Låt ingen behöva fira jul ensam det här året

”Ensamheten är svår – mycket svår.” Orden kom från en kvinna i 80-års­åldern vars dagliga verksamhet i Oskarshamn hotades av nedläggning. Därmed satte hon ord på det som många känner när de mister sin livs­kamrat, flyttar till en ny plats eller på annat sätt förlorar sitt sociala samman­hang.

Sverige beskrivs ibland som det ensammaste landet i världen. Huruvida detta stämmer är svårt att avgöra, men klart står att runt 41 procent av hushållen i Sverige är ensam­hushåll, att cirka sex procent av befolkningen uppger att de ”ofta eller alltid” besväras av ensamhet och att omkring 664 000 personer i Sverige saknar en nära vän.

I dag firar vi det ofattbart stora i att Gud blev människa och kom till jorden, men i dag är också en dag då vi samlas i familjer för att äta julmat och titta på Kalle Anka; dela ut julklappar under stoj och stim; och trängas i soffor framför julgodis och klementiner. Inte är det då konstigt att det är dag som är extra tung för dem som saknar den där familjen att dela traditionerna och gemenskapen med.

Sveriges Radio uppgav 2018 att omkring fem procent av Sveriges befolkning är ensamma över julen eller inte firar jul alls; andra siffror gör gällande att det är omkring tre procent som firar jul ensamma. Siffran kan låta låg, men betänker man att detta innebär fler än 300 000 personer är det inte så lite. En del av dessa har antagligen gjort ett medvetet val att fira jul i ensamhet, men för den stora merparten är det sannolikt ofrivilligt. Därtill finns det garanterat personer som har gemenskap en del av dagen, men som tillbringar största delen av julafton i ensamhet.

Första gången som ensamhet nämns i Bibeln är i 1 Mose­bok 2:18 där Gud säger: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam.” Det här är också första gången som något dåligt nämns i Bibeln över huvud taget – det sker till och med innan synden har kommit in i världen. Det måste betyda att ensamhet inte är något som vi har skapats för och att det är något som är av högsta prioritet för Gud att ”få bort”.

Det innebär också att vi som kristna har ett stort ansvar att motverka denna ensamhet och göra allt vi kan för att skapa gemenskap.

Så hur gör vi då det?

Det är jättefint att kyrkor ordnar julbord för ensamma och nyårs­firanden för den som inte har någon att fira med, men ska vi utrota ensamheten på riktigt behöver vi antagligen göra ännu mer som Jesus, i både vardag och fest. Säga: ”Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." Eller bjuda hem människor till gemenskapen i våra egna hem.

Men hur ska det gå om moster Agda blir så där klagande och farbror Bengt börjar prata politik som ingen håller med om? kanske någon undrar.

Och nej, det kanske inte blir det ”smidigaste” firandet man varit med om ifall man bjuder in personer som inte brukar vara med, men det kanske blir mer minnesvärt än någonsin? Och det kanske slutar med att du själv får vänner som är vid din sida den dag du inte har någon att småprata med vid morgon­kaffet eller få hjälp av när du ska sätta upp tavlor.

Må den här julhelgen bli en helg som vi gör till Guds ära. Låt ingen du känner behöva fira jul ensam.