Romerna förföljs i Sverige

Jag har med intresse tagit del av Världen idags artiklar (8/7,15/7 och 20/7) om de rumänska romerna i Sverige. Det som händer meddetta folk i Europa i dag är allvarligt och både Kyrkan och politikerbehöver vakna upp.
Politikerna därför att det som händer romerna i Europa i dag är enkuslig upprepning av historien på 30-talet, och Kyrkan därför att vikan bli en viktig del av lösningen på detta problem.
Historierna som mina romska vänner i Stockholm berättar handlar om hursläktingar i Rumänien, Tjeckien eller Slovakien förföljs och att ingeni samhället ställer upp till deras försvar. Miljontals människor i våregen världsdel förföljs alltså i dag enbart på grund av sitt ursprung.Inte bara av högerextrema grupper utan även ländernas egen polis.

Den judiske författaren Ludvig Igra skriver i "Den tunnahinnan": "När romerna i de forna kommuniststaterna i dag förföljs,fördrivs och mördas är det i en omfattning som får en att tänka påförföljelserna under naziepoken. Den allmänna likgiltigheten införzigenarnas nöd är lika påtaglig i dag som den var inför judarnas ochzigenarnas öde under naziepoken. Då ville ingen ta emot dem och så ärdet ännu i dag".
I en av Världen idags artiklar berättar föreståndaren för Ny Gemenskap,Anna Malmqvist, att "Diskrimineringen och utanförskapet är värre än attvara uteliggare i Stockholm". Ett oerhört uttalande från en väl insattperson. Men hitintills har jag inte hört en enda svensk politiker somvågar tala om de här frågorna i klartext. Och ändå stod många av dem pågator och torg nyligen och talade sig varma för att vi måste engageraoss i Europa. Lösningen kan väl inte bara vara att hindra dessamänniskor att komma hit?
Sverige är inte förskonat från hat mot romerna heller. Det handlar omatt man inte får lägenhetskontrakt, blir sparkade från jobbet, blirtrakasserade av polis, vägras komma in på restauranger, campingplatseroch så vidare.
När jag föreläser om romsk kultur på olika institutioner och iblandkyrkor i Stockhomstrakten möter jag ganska ofta rent rasistiskauttalanden och fördomar. Till och med i kyrkan! "Dom är sådana" sägerman och tycker att man har stor erfarenhet av att det stämmer. När jagdå påstår att jag känner flera hundra romer i Stockholm som påståendenainte stämmer in på så vägrar man ändå att acceptera fakta. Man "vet".
Världen idags artiklar visar på en trend som troligen kommer att ökalavinartat. Antalet romer i Sverige kommer kanske att vara fördubblatinom några år. Frågan är om vi då kommer att uppleva vad man upplevde iItalien förra sommaren. Pöbelhopar som bränner ner romers hem uppeggadeav påhittade historier som i detalj är kopior av historier frånnaziepoken.
Genom åren har jag lärt mig att romer i allmänhet inte har något somhelst förtroende för vårt samhälle. Man tror inte att samhället står påderas sida. Men inför kyrkan och pastorn/prästen är det annorlunda. Viär den enda "institutionen" som romerna tror "vill dem väl". "Här ärden enda plats i stan där jag får vara mig själv" sa en ung romsk mantill mig för ett tag sedan efter att ha berättat om svår förföljelse påjobbet.

Så vad gör vi i kyrkan då? Jo, oftast blir den enda kontaktenatt vi hyr ut kyrklokalen till en romsk grupp, men den där nödvändigakontakten med oss andra uteblir. Så blir de isolerade även i kyrkan!Dags att göra något!

Kjell Waern
pastor församlingen New Life, Stockholm