Politikens gränspoliser

"Politiskt utformade system ska fungera som stödhjul för en tryggare färd. Men inte hålla i styret och inte dirigera vart resan ska gå." Det sade Göran Hägglund i lördags i ett tal i Borgholm.
Han och kristdemokraterna är tydliga med en klassisk liberal tanke: människor ska inte detaljstyras av politiska ingenjörer, allt är inte politik. Här finns en tydlig skiljelinje mellan den borgerliga alliansen och den rödgröna koalitionen.
Hägglund sa vidare: "Jag har sagt att vi kristdemokrater ska vara politikens gränspoliser. Det innebär att vi ska vara de som står emot när politiker vill styra istället för att stödja. Den politiska uppgiften är att stödja och underlätta familjers, kvinnors och mäns, val – men inte att styra dem. Vi står också för en relationslinje i politiken. De relationer som betyder mest, det är de som är långsiktiga. Och det är framför allt familjerelationerna."

Detta är bra, tydligt och viktigt. Här borde dock allianspartnern folkpartiet vara trogen sin egen ideologi. Hägglund talade om att familjen som en grundläggande enhet i samhällsbygget som ska ges förtroende och stöd. Men han sa inget om vilken slags familj. Detta är ju tyvärr långt ifrån självklart i dagens Sverige.
Tyvärr och till landets eget fördärv har äktenskapet omdefinierats, ja utdefinierats. Det har neutraliserats – könsneutraliserats. När man väl slagit in på denna värdeneutrala bana öppnas dammluckorna för fortsatt familjeneutralisering. Nästa steg blir antalsneutrala (polygama) familjer. Sedan följer kanske släktneutrala (incestuösa), åldersneutrala och artneutrala familjer.
Här behövs tydlighet och långsiktighet för barnens välfärd och för det gemensamma goda.
Hägglund pekar på de rödgrönas tro på social ingenjörskonst och vilja att detaljstyra människors vardag. Han menar att vårt egna personliga ansvarstagande i vardagen är möjligt och önskvärt, och säger: "Därför handlar det goda samhället ytterst om vår personliga moral." Han menar att ett samhälle hålls ihop av värdegemenskap, och han skyr "massproduktion av lagar och förordningar".

Men även här måste man fråga: vilken moral, vilken etik förespråkar Hägglund? Det säger han ingenting om i talet. Men på KD:s hemsida är man tydlig: "Kristdemokraterna bildades inte för att slå vakt om en särskild samhällsgrupps intressen, utan för att främja idéer med grund i den kristna etiken. Vårt partinamn förklarar att vi står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. "
All etik är inte samma. Säg gärna det, herr Hägglund! Det är skillnad på ett judiskt-kristet grundat rättssamhälle jämfört med samhällen som har sharia som bas. Hur ska Sverige hantera och bemöta de grupper som vill införa sharia i vårt land? Hur tänker den borgerliga alliansen när det gäller förtryck och förföljelse – i Sverige – av dem som lämnar islam och exempelvis blir kristna?
Hägglund lyfte fram vikten av långsiktighet för att bygga det gemensamma och goda samhället. Det är mycket bra. Familjer och etik är avgörande i samhällsbygget. Men inte vilka familjekonstellationer eller vilken etik som helst.
Hägglund har förtjänstfullt fört upp politikens gränser på dagordningen. Det vore bra om han kunde lyfta debatten ytterligare angående familjer och etik.

Mats Tunehag
ledarsidan@varldenidag.se