Oklart vart den nya regeringen styr i frågan om könstillhörighet

Den sexuella revolutionen rullar vidare och sätter sin prägel på allt fler områden.

I DN ifrågasätter journalisten Vesna Prekopic normen om trohet i en kärleksrelation. Ett av hennes argument är frågan om konsekvens. Vi har redan förändrat andra normer på familjebildningens område. Varför inte ta ett steg till och förändra synen på trohet? Hon skriver:

”Men om det har varit möjligt för oss att spränga normerna för hur en familj är konstituerad, borde det vara möjligt att slå hål på föreställningen att det inte går att äta kakan och ha den kvar.” Ja, vad är grunden för att kritisera en viss norm men behålla andra?

I DN avslöjas att svenska fertilitetskliniker säljer sperma till andra länder. I Sverige får en spermadonator som mest ge upphov till barn i sex familjer. Men den privata kliniken Livio säljer ”high quality Scandinavian sperm” vidare till andra länder. Deras gräns är att en donator får bidra till barn i max 25 familjer världen över. Med två barn per familj betyder det 50 barn per donator, 50 halvsyskon. Spelar biologiska band ingen roll längre?

SvD hade nyligen ett reportage om en familj med tre föräldrar som bor ihop. I rubriken hävdas att fem föräldrar är bättre än två. Och kvällstidningarna har regelbundet klickvänliga artiklar om polyamorösa relationer eller reportage på temat ”så är livet som swingers”.

År 2004 skrev filosofen Torbjörn Tännsjö en artikel i DN, där han, i den då växande debatten om homosexualitet, efterfrågade en helhetssyn: ”Jag tror i synnerhet att det är viktigt att alla, som offentligt attackerar hetronormativiteten, gör klart för sig själva och andra varmed de vill ersätta den.” På den utmaningen fick han inte mycket till svar.

Den sexuella revolutionen har genomförts, inte genom att presentera ett nytt sammanhängande synsätt på kropp, sexualitet och relationer, utan genom att kritisera den traditionella synen ett område i taget och gradvis förändra perspektiven. Tännsjö såg detta tydligt: ”Jag lider med dessa traditionalister, då jag ser hur kritiker av heteronormativiteten vägrar att möta dem med blanka vapen!”

Samma process pågår nu i kyrkorna. Ingen ny helhetssyn presenteras. Det är i stället ett område i taget som ska förändras.

Den 21 februari kommer regeringen att presentera ett lagförslag till riksdagen om ny könstillhörighetslag. I ett utkast från 2021 föreslogs mycket radikala förändringar som byggde helt på tanken om den enskildes självbestämmande och självidentifikation för ändring av juridiskt kön. Enligt det förslaget skulle en ändring av juridiskt kön gå att göra utan utredning från det att man är 12 år (mellan 12–18 år tillsammans med vårdnadshavarna). RFSL tycker inte det är tillräckligt, utan önskar en ännu lägre åldersgränsen, så att barn kan börja skolan med korrekt juridiskt kön.

I en senare version från juli 2022 har vissa förändringar gjorts i lagförslaget. Självidentifikation är inte längre enda kriteriet utan det ska fortsatt krävas viss prövning av legitimerad läkare eller psykolog. Åldersgränsen för att ändra juridiskt kön har i det förslaget också höjts från 12 till 16 år.

Båda de versionerna lades fram av den tidigare regeringen. Exakt var den nya regeringen står i dessa frågor återstår därför att se. Men oavsett innehållet i lagförslaget som ska presenteras den 23 februari så är en sak säker: Vi har ännu inte sett var den sexuella revolutionen kommer att sluta.

Desto viktigare då att den kristna kyrkan möter den här utvecklingen med det som kulturen saknar: En genomtänkt helhetssyn.