vänner och mina livlinor i den situationen.

Men nu, när jag är hemskickad, med mediciner, goda råd och tidtabell för infarktrehabilitering kan jag inte med gott samvete underlåta att berätta om min erfarenhet. Jag lades alltså in akut för konstaterad, om än lindrig, hjärtinfarkt. Inte ens 30 sekunder från det jag fått min nummerlapp på Växjöakuten följde sedan tio dagar klinikvistelse, innebärande total omsorg, diagnostiserande, analyser och mänsklig tröstande kontakt. Under de där dagarna var jag totalkollad. Läkarna samrådde med varandra och med mig om rätt åtgärd i min situation. Bypassoperation eller ballongssprängning? Den senare åtgärden var jag med om för fem år sedan och återhämtade mig snabbt. Bypassoperation skrämde och läkarteamet var osäkra på effekten i mitt fall. De hade medicinsk möjlighet att ta god tid på sig. Jag var involverad och jag kände mig trygg.

Lite extra spänning blev det i rummet när jag deklarerade att jag verkligen kände mig trygg, och att "jag litar på honom där uppe". Nästan lite sårat replikerade en av läkarna: "Det är ju vi som ska göra jobbet". Ja, jag vet, svarade jag, det är just det jag litar på, att "han däruppe ska hjälpa er med". Ett lite snett, men hjärtligt leende avslutade konferensen.

Kanske var det all den samlade hjärtlighet jag möttes av som skapade både trygghet och respekt för vårdens personal, i tjänst 24 timmar av dygnets 24. Troligen mötte jag mellan 50 och 60 olika personalfunktioner och vårdarbetare på avdelningen. De flesta föreföll ha några års livserfarenhet. Alla orkade förmedla ett leende, om det så var mitt i natten. Jag var inte den äldste patienten. Inte den sjukaste heller. När någon av alla mina elektroder och sladdar ramlade av vid tvåtiden på natten kände jag mig inte till besvär. Inte ens när sköterskan fick rycka ut bara några minuter senare och fixa en annan sladd. Men mest imponerad blev jag när akutlarmet gick mitt i natten, och samtlig personal närmast som en enda raket var på plats vid larmbädden för att ge hjärtmassage och för att rädda ett liv som höll på att fly.

Så kom den åttonde dagen och läkarteamet hade bestämt sig för att göra en så kallad ballongsprängning som innebär att mina kärl skulle vidgas med hjälp av en eller flera nätliknande kateter. I mitt fall skedde det via ljumsken.

Visst spelade nerverna med. Jag var helt vaken och kunde kommunicera. Men vem har så mycket att tillägga i denna operationssterila science-fictionmiljö, med rymdliknande figurer runt britsen, och ett tiotal tv-skärmar som visade hur "stenterna" fördes mot hjärtat. Men den märkligaste känslan var kirurgens sammetslena fingrar, när han lokaliserade var snittet skulle läggas. Jag kände mig som om kirurgen hanterade det dyrbaraste Stradivariusinstrumentet i världen. Nu var det bara kirurgen och jag. Nu gällde det mitt liv.

Det gick bra. Det tog lång tid. Det fanns ingen smärta. Kirurgen och jag kunde skiljas med förhoppningen om att inte behöva ses på mycket länge. Kallsvetten avtog från pannan och personalen började rulla mig tillbaka genom sjukhuskorridorerna. Tryggheten där på rullsängen blev nästan lite kärleksfullt ironisk, när den gamla frikyrkopsalmen (Emil Gustafsson 1886) tonade upp i mitt nyreparerade hjärta:

Mång tusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma,
ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med Dig

Min upplevelse handlade inte om romantik, eller verklighetsflykt. Hälsa och styrka håller på att återvända. Nu följer mediciner, träning och rådgivning. Vården, den så förtalade, fast ändå troligen bäst i världen, hade fungerat. Inte bara för mig, utan för tusentals andra patienter i Sverige under de här tio dagarna. Därför är det något som inte stämmer mellan de olika bilder vi får av hur vården fungerar. Det är inte blödighet att se det goda, det som fungerar, det som är bra. Skulle vi våga se mer av det, skulle även det som inte fungerar kunna förändras och förbättras mycket snabbare. Facket, lönerna, arbetsscheman är bara en rättmätig del av vården. Jag fick möta den andra delen. Den varma, den hängivna, den tröstande.

Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se

Antalet platser på iva blir allt färre i Sverige

Sjukvård. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige fortsätter att minska och kritiska röster talar bland annat... fredag 28/1 16:51

Anklagelserna mot Bibeln måste bemötas och tas på allvar

Ledare I mer än två hundra år har kristen tro utsatts för kritik – inifrån den kultur som själv är ett... lördag 29/1 00:10

Teater, helande och omvändelse

Missionsglimten Här kommer en hjärtlig hälsning från Kroatien. Nu är julhögtiden nästan slut – på riktigt. För oss... lördag 29/1 00:00

Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

Omöjligt vara både kall och varm som kristen lördag 29/1 00:00

Regeringen: Sök upp familjer där barnen inte går i förskola

Politik. Det ska bli tvingande för alla kommuner att bedriva verksamhet där man söker upp och påverkar... fredag 28/1 13:00

Liberala demokrater pressade inför höstens mellanårsval

Ledare Nästan varje USA-president brukar möta sitt första mellanårsval i motvind. Man lovade stort i... fredag 28/1 00:10

Grattis till doktorshatten, prins Daniel!

Ledare Prins Daniel har utsetts till hedersdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm för sina stora... fredag 28/1 00:00

Senaste nytt

    Planen som skapar en palestinsk stat utan att följa några avtal

    Israelkommentar Oslo-avtalen var de fredsavtal som Israel och PLO slöt under 1990-talet, vilka ledde fram till...

    Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

    Omöjligt vara både kall och varm som kristen
    Följ Världen idag i sociala medier