Opinion
Kristna behöver förstå sin tid för att agera rätt

Det är en del av det mänskliga livet att kunna hantera förändring utan att drabbas av panik eller paralyseras av rädsla. I stället behöver man förstå sin tid för att kunna agera med vishet.
Vi säger ofta att vi lever i en brytningstid, en tid av stora förändringar. Påståendet är sant, men det gäller inte enbart vår tid – vi är sällan så unika som vi tror. Många tidigare generationer har också levt med dramatiska förändringar. Torka och missväxt, konflikter och krig, politiska revolutioner och religiösa strömningar, påtvingade och frivilliga folkvandringar har omkullkastat människors liv och förändrat tillvarons villkor.
Det är en del av det mänskliga livet att kunna hantera förändring utan att drabbas av panik eller paralyseras av rädsla. I stället behöver man förstå sin tid för att kunna agera med vishet. Som Jesus säger i Lukasevangeliet 12:54–56:
”Till folket sade han också: 'När ni ser ett moln stiga i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir så. Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett, och det blir det. Era hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden?'”
Konkret stod hans samtid inför det oerhörda att profetiorna om Messias började gå i uppfyllelse i Jesu person, och de behövde förstå tiden de levde i. Men utmaningen från Jesus att förstå sin samtid gäller varje generation.
Vi lever i en tid av omvälvande förändringar som vi behöver hjälpa varandra att förstå. Låt mig nämna några av förändringarna i vår tid.
• Globalisering. Vi lever inte avskurna i vår lilla vrå av världen, utan har digital kontakt med hela världen och – när corona inte härjar – också möjlighet till fysisk kontakt på ett sätt som ingen tidigare generation har haft. Världen har blivit mindre och vi översköljs av information, erfarenheter och kontakter från jordens alla hörn.
• Pluralisering. Vi lever inte i en enhetskultur, med påbjuden religion och med en självklar moralkod (förutom i några få utvalda frågor). Vi står i stället dagligen inför en mångfald av livsåskådningar, livsstilar, värderingar och vi väljer tro ungefär som vi väljer varor utifrån en stor mångfald.
• Sekularisering. Vi lever inte längre i en värld med fönster mot en större andlig värld, utan har vår uppmärksamhet riktad mot den här tiden och den här världen.
• Privatisering. Individen står i centrum, vilket leder till relativisering av tro och värderingar. Det jag håller för sant är sant för mig, det behöver inte vara sant för dig eller sant i sig själv.
• Sakralisering. Det sakrala – det heliga – försvinner inte, men byter plats. Det sker en avsakralisering av sådant som tidigare sågs som heligt och något annat tar dess plats och börjar betraktas som heligt i stället. Människan har alltid något hon sätter sitt hopp till och älskar mer än något annat.
• Urbanisering. Över hela världen sker en snabb inflyttning till städerna och städerna präglas mer än landsbygden av de föregående fem punkterna. Utvecklingen accelererar i dag som aldrig förr.
Är förändringarna bra eller dåliga, goda eller onda? Tänk om det vore så enkelt! Det är väsentligt att inse komplexiteten i det som sker, för att rätt kunna utvärdera samtiden. Utvecklingen har i många fall både positiva och negativa aspekter.
Därför behöver vi som kristna studera vår kultur och hjälpa varandra att sätta ord på det som sker – för att balanserat kunna bedöma det och förhålla oss till det. Vi behöver den klarsyn som Paulus ber om i Kolosserbrevet 1:9–10:
”Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja, med all andlig vishet och insikt. Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud.”