Israel har rätten på sin sida

Jag är tillbaka från ännu en resa till Israel. Som vanligt med en mängd nya intryck och erfarenheter, möten med spännande och intressanta människor, och en del nya tankar. Det slår mig alltid vilket modernt mirakel Israel är. Detta att landet kunde återuppstå och att Israel blivit till en välsignelse, inte bara för världens judar, utan för hela världen – och skulle kunna vara det för arabvärlden också.

Den här gången kom mina tankar till stor del att handla om styrka och svaghet. Det är inte alltid tydligt vad som är vad och resultaten blir inte alltid de förväntade. Det är extra tydligt i Israels fall.

Tittar vi på Israels historia börjar allt med Abraham. En man som levde ett tryggt och lugnt liv bland de sina, men valde att följa Gud, göra livet mycket svårare för sig, och bli startpunkten för det som skulle bli det judiska folket. Han var ensam, man skulle kunna tro även svag – men det stämmer inte. Löftena han hade framför sig var en enorm styrka.
Vi blev ett folk av slavar i Egypten. Vilka är svagare och mer bespottade än slavar? Men detta folk reste sig, under ledning av Gud genom Mose, lämnade slaveriet bakom sig och kunde inta och etablera det land som var lovat oss – trots de ”jättar” som levde i det land som skulle bli vårt. Utan en enorm styrka hade detta inte kunnat ske.

Det finns många liknande exempel i det judiska folkets historia, till exempel den om David och Goliat, och den om Gideons seger.

I modern tid tjänar exemplet med landet Israel som ett närmast övertydligt exempel. Judarna återvänder till sitt land efter många år, vi återupprättar landet och bygger upp något fantastiskt och mirakulöst i områden som ingen bebott på århundraden – och ingen trott skulle kunna bli beboeliga. Ja, det fanns människor och beslut som stödde oss: Balfour-deklarationen, San Remo-avtalet, FN:s delningsplan med mera. Men det är uppenbart att ingen gav landet Israel till folket Israel. Inte heller FN. Det var en svår kamp med stora uppoffringar, ett svagt folk efter Förintelsen blev ett enormt starkt folk.

Självständighetskriget 1948 var ett mycket svårt krig för Israel. Ett litet folk mot många fiender, en liten armé med få vapen mot flera arabiska arméer, ett litet land mot en enorm landmassa som kontrollerades av araberna. Allt talade emot att Israel skulle överleva detta krig. Men man gjorde det, och vid många slag var segrarna mirakulösa. Naturligtvis gäller detsamma under Sexdagarskriget 1967 och Jom Kippurkriget 1973.

Israel hade världens stöd fram tills efter Sexdagarskriget. Jag tror att detta handlar om styrka och svaghet. Vi får stöd när vi är svaga, men starka judar har världen mycket svårt för. Så länge vi hotades av utrotning av arabländerna stod många på vår sida. Inte nödvändigtvis för att vi hade rätten på vår sida, utan för att det var synd om oss. Nu tycker inte större delen av världen det längre. Nu är vi starka. Nu är det synd om palestinierna.

Det är inte fakta och sanning som styr. Då blir det också svårt att vinna över människor till att stödja Israels självklara rätt genom att beskriva verkligheten. Den palestinska myndigheten använder till och med en del av vår terminologi för att vinna sympati och har fått världens stöd för det. Man talar om att palestinier ska ”återvända” till sina hem i dagens Israel. Man använder datumet för Israels självständighet och kallar det ”Nakba” – katastrofen. De har lyckats vinna agendan när det gäller terminologi och ordval.

Vi ska då påminna om att den till synes svage, den man tycker det är synd om, inte alltid är den svage. I palestiniernas fall har de så många på sin sida, både i Israels närområde och i världen. Det är också en helt annan sak att betraktas som svag än att ha rätt. Det är två helt olika saker, men som ofta blandas ihop. Inte minst i Sverige.

Slutligen ska vi också använda den rätta terminologin på platser och företeelser. Det finns inget östra och västra Jerusalem. Det finnsett Jerusalem, som liksom alla andra städer har olika delar som ligger åt olika väderstreck. Men östra och västra Jerusalem signalerar att det skulle vara två städer, och det är det inte. Vi ska inte heller använda ordet blockad när det handlar om gränsen mellan Israel och Gaza. Det är en gränskontroll, som självklart måste utföras när de på andra sidan gränsen har som mål att förinta ditt land. Blockad signalerar att inget och ingen varken kommer in eller ut, vilket inte är sant. Exemplen kan flerfaldigas.

Just nu är vi Israelvänner svaga i jämförelse med alla som kritiserar och ibland uttrycker hat mot Israel. Men, vi har rätten på vår sida, vi ska fortsätta att hävda den och inte vara rädda. Vi ska beskriva detta fantastiska Israel, vi ska se till att ännu fler reser dit och upptäcker att Israel inte är det Israel som beskrivs av de flesta politiker och medier.

Vi vinner i längden!