Lärdomar från pandemitiden

När en ny sommar, utan restriktioner, står för dörren kan det vara skäl att minnas att det fanns en tid, endast ett eller ett par år tillbaka, då livet levdes annorlunda, stillsammare, enklare, försiktigare. I dag tycks vi ha glömt den livsstil som vi anpassade oss till under några år då vi hotades av en smittsam sjukdom.

Kanske är det dags, innan vi helt släpper våra upplevelser under covid-19-pandemin, att fundera över om det fanns några positiva erfarenheter att ta med sig.

Pandemin lärde oss att mycket av det vi bedömer som viktigt i tillvaron går bra att klara sig utan. Ja, att det till och med kan vara positivt att välja bort och rensa i almanackan. Det gick bra att hålla sig till de nödvändigaste inköpen och avstå shoppingrundan; på köpet, om man får uttrycka det så, upplevde de flesta att det blev mer pengar över av lön och pension.

I dag, när många står timmar i kö till incheckning och passkontroll på Arlanda, kan vi konstatera att det också gick bra att avstå från resor. Charterresan var inte nödvändig, vi kunde klara oss utan weekendresan eller sportlovsresan. Ja, vi upptäckte kanske att det fanns alternativ i närmiljön – en enkel utflykt, en skidtur på hemma­plan, en promenad längs en vandringsled – som gav lika mycket stimulans eller avkoppling som den dyra resan.

Och som bonus, betydligt mindre stress.

De stora kalasen, restaurang- och kafébesöken – de gick bra att klara sig utan. Att också en hel del kristna aktiviteter ställdes in kunde vi leva med. En del kändes tomt, en del längtade vi efter, men annat kunde vi avstå ifrån utan större saknad. Det gick bra, ja, kanske bättre, att fira högtider utan större arrangemang. Kanske upplevde barn och unga att det var ganska skönt att slippa ägna en stor del av fritiden åt organiserade aktiviteter?

Vi kunde konstatera att vår materiella standard är hög. De flesta vuxna klarade sig utan större klädinköp under ett par års tid, hemmens utrustning behövde knappast kompletteras, det gick bra att använda det vi redan hade. Innehållet i skafferier och frysboxar kom till användning.

För många, främst äldre och ensamma, var pandemirestriktionerna svåra då de tvingade till en smärtsam isolering, när besöksförbud infördes och mötesplatser stängdes. Andra kanske gjorde reflektionen att ensamhet inte alltid är av ondo, att det finns ett eftersatt behov av att vara för sig själv, hinna tänka och reflektera.

Det finns ett uttryck som användes flitigt under 1900-talets sista decennier: Small is beautiful, litet är vackert, med innebörden att glädje och gemenskap bäst söks i de små sammanhangen – i hemmet, i närmiljön, i naturen. Omärkligt ersattes den inställningen av sin motsats: Ju större desto bättre. Större hus, större bilar, resor till jordens alla världsdelar.

Pandemin gav oss en tankeställare. Störst är inte självklart bäst. Närhet och gemenskap trivs i de små sammanhangen. Det enkla ger tillfredsställelse och vederkvickelse. Låt oss inte tappa bort den erfarenheten. Litet är faktiskt vackert.