Oansvarig migrations­politik kan leda till verklig rasism i kommande generation

Domen mot den man som överföll den då 16-åriga Meya i en gång­tunnel i Skellefteå har upprört många. Mannen, som har ursprung i Eritrea, dömdes till tre års fängelse för våldtäkt, men eftersom våldtäkten inte ansågs ha varit tillräckligt grov dömdes han inte till utvisning.

Fallet har fått enorm medial spridning, och då även i forum där en majoritet av användarna är unga. Aftonbladets Tiktok-video om domen har fått närmare 600 000 visningar, och Expressens motsvarighet har fått över 240 000 visningar. Därtill har inlägg om fallet fått stor spridning på Youtube, Facebook och Instagram.

Det här är inte första gången som ett överfall i Skellefteå väcker ilska och starka känslor. Den 7 juli 2022 hittas nioåriga Luna i ett skogs­område på Morö Backe, ett par timmar efter att hon lämnat fritids för att cykla hem. Hon är naken, har ett skosnöre knutet runt halsen och andas knappt, och snart visar det sig att hon har blivit våldtagen och nästan strypt till döds. 

Luna överlever mot alla odds, men har fått så allvarliga hjärnskador att hon varken kan prata eller röra sig normalt. Tre år senare har Luna lärt sig gå med en gåstol – men det är tydligt att hon aldrig kommer att bli sitt gamla jag igen ifall det inte sker ett mirakel.

Den minst 15 år gamla pojke som utförde det brutala dådet dömdes till rätts­psykiatrisk vård med särskild utskrivnings­prövning, vilket innebär att han inte skrivs ut förrän det fattats ett rättsligt beslut om saken. På grund av att han hade bott i Sverige i mer än fem år fanns det enligt åklagaren dock inte några lagliga förutsättningar att utvisa honom.

Fallet rörde alltså upp starka känslor, men det som främst lyftes upp i medier var kritiken mot socialnämnden samt brist på informations­utbyte mellan socialtjänst och polis. Pojken hade nämligen utretts för antastning av flickor på skolan och var misstänkt för att ha försökt överfalla en kvinna vid en gångtunnel.

I sociala forum på nätet fanns det dock gott om personer som frågade sig varför pojken, som bedömdes ha en psykisk störning och stor återfallsrisk, inte utvisades. Nu har lagstiftningen delvis ändrats så att det blir lättare att yrka på utvisning vid brott, och regeringen vill göra det ännu enklare. Det hjälper dock varken Meya eller Luna.

Att vreden mot rättsväsendet är stor bland människor är förståeligt, men ilskan borde inte riktas mot de enskilda domarna och nämnde­männen som har följt lagboken, utan mot de makthavare som under många års tid låtit människor från vålds­präglade länder strömma in i vårt land utan att det funnits krav på uppförande eller klanderfrihet och utan att det funnits resurser nog att ta emot dem på ett bra sätt. För Meya och Luna är ju långt ifrån ensamma om att drabbas av våld från personer med utländsk bakgrund – statistik visar att män med utländsk bakgrund är överrepresenterade vid överfallsrån, mord, dråp och våldtäkter.

Att människor som kommer från kaosartade länder utövar våld i högre utsträckning än den som vuxit upp under trygga förhållanden är inget konstigt – dels kan personer som varit en del av vålds­utövandet i hemlandet få uppehålls­tillstånd i Sverige, dels har den som blivit utsatt för våld större risk att drabbas av psykiska skador och att själv utöva våld. Det fråntar dock inte personen ansvaret för sina egna handlingar.

Självklart måste Sverige även i framtiden kunna ta emot människor med skyddsbehov, men för att värna den möjligheten är det nödvändigt att grova brott likt dem i Skellefteå resulterar i kraftfull lagföring och utvisning.

Ifall politikernas yrvakna förslag inom detta område inte blir verklighet är risken stor att många av nästa generations svenskar fylls av ilska mot alla invandrare – och i värsta fall börjar omfamna verklig rasism.