Galenskap att utländska medborgare kan få jobb på Migrations­verket

I veckan har Världen idag, med utgångs­punkt i ett av de senaste avsnitten av vårt webb-tv-program Hotspot, rapporterat om de omfattande bristerna inom Migrations­verket. Det är en mycket skrämmande bild som målas upp av den granskande journalisten Henrik Sjögren:

• Tusentals personer som kom till Sverige i samband med migrations­krisen 2015 och framåt fick permanent uppehålls­tillstånd utan att man hade kontrollerat vilka de egentligen var. Det räckte i princip att slänga sitt pass och hävda att man var från Syrien för att få välkomnas in i Sverige.

• Migrationsverket anställde under denna tid otaliga personer utan att göra någon säkerhets­prövning av dem och utan att kräva att de var svenska medborgare, och dessa personer fick makt att fatta beslut om vilka som skulle få asyl och vilka som skulle få svenskt medborgarskap.

• Än i dag krävs det inte att man är svensk medborgare eller har genomgått en säkerhets­prövning för att man ska kunna jobba som hand­läggare när det gäller ärenden som rör uppehålls­tillstånd.

• På Migrationsverkets förvar kan uppemot 90–95 procent av personalen ha utländsk­klingande namn, vilket innebär kopplingar till andra länder och vilket alltså även kan innebära medborgarskap i andra länder.

• Utländsk personal på Migrations­verket talar ofta sina modersmål med varandra, och med vissa asyl­sökande, utan att andra förstår vad de pratar om.

• Det finns skäl att misstänka vänskaps­korruption, det vill säga att anställnings­processen inte gått rätt till, då exempelvis en kurdisk chef i stor utsträckning anställer andra kurder.

• Det händer att personer som flytt från en terrorgrupp i ett land får en asyl­handläggare som har kopplingar till denna terrorgrupp.

• Utvisningsbeslut leder ofta inte till någon reell utvisning. Har man väl kommit in i Sverige kan man alltid stanna på ett eller annat sätt, vilket har lett till ett skugg­samhälle med uppemot 185 000 – kanske flera hundra tusen – människor.

Oavsett om man tycker att vi ska ha en generös eller mer stram invandrings­politik borde man kunna enas om att de flesta av punkterna ovan utgör stora säkerhets­risker för Sverige, och betydande risker för felaktiga beslut.

Hur kan man se till att stora grupper som sympatiserar med terror­organisationer inte kommer in i Sverige när man inte vet vilka de asyl­sökande är? Hur kan vi veta att personal som har medborgar­skap i exempelvis Syrien inte premierar sunni­muslimer framför minoritets­grupper? Hur kan vi veta att personal inte själva hyser terror­sympatier eller arbetar för främmande makt? Och hur kan vi över huvud taget veta vilka som befinner sig i Sverige?

Man kan också fråga sig hur vi kan säker­ställa att den som kommer från ett land präglat av korruption och klanvälden inte låter detta tänk följa med till myndighets­arbetet i Sverige. Man byter som bekant oftast inte tankesätt för att man flyttar över en landsgräns och det är fastslaget att korruption och välfärdsbrott har ökat i vårt land de senaste åren.

”Sverige har varit naiva”, sade Sveriges före detta stats­minister Stefan Löfven i sina berömda ord i november 2015.

Sedan dess har migrations­politiken stramats åt, men på Migrations­verket fortsätter vilda västern att råda. Det är en fara för Sverige, det är ett slag i magen på alla som borde fått stanna i vårt land men fick avslag på felaktiga grunder och det är fullständigt galet.