Sekulära agendan saknar folkets stöd

För många barn och deras föräldrar är skolavslutningar i kyrkan en fin tradition som bidrar till sammanhållning och gemenskap. En prästs medverkan, med en enkel bön, trosbekännelse och en uttalad välsignelse, har varit berikande inslag som har bidragit till att göra avslutningar minnesvärda för många elever genom åren. Knappast några svavelosande domedagspredikningar eller försök att omvända barnen, utan enkelt och värdigt. Så har det varit under lång tid och många föräldrar vill att deras barn ska få uppleva samma fina avslut på läsåret som de själva fick. En lång tradition med stark folklig förankring.
På senare år har avslutningarna i kyrkan börjat ifrågasättas. Inte främst från dem som berörs – elever och föräldrar – utan från myndigheter och... ja just det – Humanisterna.
Skolverket poängterar att det är viktigt att rektorerna har kontroll över avslutningarnas innehåll och utformning, men ser inga hinder för att kyrkan används som lokal. Så här står det på Skolverkets hemsida:
Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.

Att vistas i en kyrkolokal är således förenligt med Skolverkets uppfattning, men utan bön, välsignelse eller trosbekännelse. Huruvida psalmer som "Den blomstertid nu kommer" får sjungas i kyrkan framgår inte av uttalandet. Inte heller hur man ska hantera en situation där barnen råkar titta på bilder av Jesus och genom dessa utsätts för otillbörlig påverkan. Hela frågan blir aningen absurd. Resultatet av den rigida hållningen blir protester från föräldrar som undrar varför skolan förvägrar deras barn en skolavslutning i kyrkan med tillhörande inslag.
Den ateistiska organisationen Humanisterna tar frågan – som så ofta – ett steg längre. De förutsätter att prästen får ledigt och att det är en helt sekulär ceremoni. De hävdar att det bästa naturligtvis är att förlägga denna ceremoni någon helt annanstans än i en kyrka, men kan förstå att det på vissa orter kan vara svårt att "hitta en vacker lokal som kan matcha en fin gammal kyrka". Så heter det när Humanisterna kommenterar frågan.
Men inte nog med det. De fortsätter nämligen med att hävda följande:
Tydligen är det somliga församlingar som vägrar låna ut kyrkan till skolavslutning om inte prästen får leda den. Den hållningen är oacceptabel. Vi är alla bidragsgivare till att våra gamla svenska kyrkor restaureras och hålls i gott skick. Oavsett om vi är medlemmar i Svenska kyrkan eller ej, betalar vi alla via skattsedeln för detta underhåll, och således bör också sekulära skolavslutningar kunna hållas i dem, om inte mer lämpade lokaler finns att tillgå.

De allra flesta kyrkorna i Sverige ägs av församlingarna eller stiften. Att kyrkor restaureras med stöd av offentliga medel förändrar inte detta faktum. Eller menar Humanisterna att alla som någon gång har fått del av offentliga medel per automatik har godkänt statlig nyttjanderätt? Alla de som har tagit emot bostadsbidrag eller utnyttjat rot-avdraget löper ju med en sådan retorik risk för att deras hus utnyttjas för allehanda sekulära ceremonier. Företag som har fått stöd får ju också vänja sig vid tanken att deras lokaler används för skolavslutningar eller andra offentliga arrangemang. Inte särskilt genomtänkt.
Den sekulära agendan krockar alltsom oftast med den breda folkviljan och sunt förnuft. Här är det uppenbart.