Oenighet i skogspolitiken och ett växande Tidöteam

Lugnet före stormen. Så skulle man kunna karakterisera opinionsläget vid utgången ur den traditionella semester­månaden. Under augusti kommer valrörelsen att dra igång. Några viktiga saker som påverkar den politiska situationen har dock hänt. Novus’ opinions­mätning för juli månad publicerades den 23 juli. I den gick samtliga Tidöpartier med undantag av liberalerna framåt. Det är intressant. Krist­demokrat­erna nådde över sex procent (6,1) och Sverige­demokraterna över tjugo procent (20,4) medan Moderaterna trots fortsatt motvind ökade till strax över sjutton procent (17,3). Liberalerna ligger nu under två procent och bör inte räknas in i ett regerings­alternativ.  Utan L får en Tidöregering 43,8 procent.

Eftersom samtliga partier i denna trojka är på uppgång är sannolik­heten stor att tillväxten fortsätter. Skulle de tre partierna klara att ta drygt en procent ytterligare har de i praktiken omintet­gjort en regering bestående av Centern, Social­demokraterna och Miljöpartiet. I Novus’ mätning för juli månad får dessa tre partier tillsammans 45,6 procent (C 6,6 procent, S 31,8 procent och MP 7,2 procent). Två ytterligare faktorer äventyrar denna möjliga rödgröna koalitions­regering. Den första är att den bygger på att Mp faktiskt skulle nå över sju procent på valdagen den 13 september. Men Mp har bara en gång tidigare i historien nått över sju procent, vilket var 2010. Då fick partiet 7,34 procent av rösterna. De framgångar som Mp (och V) ofta haft i opinions­undersökningarna har sällan motsvarats av valresultaten.

Bakgrunden är förmodligen att det anses lite mer socialt accepterat att uttrycka vänster­politiska sympatier i offentlig­heten än motsatsen. Den andra faktorn som försvårar för bildandet av en rödgrön trepartiregering gäller skogs­politiken. När det kommer till den för Sverige så viktiga skogspolitiken är de två partierna inte alls överens. Skogs­industrin är avgörande för Sveriges handels­balans och Sverige tillhör en av världens främsta exportörer av trävaror, massa och papper. Den svenska exporten av trävaror uppgick 2024 till 13 procent av den globala handeln!

Hur vill då C och MP förvalta skogen? C:s skogspolitik bygger på principen ”frihet under ansvar”, vilket innebär själv­bestämmande för skogsägarna, marknads­baserade lösningar och ”rättvis” ersättning vid statliga naturvårds­ingrepp. Ett konkret uttryck för denna politik är det under sommaren presenterade förslaget att sälja av Sveaskogs produktiva skogsmark till privat­personer. MP vill å sin sida motverka vinst­maximering och minska avverkning, det vill säga i praktiken minska den svenska exporten av trävaror. Någon försäljning av Sveaskog är MP inte intresserat av.

Elisabeth Thand Ringkvist deklarerade förra veckan att ifråga om skogs­politiken ”kraschar” C och MP ordentligt och att hon hellre samarbetar med KD och S i en regering än MP. Både S och C har tidigare deklarerat att de inte är intresserade av V i regeringen. C:s besked angående skogs­politiken och Mp betyder att det inte finns några reella förut­sättningar för en rödgrön treparti­regering.

Konsekvensen blir i slutändan den att V och Mp, enskilt eller tillsammans, kommer att tvingas antingen acceptera en regering bestående av S + C (och eventuellt KD) eller bli ansvariga för ett nyval.

Det är osannolikt att en regering bestående S och C, och eventuellt KD, skulle bli större än övriga fyra partier tillsammans. De sakpolitiska motsättningar som finns i relation till både vänster­partierna (V och MP) och övriga högerpartier (M och Sd) försvårar förhandlings­lösningar. Detta pekar på nyval senare i höst.