Har SVT svårt att se en diktatur om den är vänster?

När Syriens diktator Bashar al-Assad störtades i december 2024 kablades glädje­scener ut i SVT och andra medier. Tittarna kunde se hur folk firade på gatorna i Damaskus, hur syrier i Sverige jublade och hur människor ropade ut ord om frihet och hopp. Mindre uppmärk­samhet fick det faktum att det var en terror­stämplad islamist­rörelse som hade störtat al-Assad och att det fanns en oro bland kristna, yazidier och andra minoriteter angående vem som skulle skydda dem nu.

I Rapports första 19.30-sändning efter störtandet nämnde SVT:s Mellanöstern­korrespondent Samir Abu Eid visserligen att minoritets­grupper i landet oroades över att hårdföra islamister tagit makten i Damaskus, men att islamist­rörelsen före­språkar sharia­lagar var det tyst om, och det var jubel­scenerna som var i centrum.

Samma fokus var det i SVT:s Agenda samma kväll och i Sveriges Radio, där rubriken var ”Folk ropar att Syrien är fritt”.

När USA för en vecka sedan gick in i Venezuela och förde bort landets diktator Nicolás Maduro var det ett helt annat fokus. Scenerna som kablades ut var först och främst från själva attacken, och en stor del av sändningarna handlade om huruvida USA:s agerande var ett brott mot folkrätten. 

I Rapports första 19.30-sändning efter insatsen följdes rapporteringen om själva attacken av att SVT:s Latinamerika­korrespondent Tigran Feiler sade att det fanns en ovisshet och oro i Venezuela. Den första venezuelan som klipptes in i inslaget förkunnade att USA inte borde ha fört bort Maduro och att det ”kommer att leda till en ”ännu värre konflikt än den nuvarande”. 

Därefter sade nyhets­uppläsaren att USA anklagar Maduro för bland annat narkotika­brott och vapen­innehav, men detta illustrerades av arkiv­bilder på en leende och vinkande Maduro som gjorde en hjärt­symbol med sina fingrar till publiken.

Även den andra venezuelanen som intervjuades i inslaget verkade nedstämd – personen sade bland annat: ”Jag är rädd.”

Inte förrän åtta minuter in i sändningen fick tittarna se att det var glädje­scener på gatorna där exil­­venezuelaner hade samlats, och höra venezuelaner som berättade att de väntat på den här dagen. Direkt efter inslaget med glädje­scenerna radade dock en reporter upp länder där USA:s agerande fördöms. 

”Vi har alltid varit oroliga över amerikanernas närvaro”, sade Brasiliens försvars­minister som arbetar under den socialistiska presidenten da Silva.

”Kina är djupt bestörta över USA:s attack”, sade ett kinesiskt nyhets­ankare.

Att Argentinas president Milei välkomnade insatsen nämndes, men man fick aldrig höra honom säga det med egna ord.

Därefter intervjuades både en folkrätts­expert och en stats­vetare som sade att attacken stred mot folk­rätten, personer som fick medhåll av M-profilen Carl Bildt. 

Även i Rapports extrainsatta sändning några timmar senare var det samma fokus: dystra miner, ord om oro, för­dömanden, expert­utlåtanden om folk­rätten och endast ett litet fokus på glädje­scenerna.

Dagarna efter bortförandet av Maduro har SVT intervjuat flera av de otaliga exil­venezuelaner som gläder sig och hoppas kunna återvända till sitt hem­land, men det har fortfarande varit ett stort fokus på kritiken mot USA. Det har även lyfts fram att många venezuelaner i grunden var positiva till landets socialistiska ideologi.

Nu är händelserna med al-Assad och Maduro inte helt jämförbara – även om båda fängslat och torterat menings­motståndare – men man kan ändå fråga sig varför SVT väljer att främst fokusera på glädjen när islamister störtar en diktator i Syrien, och främst fokusera på det negativa när USA plockar bort en diktator i Venezuela. 

Man kan inte låta bli att undra om det kan ha att göra med att Maduro var en socialistisk diktator och inte en diktator från den politiska högern. Hur skulle SVT:s rapportering ha sett ut om Brasiliens expresident Bolsonaro hade utvecklats till en diktator och sedan förts bort? 

Men är då inte oron som SVT lyfter fram om Venezuela befogad? Jo, absolut. I oljerika länder där USA – direkt eller indirekt – störtat diktatorer (som Saddam eller Gaddafi) har det blivit ett större kaos efter insatserna än före dem. Nu är Venezuela inget land där islamister riskerar att ta över, men det är ett land präglat av korruption, kriminalitet och fattigdom, och det finns alltid någon som vill ta över när ett makt­vakuum uppstår.

Framtiden får därmed avgöra om USA:s agerande var vist eller inte. Men en sak är säker: SVT använder olika måttstockar för olika tyranner.