Plusarkiv: Vart tar demokratin vägen?

Det verkar som om de riktigt stora och avgörande besluten ska tas av våra politiker utan någon politisk debatt och diskussion. Det är till och med nästan så att de som har invändningar – även om de är välgrundade och omfattas av många – mot drastiska och avgörande förändringar, ska svartmålas och idiotförklaras. Det är självklart ett sådant förfaringssätt varken är bra för demokratin eller för tilltron till de politiker som bidrar till en sådan jargong.
Familjepolitiken och säkerhetspolitiken är två centrala områden i Sverige som har genomgått avgörande förändringar de senaste decennierna. Sverige har nedrustat försvaret med motiveringen att vi numera lever i en fredlig värld - åtminstone i vår del av världen. Sverige har även via opinionsbildning och lagstiftning försökt att montera ned familjen som samlevnadsform. Nästa steg i denna utveckling är könsneutralitet, medan ålders-, släkt-, och antalsneutralitet står på tur.

Det märkliga med denna utveckling är att extremvänstern, via medierna, har haft ett avgörande inflytande i båda dessa frågor. Vi har därför en situation där Lars Ohly och Gudrun Schyman i stor utsträckning har bestämt agendan för hur Sverige ska se på säkerhetspolitik och familjepolitik.
Det paradoxala är att effekten av de beslut som fattas kan få en helt annan vändning än vi tänkt oss. Med vår egen nedrustning som bakgrund presenteras helt plötsligt ett medlemskap i Nato som den enda lösningen. Och det faktum att det redan finns en EU-armé, blir inte lika kontroversiellt. Beslutet i Sveriges riksdag nästa vecka om att ratificera Lissabonfördraget – som Irland sade nej till – förvandlas till ett litet politiskt randbeslut.

Världen idag
ledarsidan@varldenidag.se