Församlingen i Sverige måste stå emot frestelsen att kompromissa

I Uppenbarelsebokens tre första kapitel finner vi brev från Jesus till sju försam­lingar. De var belägna i Efesus, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia i Mindre Asien. De situationer som Jesus tar upp i breven är tidlösa och har paralleller historien igenom. 

Församlingen i Efesus var renlärig men lagisk och saknade kärleken (till Jesus och människor), medan församlingen i Smyrna var förföljd men trogen. Pergamon var centrum för kejsardyrkan. Jesus säger att Pergamon var en stad där Satan hade sin tron och där församlingen frestades att kompromissa för att slippa förföljelse. 

Församlingen i Tyatira inte bara frestades utan hade även ledare som predikade att kompromiss var okej. Märkligt nog fanns det även mycket gott i församlingen. 

Sardes vara en rik gammal stad. Försam­lingen där likande staden: den hade fin yta men inget liv. 

Församlingen i Filadelfia fick inget klander. Den var, liksom många väckelse­församlingar historiskt sett, trogen Jesus men präglad av yttre svagheter. Slutligen läser vi om församlingen i Laodikeia, den rikaste staden i Mindre Asien. Jesus beskriver församlingen där som bekväm och liknöjd och utan insikt om sin andliga fattigdom och blindhet. 

Vilken av dessa församlingar liknar församlingen i Sverige i dag? Jag undrar om inte församlingen i Tyatira har störst likheter med denna. 

Tyatira hade välstånd och var ett centrum för hantverks­produktion och handel. Hantverks­produktionen var kopplad till dyrkan av grekiska gudar. I brevet till församlingen i Tyatira beskrivs Jesu ögon som eldslågor, vilket betyder att han kan se igenom människorna och deras motiv. Jesus börjar med att lyfta fram de positiva sakerna i försam­lingen: ”dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet” (Upp 2:19). 

En sådan församling borde väl vara full­komlig? Nej, den var delad. 

Jesus tar upp två saker som församlingen tolererade: sexuell omoral och falsk lära. En kvinna som kallas Isebel och som var profetissa spred detta i församlingen och det fanns de i församlingen som hade begått äktenskapsbrott med henne. Isebel var namnet på en drottning som intro­ducerade avgudadyrkan i Israel. Att kompromissa med avguda­dyrkan kunde innebära ekonomisk vinning i Tyatira. 

Här finns uppenbara paralleller till Sverige i dag. För att slippa förföljas av media och drabbas av indragna statliga och kommunala bidrag frestas försam­lingar och samfund att acceptera sexuell omoral i form av sexuella aktiviteter utanför det monogama äktenskapet mellan en man och kvinna. I dag predikas detta explicit i Svenska kyrkan och i vissa svenska frikyrkor. 

Men finns det avgudadyrkan? Ja, reli­gions­teologi har ett starkt fäste i Svenska kyrkan och innebär att alla religioner ses som vägar till Gud och att mission inte behövs. Detta legitimerar i sin tur medi­tation och yoga med inslag hämtade från hinduism och buddhism i Svenska kyrkan. 

Samtidigt ser vi alla i dag många positiva tendenser i Sverige. Ett ökande antal söker sig till kyrkorna och blir frälsta och döpta. Böne­rörelser, karismatisk förnyelse och tillväxt av pingstkarismatiska försam­lingar pågår. 

I brevet till Tyatira talar Jesus ut den dom som kommer över dem som kompro­missat avgudadyrkan och sexuell omoral. Men Jesus ger också möjlighet till omvän­delse. Detta innebär hopp för församling­en i Sverige: genom omvändelse kan dom avvändas. Jesus uppmanar dem som inte har låtit sig förföras att hålla fast vid tron och kärleken till honom. 

Bara genom att vara Jesus trogen övervinner man den hedniska omgivningen.