När polischefer ställs inför rätta

Rättegången mot Göran Lindberg, förre polischefen i Uppsala, avslutades i mitten av förra veckan. Nu på fredag kommer domen att presenteras i samband med en presskonferens på Södertörns tingsrätt. Det ska bli spännande att se vad domstolen kommer fram till den här gången. De senaste åren har Sveriges polis- åklagar- och domstolsväsende hanterat en rad olika brott som olika polischefer gjort sig skyldiga till.
Det är bara att nämna polischefer som Olle Liljegren och Tage Åström, samt den polis som under år 2006 drev sexklubbar i Stockholm parallellt med att han hade ansvar för Stockholmspolisens underrättelsetjänst, för att bilden ska bli tydlig. I samtliga dessa tre fall har domstolarna förkunnat milda domar. Och i samtliga fall var dessa tre polischefer knutna till Stockholmskriminalens underrättelseverksamhet – som ägnade sig åt kontroversiella brottsprovokationer.
Den polischef som var sexklubbsdirektör dömdes följaktligen inte för koppleri, utan endast för skattebrott. Olle Liljegren fälldes visserligen i Högsta domstolen för vapenbrott och tjänstefel och avskedades från polisen, men fick endast villkorlig dom.

För endast några veckor sedan föll domen mot Tage Åström. Han avslöjades via den tyska polisens avlyssning av en internationell ekobrottsling som visade sig vara polisinformatör åt svensk polis. Avlyssningen visade att Åström skulle få 200 000 kronor för att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare som han sedan skulle genomföra en husrannsakan hos. I de avlyssnade samtalen, som finns nedskrivna i förundersökningen, säger polisinformatören att "Tage och hans polare" har planterat narkotika vid tidigare tillfällen. Polisinformatören berättar att "Tage och hans grabbar... tar till ganska fula metoder för att få dit folk..."
Telefonsamtalen beskriver hur Tage Åström gett instruktioner om hur de 200 000 kronorna ska överlämnas: i kontanter och någon annanstans än i Stockholm, eftersom informatören och Tage inte får synas tillsammans och elektroniska spår skall undvikas. Den 7 januari 2005 betalas enligt polisutredningen 22 943 euro från uppdragsgivarens konto till polisinformatören. I en redovisning till sin uppdragsgivare, som vid en polisrannsakan hittas i informatörens dator, står det "23 000 till Tage".

Domen nu i slutet av juni innebar att Tage Åström – trots den tyska polisens avlyssning – inte fälldes för detta spekulativa planteringsförsök. I stället dömdes han till villkorlig dom av Stockholms tingsrätt för att ha tagit emot två mobiltelefoner och gjort otillbörliga sökningar i polisens dataregister.
I december 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens illegala informatörsverksamhet, som avslöjade att de informatörer och infiltratörer som använts av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal. Ovanstående tre domar tyder på att även polisen undslipper konsekvenser när de utnyttjar sina kontakter i den undre världen för egna och olagliga syften. De milda domarna tyder på att de åtalade har stöd i rättsväsendet och kanske till och med från högre ort.
Frågan är om fredagens dom mot Göran Lindberg kan bidra till att skapa klarhet kring hur de illegala nätverken kopplat ett grepp om delar av svenskt polisväsende. Det är i varje fall inte rimligt att det bästa sättet att slippa stränga straff om man vill begå brott ska vara att bli polis.

Ruben Agnarsson
ledarsidan@varldenidag.se