Gallupundersökning från avgrunden

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 utförde grupper från det tyska nazistpartiet ett koordinerat angrepp på landets judiska befolkning. Hundratals judar dödades, tiotusentals fördes till koncentrationsläger, medan hundratals av deras synagogor brändes och tusentals butiker vandaliserades.
Kristallnatten var en i raden av gallupundersökningar som nazisterna utförde för att mäta reaktionen på den eskalerande judeförföljelsen. Likgiltigheten hos den tyska befolkningen blev den bekräftelse Hitler behövde för att gå vidare på den väg som för judarnas del ledde till gaskamrarna.
Även Evian-konferensen några månader tidigare blev en sondering om hur omvärlden skulle uppfatta den tyske diktatorns judehat. Representanter för ett trettiotal länder, liksom observatörer från 24 frivilligorganisationer, samlades i juli 1938 i franska Évian-les-Bains, för att diskutera det judiska "flyktingproblemet" som hade uppstått efter 1935 års Nürnberglagar – bestämmelser som hade gjort redan förföljda judar till statslösa flyktingar i sitt eget land.
Det enda land som var villigt att acceptera en större mängd flyktingar var det lilla landet Dominikanska republiken i Mellanamerika. Sverige och Schweiz hotade i stället med viseringstvång för samtliga tyskar om inte judarna kunde skiljas ut – vilket ledde till att tyska myndigheter stämplade judiska pass med ett rött "J".
Passiviteten – och det aktiva deltagandet i att cementera Europas "flyktingproblem" – hos politiska ledare runt om i världen blev en konfirmation för den tyske diktatorn att de skulle ställa sig likgiltiga inför judarnas slutliga öde. Kristallnatten blev den logiska följden av Evian-konferensen och när protesterna återigen uteblev, väntade gaskamrarna som en lika självklar uppföljning.

Det finns dock exempel på att en tydlig opinion delvis kunde sätta käppar i hjulet för nazisternas planer. Det så kallade T4-programmet tog livet av och eliminerade hundratusentals mentalsjuka och utvecklingsstörda – via gaskamrar och ett krematorium – innan Hitler tvingades att tänka om. I juli 1941 lästes nämligen ett herdabrev från katolska biskopar upp i alla tyska kyrkor och förklarade att det var fel att döda, vilket gav fler tyskar mod att protestera. Strax därefter hånades Hitler offentligt av en ilsken folkmassa – den enda gången under hans styre – vilket ledde till att Hitler tvingades förändra hela T4-programmet. Tyvärr upplevde inte Europas judar samma stöd. Raoul Wallenbergs insats i Budapest i slutet av kriget är dock ett exempel på att en enda människas djärvhet kunde utmana ondskans hegemoni även på detta område.

I takt med att kyrkoledare, medier, domstolar, politiker, företagare, universitetspersonal och andra samhällsgrupper i land efter land i Europa lade undan personligt civilkurage, tystnade opinionen och ett andligt mörker sänkte sig över vår kontinent som slutade i död och förintelse för en stor del av Europas judiska befolkning. Katolska kyrkan vågade inte ytterligare konfrontera Hitler, av hänsyn till sina egna institutioner. Och Sverige sålde järnmalm till Hitlers militära upprustning och fick betalning i form av beslagtaget guld från koncentrationslägren.
När minnet av Kristallnatten i morgon markeras, är det tid att fundera en stund över vikten av att ha en egen uppfattning – och våga uttrycka den – i en miljö där alla oreflekterat rusar åt samma håll. För att säga det med Martin Luther Kings ord: "Den största tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."Ruben Agnarsson
ledarsidan@varldenidag.se